En liten konversation  på Fb, gör att jag gärna lägger en länk. Text och länk.
Så spännande hur varje tid tittar på det förgångna, med sina ögon.
”Skeppssättning” har man ju lärt sig att det heter, om de där stora sten-Muttorna som finns i vårt Arkeologiska landskap. Men man kan titta med andra ögon på det. Här är konversationen, jag citerar utan hänvisning, ursäkta.

”Det som kallas skeppssättningar, som Ale Stenar eller Tjelvars grav eller Anunds hög är formade som ett sköte.
Det kan vara så enkelt att skeppssättning är symbolen för kvinnans sköte där ju livet kommer från. 
Tolkningen är patriarkal ännu i dag.
Men med en mera vidsynt tolkning kan det vara en önskan att förenas med gudinnans kraft och hoppas på återfödelse. Och med det kan det förenas en tro på att bli återfödda.”

”Kan stämma. I flera mytologier dras den kvinnliga månen över himlen i en båt. Båten lever kvar som vagn i karnevaler m.m. och återgår till forntida kultparader. I den hjulförsedda båten färdades en representant för jordgudinnan. Dagens karnevalsdrottningar är reminicenser av detta.”

KLICKA HÄR OM DU VILL LÄSA MER OM MEGAMUTTOR OCH GUDINNEKULTUR