Tänk detta lilla liv, en Palmkål så liten o skör. Nu står den på plats i vårt kålhus och med vatten och bokashi i jorden, lär den växa på och bli en magnifik varelse. Ändå är den och alla de andra kålplantorna så utsatta, behöver så mycket beskydd. De är väl helt enkelt för goda och för nyttiga. Det är till och med så att vi har plantorna i en låda med väv över inne i växthuset medan de växer till sig. Det är liksom inte bara kålfjäril som vill åt kålen, det finns tex även en liten kålmal som brukar vilja vara med. Nä, vi får vara vaksamma.

Vi löser kålens behov av skydd under säsong, med kålhuset. Varje år flyttar vi på kålhuset, så det är allt ett jobb. Det tar ett tag innan den är på plats. Vi brukar ladda jorden ordentligt. Det är en kompostbädd med bokashi och jord ovan på.
Varje år är det som en milstolpe när äntligen kålhuset är uppe.

NU står den där, den har varit klar en vecka och har fått stå och mogna. I kväll, när dagen lugnat sig, så fick kålplantorna äntligen komma ut. Intressant med de där plantorna som vi driver upp själva, de blir verkligen som ens babys.

Plantorna ser lite vilsna och utspridda ut, men de behöver platsen. Svårt att tänka sig i detta nu, men de blir ju STORA. I år planterar jag de olika sorterna varvat, gissar att det är bättre, vi skiter i ordningen helt enkelt. Så efterhand som vi skördar kålrot och rabbi som står lite här och där, så blir det naturligt mer plats till de andra att sträcka på bladen.
Andra år har de stått på rad efter varandra och det blir ett tomt hörn, typ.  Till ingen nytta, bara för ogräs.

Nu önskar vi livet i kålhuset lycka till.