Bekännelse

Egentligen har jag tagit ett beslut, att det här ska vara en lättsam vardagsBlogg, men  tonvikt på vår konst och tankarna bakom. Men  nu blir det lite tyngre, onekligen.  Vissa pusselbitar kan man inte utesluta om bilden ( bilden!)  ska vara sann. en historia kan berättas på många sätt.Så detta är ett sätt, som gäller och gnager just nu.

Jag har en skamlig sjukdom.
Det finns nog dom i Sverige som skulle kalla den LATMASKEN. Men se, så enkelt är det inte. Bakom långsamheten döljer sej något annat. En kvinna med tre barn, som gjorde alldeles för mycket och som tog alldeles för lite hänsyn till sina egna gränser och såg sitt eget värde genom andra. Unikt? Knappast, ganska vanlig kvinnofälla.
Efter alla dessa år har jag äntligen varit hos en läkare som i alla fall förstår vad det handlar om. Det är inte så lätt, men några finns som kan. Så nu har jag en diagnos; ME  Myalgisk encefalomyelit syndrom. vilket betyder ungefär att det är Neurologiskt, med skador som blivit bestående. Jag kan inte säga att det yttrar sig på ett visst sätt. Det flukturerar, dvs ont i hjärtat tidvis, muskelvärk tidvis,  trötthet alltid, jobbigt med människor och mycket intryck (prata samtidigt som musik eller en TV är på – går ej)  och sömn… ja, vad är det?    Jag haft mycket hjälp av alternativa behandlingar under alla år.  När man går in i alternativa behandlingar så får man också möjlighet att ta in alternativa tankar. Som, att istället för sjukdomar pratar man om obalanser. Det är ett annat sätt att läsa kroppen. Jag har inte själv velat ta in att ”jag är sjuk”. Eftersom ord är skapande.

Men nu lever vi en krass verklighet. Den säger, att ska du vara del av försäkringssystemet – så måste du vara godkänd. Min utbrändhet är en lååång historia som började med amalgamförgiftning för mer än 25 år sen. Det är inte så bra med amalgamförgiftning, det blir sällan godkänt. Det är inte så bra att vara utbränd  – för det blir sällan godkänt det i heller. När utbrändhet är ME, så kan man inte längre vila bort det – och om man anstränger sej över sina gränser så får man betala, med förvärring lååångt efteråt.  Samtal hjälper inte, träning kan till och med vara farligt – därför att skadorna är neurologiska. Det är inte så bra att ha ME iheller – för det är sällan godkänt.

Det är inte så lätt att hantera varken sej själv eller en situation där du inte kan lita till dina egna resurser – för du har inga. Inga att lita på. Dom finns ena dagen – och borta nästa. Samtidigt är numera Försäkringsystemet så, att OM du blir godkänd får du bara vara sjukskriven några månader – sen ska du TRÄNA, men bara en viss tid. Sen ska du vara FRISK. Så är det bestämt.
Det är ju synd att man inte kan tala om för kroppen att det är på det viset. Att den har så svårt att lyda.  Jag blev rådd att söka deltids – förtidspensionering – för jag kan inte  jobba på lika mycket som andra – och jag kommer aldrig att kunna det.

Det är ett stort kliv att ta det beslutet, att ansöka om förtidspensionering, även om det är deltid. Men jag har gjort det. Sen har det varit en lååång omfattande brevväxling.  Där säger man inte, att man inte tror på mig -men när man är utsatt, så utläser man det. De beslutar att jag inte är sjuk. Så rådet som jag nu får är att öva mer på att arbeta ( vilket expertiser och min erfarenhet  säger kan förvärrar tillståndet)
Men hur ska man då göra när dom här dagarna jag har för att öva tar slut? Det är faktiskt inte så många dagar man har på sig.
Om man fortfarande inbillar sig att man är sjuk  – för det måste ju vara inbillning? Det är ju bestämt att man är frisk?
Om det är så – så får man söka socialbidrag…  Hur känns det?

Det är liksom bestämt att man ska bli frisk inom en viss tid och är det inte så – så är det mitt val? Jag väljer att vara sjuk?  Det är en hård dom.
Jag vet att många inte klarar av det här. Som ger upp. Så gamla de är, flyttar de hem till sina föräldrar som får ta ansvar för dem.

