Ett gammalt hus och nya installationer. Det tar sin tid. Man behöver liksom prata en hel del med huset och materialen. Men tänk, till sist, vi för högtidligen in diskmaskinen i det nymålade utrymmet, alla till-anslutningar är gjorda, alla slangar är tillräckligt långa, bänkskivan klar -och plötsligt så är maskinen där, på plats.
Vi bara sitter där på golvet och purrar. drar av skyddsplast, sätter i kontakten. ”Det gick” säger Rurik och skrattar ungefär som om han trodde att det inte skulle gå!
En sista plåt ska på -och nog får man säga att det är stil på hantverkaren som har broschyren från Nationalmuseum i bakfickan…. ja, det är härligt med kultur. vi mumsar liksom fortfarande på alla intryck från vår senaste Stockholmsresa.
Så kör vi en provomgång med maskinen och Rurik hårdbevakar kopplingarna. Ja, det håller tätt.
Å en ska till, vi valde den tystaste maskinen vi kunde hitta! Och den är verkligen tyst! Vi hade en brasa i köksspisen samtidigt som vi körde maskinen – o då hörde man inte diskmaskinen. Det är vad jag kallar tyst!!
Det gillar Ganga