Korpmor, vissa människor berör en mer. Korpmor är en sådan. Hon trummar och sjunger alltets sånger. Trumman har varit central hela helgen.

En upprepning, men, Mest berörd blir jag personligen av den mängd av kvinnor som är här, deras vilda egna röster. Kärleken till allt levande och en stor vilja att ge alla plats. Det trummas och sjungs dansas. När jag har somnat i mitt tält, har jag fortfarande hört hur det någonstans har trummats.

Alla elementen är åkallade, hälsade och respekterade. Jag lovar, vi fick svar!!

På kvällen, när hela trummandet kom upp på scen och det var 100% , kom dom, allihopa. När de började spelningen fanns solens närvaro fortfarande, men sen gick det snabbt. När jag filmade snutten ovan, hade vinden börjat ta i, regnet anlände, först med några droppar. Sen var det som vilda hästar. En kastvind välte eldkorgen av järn -eldkolen lyste i mörkret när de spreds ut över området, ett ”partytält” på utematplatsen slet sig och drog iväg. Då började regnet att vräka ner, intensivt, för att avsluta med en leverans av hagel. Mitt i dramat kom en blixt och for över hela himlen. Det var som stora vilda hästar, ovetandes om sin styrka. Fler riktiga tält drogs med och det blev panikräddning av någras tält och marknadsstånd.

Själv var jag ganska omedveten om händelseförloppet då jag hade gått in i templet och upplevde de naturarrangemang som fanns där. En kraftfull upplevelse, även det. Kanske ska tillägga, att det nyckfulla vädret, var oväntat ur väderprognos-synpunkt.

Sista dagen innehöll både krismöte ( vissa valde att packa ihop tidigare) och handfästelsecermoni.

Mycke trummor?? Haha – ja. Plus prästinnestav dunk i marken och höjda stavar för kärleksparet. Fin avslutning på årets Festival, det tyckte vi alla❤️

Så e det alla fina möten… som här, Maria, keramiker och Korpmor. Båda gav resonans, på olika vis. Maria keramiker blir det kanske utställning med i framtiden och Korpmor är på väg till Omberg för att hålla i en naturcermoni för Vättern. Då vill jag vara där😊