WAAAooooo ropar Ganga när hon går genom trädgården. Det fladdrar runt buskar och runt mig när jag går. Vet inte om jag sett så mycket fjärilar i Sverige sen jag var liten. Lyckligt slörpar de nektar och flyger efter varandra som fjärilssnören.

”Får jag visa?” Rurik drar iväg till rödboken, han har hittat ett helt bo med blivande fjärilar. Eller…..

….i alla fall är det det vi tror. Att det ska bli nya fjärilar. ( bäst att erkänna okunnigheten med en gång.) Men, de satt ju på en annan gren i förrgår?? Vi tittar på de söta larverna, de sitter tätt, alldeles stilla. Mätta? Sover? Håller på att förpuppa sig?? tja, vi vet inte, men vi upplever deras trygga förnöjsamhet, där de sitter tillsammans.

Rurik hittar grenen de hade suttit på två dagar tidigare. visst är det facinerande. De åt upp allt på grenen, sen måste de ha gjort sig stort besvär, för att kravla IN och sen UT på en ny gren…. tillsammans. vilken kollektiv känsla, tänk att sånt bara kan finnas på plats i den inre styrningen i deras beteende?!

Lite hyfs hade de också – de lämnade skotten som är anlag till nästa år – så de dödande inte grenen…… är inte det också fantastisk inre programmering?

Massor av olika fjärilar förgyller vår dag, det är bara att njuta!!