Vattenspridaren pumpar på. Vattnar rabatten. Sommar och höst har varit häpnadsväckande torr. Vi som skulle gräva i rabatten! Det går helt enkelt inte, lerjord blir som sten när det är torrt. 

Ibland får man ta tag i göra-listan, se till att kunna bocka av lite sånt där som borde göras. Nu är det rabatten som uppmärksamhet. Vattnet strilar och fåglarna blir tokiga av lycka.

Rosenbuskarna kan visserligen inte kvittra, men deras tacksamhet går inte att missa. De lyser. Torra rosenbuskar lär frysa bort lättare på vintern, så vi vill verkligen ge dom ordentligt med vatten. Under tiden flyger fåglarna, fram och tillbaka i vattenstrålarna och vi undrar allvarligt om det inte är så att en del av fåglarna födda iår inte har upplevt regn överhuvudtaget.

Fortfarande idag -det var igår vi vattnade, är magin kvar. Alla fåglarna vill vara i fukten. Undersöker buskarna och kvittrar.  Få se när vi kvittrar oss ut och gräver i rabatten nu då? Nu när vi vattnat och allt!