Kom igen nu säger vintern. Älska mig. Allvarligt talat, idag känner jag mig verkligen deprimerad, på riktigt. brist på sol medan jag legat och låtit mig vara opererad och försiktig? Inte vet jag. Men oj, va vackert! Jag kan inte låta bli att låta mig förföras i alla fall!
Vinden har förflyttat snön och skulpterat sin finaste! Det är nyanser från barmark till 1,5 meter.
Solen och himlen skulpterar fram vackert blåa färger i den vita snön.
Det var hälsningen från Övertorp.
Jag går ut i uterummet, stannar till förvånat. Vad hör jag? Regndroppar!!
Kallt har vi haft väldigt länge, dock soligt på dagen. Men idag är det domedagsgrått och för en liten stund föll årets första regn.
Sen gick det alldeles förfärligt fort. Ella, vilken TUR att du var här förra helgen. Då satt vi ute och målade i de gula stolarna. Även om nattkylan är märkligt envis och hård så har vi vant oss vid några timmars plusgrader mitt på dagen. Nu har vi vinterattack.
Hur länge orkar våra inflyttade fåglar vänta på varmare väder? Idag hörde vi att man hittar rätt många döda svanar. De hittar inte mat helt enkelt.
Själv går jag in och sätter en brasa. Hade det varit möjligt så hade jag bjudit in våra flygande vänner. Tänk va mysigt att sitta vid brasan tillsammans och äta majskolvar. Vi och Svanarna, tranorna, gässen och pilfinkarna. Haren får också komma in. Sen kan vi sitta där o berätta hemska historier om Morran, den iskalla, och dra filten om oss.
Ja, så vill jag att det ska vara!
Det är frostigt i paradiset. Kallt och snöigt helt enkelt, men vackert.
Jag har varit ute innan och spårat, men idag är det premiär för Rurik.
Vi är ju inte kända för att vi är stora vintersportare, vår utrustning är väl närmast lite kultig!
Ska man vara på bild så ska det vara med ett lappkast, säger skåningen Rurik stolt. Hans förfäder kommer ju från Kesasjärvi.
Spåren går härs och tvärs genom trädgården. Men, vem gör revir av vår trädgård!!
Räven har släppt doftspår…. på vår stolpe! Dom är himla söta, våra rävar. Tror dom är störtkära i varandra. De springer och snurrar efter varandra och är förvånandsvärt orädda. Vi ser dom ibland när vi sitter med vårt morgon te.Men vi vill att vår katt ska vara trygg i trädgården, inte att det är rävarnas lekplats.
Rurik är hane, hans doftspår blir nog bäst. Jag väntar och Rurik sätter revir. Det blir gul snö.
Det är verkligen ingen lång runda vi gör. Men det hinner hända en hel del. Våra sex rådjur som går över åkrarna har plötsligt blivit elva stycken. Det är spännande värre.
Vi har det snöigt. Vintern är envis. Morran vandrar över trädgården.
Ser du henne? Dold i granklänning.
Några skutt i snön, så vaknar man till!
Vi lever i isig skönhet.
Även om jag tycker det är spännande med snöskutt -så måste jag erkänna att mina nya babys är ett par innestövlar.
Handtovade från Nepal. Jag har sucktat efter dom i flera månader. Men efter Londonresan stannade vi till i Linköping. Jag gick rakt in och köpte dom. Hade hoppats att de skulle vara med på rean… men så var det ju inte! Det blev allt till att ta fram stora plånboken.
Kvinnan som tovat mina skor heter Bindu Lama, står det på en medföljande lapp. Hon bor i Kathmandu. Nu står skorna här.
Men åh vad sköna dom är! Det måste vara ett magiskt trick, det där att det blir varmt upp längst fotleden också. Glömmer att tända brasan. Fryser helt enkelt inte lika mycket. Rurik ler sitt ekonomiska-breda-leende ”vi kommer att spara minst en kubik ved på de där skorna. Dom kommer att gå med vinst!”
Vintern blir kanske lång… skönt med varma fötter.
Morgon. ”Oh, så fint” Det säger vi ju för jämnan när vi sitter där och tittar ut på vår del av verkligheten.
Frostigt, kallt. Lite sol sticker fram och bildar helt magiska ljusformer.
Vi sippar på vårt te och jag kan inte låta bli att sucka; – Jag hör hur två personligheter inom mig dividerar om det jag just nu ser… Den sakliga och den poetiska:
”Om man nu är vetenskaplig så förklarar man allt med iskristaller i luften och ljusvinklar…. ser krasst och praktiskt på det. Men det skulle lika gärna vara ett medvetande som formar sig dig ute. Änglar… eller devor…. eller något…. eller vårt eget medvetande… ”
Ljuset punktar sig, gör sig tydligt, förändrar sig sakta. Vi tittar.
