Elsas dag

Vintergäck o vårsol
solen lyste och fåglarna sjöng på Elsas födelsedag. Men jag… spapplade mest omkring. Sjuk igen, på nåt konstigt vis, och visste egentligen inte riktigt vad jag tyckte.
Men vi åkte alla till Höör, genom ett sago-vackert Skåne. Men när vi kom fram visste jag hur vi skulle göra.

Tina, Calle o Elsa
Vi överräckte presenterna och Elsa höll audiens på trappen, vi gick inte in.Visst räcker det med att ge presenter, man behöver ju inte ge bort en massa baciller, eller vad det är?

Byrå
Elsa fick en liten barnbyrå, som jag målat lite bus på….

Elsa
Jag grät. Sen for vi hem, med bil genom Sverige. Lite snopet, men det var ändå gott att få sett det lilla grynet!
Idag har jag legat nerstoppad, sovit och hostat. Ynklig men lugn. Nu önskar jag innerligt att mina föräldrar får vara friska!

hjärtan

dagsrapport från Ikonen

Rurik genom glas
”Hallå, Rurik! Hur går det med Ikonen?” Jag knackar på rutan till ateljen. Rurik målar på i den sena kvällen. Den här bilden tog jag för två dagar sedan. Då började han lägga omsorgen på klädedräkten.

Ikon, den godmodiga, fas3
gula nyanser lyser upp den för mig märkligt  röda ängladräkten.  Men så ska den vara. Även änglavingar har fått mer lyster.

närbild, ikon, ansikte ,fas 4
Idag har änglen fått mer av ansikte. På den grönumbra huden ligger nu ytor av rött. De är varandras kontrastfärger det är därför ansiktet närmast vibrerar och lyser av volym.

Ja, det var rapporten 🙂

ängeln, fortsättning

Rurik o Ängeln
Hur går det med Ruriks Ängel? Jag har smygfotograferat i ateljén…..

Ängel hel
Ett par lager till, av färg har tillkommit. Volym och nyanser i dräkt o fjädrar..

Ängel, detalj
Det finns många sätt att måla. Men Ikonen har en strikt struktur som ska följas.
Men sättet att måla en mörkare del av färgskalan först och sedan lägga ljusare ovanpå, är känd även utanför ikon – världen. Den ger liv och många nyanser. Alla gamla klassiska porträtt från konsthistorien är målade på det här sättet. Gör själv så här ibland – och allt oftare. för ljuset och färgerna blir så speciella.
just nu ser väl inte ansiktet så mycket ut… men vänta bara.

i ateljén, en kvadratmeter tavla… under arbete

Idag stängde jag in mig med  min en kvadratmeters duk. Vi har ett förhållande….

Den har stått och suckat ett tag och känt sig övergiven. Men ibland är det så…. man får gå och småkika. Nu har jag en tanke, om hur jag vill att den ska bli. Då kan jag ju bara precis måla det, rakt av  -men jag gillar inte riktigt det… jag vill liksom måla in en kvalité till i bilden…..

Nu lägger jag en liten antydan, talar om för duken vad jag har för önskan. (inte alls säkert att den lyder!) Jag vill skapa ett träd…

Nu snurrar jag på bilden.  Fattar inte att det gör så mycket! Det är som en ny bild uppenbarar sig. Färgen vet vart den ska. Jag målar och njuter. Skönt att hålla i penslen. spännande att följa med. Så snurrar jag igen.

Fortfarande är det mycket som en sorts grund jag jobbar med, att skapa de stora delarna i bilden….hmm egentligen är den ju fin så här. Egentligen är detta vad jag tänkt som upp och ner…. försöker fortfarande att vara öppen för nya infall.

Jaha, nu blev det skymning ute, jag tänder ljuset. Det är aldrig bra att måla i olika sorters belysning på samma bild. Så jag släpper penseln.  Tänker mig att fortsätta imorgon… det ligger en kvinna och lurar i bilden,  tycker att jag har sett henne förr…