Förra årets äpplen blir dundernäring

Gräva, gräva, gräva. Vi förbereder för vår kålodling. Vi gräver fåror och lägger i fermenterad kompost.

All fallfrukt, varvad med det trädgårdsavfall som vi hade tillgång till vid det tillfället, blev i sin tur varvad med Bokashi. De har legat i tunnor över höst och vinter. Nu doftar det typ som cider när vi öser ner dom i fåran. Allt är fortfarande ganska fast i konsistens men två veckor under jord räcket för att det ändå ska vara odlingsbart, där det blivit nergrävt. Den brukar växa så det dundrar.

Våra Bokashitunnor brukar stå i skuggan, under det stora äppelträdet. Där står den för att inte bli för varm, det gillar inte microlivet i Bokashin. Det här ger oss en chans att få tillräckligt med näring till våra odlingar utan att behöva kånka för mycket gödsel. Och vi kan använda material vi redan har.

-och kålhuset fick vi upp. Och jorden där inne är nu förberedd med äppelbokashi. Om ca 14 dagar börjar vi plantera in kålplantorna. Ännu en sak att bocka av på trädgårdslistan!

Blommigt

citronblomma

nu blir det trädgårdspoesi!  Underbart att gå in i växthuset om kvällarna.  Tänk vilken doft en citronblomma kan sprida! Fint att den blommar lite i taget, inte alla blommor på en gång.  Där är alltid en ny blomma att sticka näsan i!

Valeriana

Men Valerianan slår allt!! Tung, söt doft. lite erotisk. I vårt växthus har en planta flyttat in och bott där i alla fall i fyra år. Den började blomma i majmånad. fortfarande blommar den och fyller kvällarna med sin doft. Två månader.  Hurra för Valeriana!
Valeriana är en läkeväxt, känd för sin lugnande och sövande inverkan. Jag borde nog skörda av mina valeriana plantor, det är ju lite si och så med min sömn. Men det har liksom inte blivit av. Vi bara gläds åt dom, de växer lite här och där. De självsår sig gärna.
Bondbönor

Självsår sig gör även gärna vallmon. Jag hade inte hjärta att rycka upp den när jag skulle sätta mina bondbönor. Dom får helt enkelt samsas i odlingslådan. Det är väl inga blommor som är doftstarka, men visst är de vackra?
Jag är nöjd med mina bondbönor iår. Förra året blev plantorna jättehöga och bladiga. inte speciellt mycket böner, det var ju tråkigt, för det är ju ändå bönorna man vill ha?
Fick verkligen tänka efter, på allt det man fick höra av sina odlande föräldrar medan man växte upp. Kom fram till att jag då, förra året helt enkelt hade gett bönorna för näringsrik jord. De stod precis vid komposten och gosade sina rötter ner i hästgödslen.  Stora och gröna blev dom ju… men de struntade i att ge mig några bönor.

Nu i år har de fått den grönsakslandets magraste, fattigaste jord, och se, samma frösort; men halvlängd på plantan och blommorna kommer tätt. Ganga och Rurik är nöjda! Det är hopp om mycket bondbönor.
Det gillar vi.