”Det är inte ett antingen eller, en ängel där ute eller inom dig är ingen större skillnad” Rurik smeker mig med orden och något sträcks ut inom mig.
…eller var det tvärtom? Var det ljuset där ute som sträckte sig mot oss? Någon timme senare går vi ut, häpnar när vi tittar upp mot de små snökristallerna som virvlar stilla omkring oss. Tittar mot himlen. Som en enorm port runt ljuset. Bågen ryker av ljus. Spännande! Vi har liksom svårt att få något gjort för det är så storslaget det som stilla sker, just nu.
När vi sedan följer strålarna upptäcker vi ännu en båge. En regnbågsport, rakt över oss.
Det känns faktiskt som vi är mitt i en saga ( å de e vi ju!)
Till sist bryter solens strålar fram på riktigt, för en stund,vi vänder oss om och ser hur ljuset lägger sig över landskapet -och kysser månen rund! En snövärld skimrande av blått och gyllene. vilken skönhet! Jag hade ju inte tänkt att skriva om vädret och naturen nu igen…. men jag är ju bara tvungen! Det var så fint.
Åhhh. Det blir ljusare! Vi börjar dagen med vår kopp te. Tittar ut.
Många minusgrader ute, men ljuset kommer och färgar allt vackert blått. Det är ju faktiskt bara elva dagar sedan, om man ska vara exakt, som vi satt här, vid samma tid, och stumma tittade ut i totalt mörker…
Så här såg det ut den 8 februari, vid samma tid. Lyckliga konstaterar vi att livet är på väg tillbaka.
Det är väldigt vitt därute. Den fukt som funnits i luften har sakta rört sig över landskapet. Satt sig som iskristaller på det som kommit i dess väg.
Morgonen ruvar, men jag måste bara ut och ta in skönheten i min kamera!
Det som bara är som vanligt blir nytt och spännande.
Jag går in. sysslar med annat. Plötsligt spricker solen fram en stund.
Landskapet får nya ännu ljusare kläder.
Det är spännande med mörker. Jag tillhör inte dom som tänder om jag går upp mitt i natten – jag känner mig fram i stället, tycker det är mysigt. Bor man i stan så har man nästan glömt vad mörker är. Men här, i livet med grusväg och utan gatubelysning – här blir det mörkt.
Julstjärnan är rena revolutionen!
Det händer ju faktiskt att det är skönt att man kan se när man är ute…. när vi har gäster……. ska hämta ved….
Nu när vi snart har vårt jättesnabba bredband så har Rurik satt upp stolpar ut till ateljen för att vi även där ska kunna ha bredband (vi vill inte ha trådlös!). Det är alltså tänkt att det blir en luftledning mellan huset – aha ! Som gjort för en ljusslinga!
Ledljusen lyser ikapp med månen. Vi tycker det är storslaget. Med all snön till, så sprider sig ljuset så vackert. Månen kryper försiktigt över taket. Ja, det är ju ingen amerikansk ljussättning precis, inga ljus som blippar, eller snödroppsbelysning runt hela huset – vill liksom inte störa mörkret för mycket i heller…
När vi släcker belysningen lyser himlens stjärnor. Ju mindre störande ljus runt om, desto tydligare syns stjärnorna. dom nästan hörs. Vintergatan sveper över våra huvuden. Är det ett ålders tecken? Jag märker att jag fascineras allt mer av rymdens storhet, dess rörelse, rytmerna.
Sen kommer en morgon…
Vill man se soluppgången, så kan man sova härligt länge så här års. Men det var länge sedan vi såg solen ändå, det har varit molningt. Men idag, en halvtimma, sträckte den ut sina strålar, innan dagens molntäcket bäddade in den igen…
En alldeles för tidig morgon (gäsp)
Nyss anlända på Naturum Tåkern.
Vi breder ut våra bilder… Och man vet liksom inte vad man ska titta på. Tåkern glider in genom glaset.
Men nu är vi på uppdrag!
Ta-da, först på plats blir den änglabonad som ska ”hålla ihop” de tuppamålningar Rurik planerat för utställningen redan från början. Dom hänger vi senare.
Vilda av alla beslut? Nä, vi har smugit lugnt som en tiger. Lugna av vetskapen att vi gör en finputs på utställningen på lördag. På söndag är det vernissage.
Nu är vi trötta och tänker oss en lugn kväll. Vi packar ihop vår snickarlåda och termosen.
Det är faktiskt bara oktober! När vi kom ut möttes vi av en rejäl dos av snö-hagel. Förundrat körde vi hem i snigelfart. Är det redan vinter?
gangaochrurik 