10 dagar i tystnad. en del  spärrar upp ögonen, lite förskräckta. undrar hur man undviker att dö av tråkslag?

Men vi har inte varit så tysta som vi kanske skryter med. Varje förmiddag har vi träffats och mediterat ihop. då har vi också pratat om hur det är, eller om det är något praktiskt som behöver pratas om. Men förutom den stunden har vi försökt att undvika prat. Det är lättare att låta bli att prata om man inte träffas för mycket, så jag drog mig tillbaka.
I den tystnaden, med mig själv, hade jag ett ”program” som jag följde. När man gjort programmet, är det bara att börja om igen…

45 min meditera
10 min yoga nidra (djup avslappning)
5 min Hatha yoga (ställningar)
5 min pranayama (andnings övningar)

Två gånger om dagen gick jag en promenad.

Innan jag slöt ögonen för meditation brukade jag sitta en stund och titta på Amma och Bhagavan. För att ta in deras medvetande eller stillhet, så att säga. De är upplysta levande mästare. De fungerar bra för mig. Men har man något annan med ett  högre medvetande  som man har tillit till så går det bra att använda det. Är man tex  trygg med Jesus eller moder Maria eller Buddha, så går det också bra.

Det är verkligen ett äventyr att gå in i tystnad, därför att man kommer så nära sig själv. Oftast så springer vi ifrån det mötet genom att hålla oss sysselsatta hela tiden. Men om vi inte möter oss själva -så tömmer vi oss . Så att ge sig själv rymd att få vara med sig själv, är som att få rötter.
Ingen gång har varit den andra lik. Men man kan vara helt säker på, att nån gång under tiden som man har sin tystnad -så får man möta sina troll!! Det kan ju se olika ut.
Förra gången jag var i tystnad så kom ”Trollen” i form av att tankarna tog raketfart. Jag tänkte jättefort…. och inte speciellt trevliga saker i heller. Det höll i sig några dagar sen plötsligt, så var allt märkligt stilla.
Denna gången blev jag jätte arg, ville bara slänga filten jag hade om mig och gå. Trots det satt jag kvar med slutna ögon. (Det var inte lätt!) Då gick det djupare och jag klev in i en djup sorg och  grät. Sen släppte det, efter två dagar ilskan borta… var tog den vägen? Man behöver inte förstå.
Det handlar inte om att göra något speciellt. Inte om att gräva i sig själv, tvärt om , det är ett slags icke-görande. Där det är  SE och ACCEPTERA som gäller.
När man stillar sig, får kroppen en chans att själv-läka. Det som behöver komma upp kommer upp. du stannar kvar ( istället för att springa upp och dölja dig i tex ringa till någon, eller äta.)

Ditt sinne, och dina tankar har sin egen struktur. Det kan vara bra att veta lite om det innan man gör något sådant här, för när något kommer upp till ytan, så kan det vara starkt, då är det bra att acceptera det man upplever men ändå försöka undvika att dras med i det…

sinnet blir så rent. Allt blir så vackert. Maten smakar så gott. Luften doftar härligt. Tacksamhet bara finns!!

Men VARFÖR? undrar du kanske.Vi har så mycket gammalt i oss.Sanningen är att vi bara är det gamla!Vi är  präglingar, som program, bär omkring på det som varit, sorg, ilska osv, det hindrar  oss från att uppleva det som är nu. Det vi upplever som ”jag” är oftast bara en ändlös upprepning av tankar om det förgångna -och framtiden.  Var är nuet?
När man mediterar så lyssnar man inte på tankarna. Det är liksom inte så mycket att lyssna på. Man återvänder istället hela tiden mjukt, fokuserar på det man valt som fokusering, tex sitt mantra. När man gör det här, tillåter sig att vara i varat…. utan att dras med i tankarna… så öppnas dörren till det transendenta medvetandet. Du går rakt in i en  värld bortom tankar och känslor -det eviga NUET.  Det är en mycket behaglig upplevelse -och helande.
Det är som att öppna handen när man hållit krampaktigt i en sten…

Nu är det en vecka sedan jag avslutade tystnaden. Man är liksom långsam och lite hudlös ett par dagar efteråt. Det är bra med mjukstart.

Om du vill prova, så ta dig en dag… eller tre? Känn hur det känns. Vi du få struktur och hjälp finns möjlighet till Vipassana. Det är den meditationsform som är i Buddhas tradition. Nära oss (!) Finns Lyckebygården som är  norra Europas centra för Vipassana.  en gång i månaden håller de 10 dagars retreater. Mat, meditation  och möjlighet till undervisning på många språk. Det man fokuserar på under en Vipassanan är kroppen…. de känslor och förnimmelser man får genom sin kropp -en mycket, mycket bra meditationsform!
Fint är också, att man inte betalar för retreaten. Man får gärna donera pengar, efter vad man kan och vill, men det kostar inte -det ska vara öppet för alla som har längtan till det.  Vipassana center finns på många platser runt om på jorden.