Det finns en sak till i det här som är läskigt. Jag har nu fått avslag. Det kommer jag att överklaga, det är så det går till i den här världen. Då är det nya personer som gör om bedömningen – kanske till min fördel. Det är skillnad på hur olika människor ser på den här diagnosen. Det anses OK att olika personer ger olika beslut inom Försäkringskassan.  Två personer med samma åkomma kan alltså få – eller bli nekad beroende på om det är en nitisk surkart eller en empatisk som bedömer. Det känns väl tryggt att veta!
Jag tror att den som sågar flest ansökningar hos Försäkringskassan känner sej duktigast. Kanske får hon el han lite lönebonus?

För mig ser pusselbitarna ut ungefär såhär:  Jag blir förgiftad av fyllningen i tänderna, kvicksilver. Det vill varken Försäkringskassa eller socialstyrelse låtsas om. Det gör kroppen svag och till sist blir det nevrologiska skador, en sjukdom, med  internationellt klassad och godkänd genom WHO. Det vill inte försäkringskassa eller socialstyrelses inte låtsas om. De gör ett val.  För det blir för dyrt. För det är många som är drabbade.
Jag anar konturerna av stora elefanter. Bakom Försäkringskassan står Socialstyrelsen.  Bakom den  en regering och där bakom en stor fantastisk(!) läkemedelsindustri. Pengar. Mindre om Människor och Hälsa. Mer om Pengar och Politik.

Kan inte låta bli att tänka på vad någon sa till mig; -”Hur får man rika människor att arbeta mer? – genom att locka med feta fallskärmar”  ”Hur får man fattiga människor att arbeta mer? – genom att skära ner på sjukförsäkringen.” Det var ju sagt med ironi, men det finns nog många där ute som tänker så…

Nu har jag gnällt av mig. Tack för att du läst med medkänsla…. skicka gärna lite goda tankar till mej. Tack, kära du.

mina Barn!

Nu är det dags igen! Det kanske inte syns på bilden, men ett lätt pudersnö omfamnar oss idag.Ute är det en plusgrad, här i vårt uterum är det tre. Om jag låter mina barn stå inomhus så är det för varm och mörkt – då växer dom för mycket och blir svaga och bleka. Jag talar om för dom att det är för deras bästa de får stå där och huttra.

Mina chiliplantor svimmade igår i kylan – så jag tog in dom över natten, dom klarade sej men låg slokande när jag fann dom på morgonen men kvicknade till under dagen. tröstar mig med att i kall – växthus, även för större odlare, kan det bli så här, kalla dagar för tomater. Jag tröstar mig och dom med att det blir sommar till slut! Snart!

Lugn Torsdag

Känner att det kör stress i kroppen. Gläds åt min torsdag.

Jag är ju en sådan där alldeles för stresskänslig person, samtidigt som där finns ett hav  av lugn inom mig.

Så idag badar jag lugn… eller ja, jag badar ju lugnt i vad som är. Så idag badar jag lugnt i det som hoppar runt inom mig, kan man kanske säga? Fint att man blir lugn av det.

Mognad

Ja nu, är jag där igen… Det tar lång tid att bli klar med en bild.


Den fortsätter att prata. Jag behöver att ha mina bilder omkring sej en period även efter att de är klara. Ofta är det något jag vill tillägga eller ändra…

20120418-153551.jpg
Bilden mognar eller så är det jag som ska mogna. Än är inte navelsträngen klippt.

vitt eller vitt?

Idag kommer dom från Länstidningen och gör ett reportage om oss. det gillar vi.
”Vad ska du då ha på dig” frågar Ella , som är i Dubai just nu och modellerar.

Ja, det kan man ju fundera på. Vitt kanske? Eller vitt?

Ja, det är en ensidig garderob jag har, men det förenklar mycket.  Många beslut som jag slipper ta. ” Är den vit? – nej  – då blir det inget handlat.” Fast när man målar… då blir det en rock på… en blårutig.
Kan förresten tala om att även naturen försöker göra sig vit igen!

Tre omgångar med snö och åska  – däremellan sol. Det är dagens väder. April-väder.
Hälsning från Tåkern

Onda Ögat

Jag ger onda ögat till myrorna i växthuset!

Du kanske tycker att dom ser oskyldiga ut. En myra gör ju ingen skada. Nä, men dom är sällan en, -dom är många och envisa!

När det sen gäller mina Persikor – då är det krig. Då är det slut med friden. Dom små myrorna har nämligen små kor som heter sköldlöss! Dom planterar dom ut och pysslar med.

Sköldlöss är verkligen vidrigt, dom sitter stilla som vårtor och bara suger. Så producerar de något kletigt, säkert socker eftersom myrorna blir till sej!
Vi har ju tänkt oss en giftfri odling så då blir man ju lätt panikslagen. För dom är envisa! Trots allt är vi vid ganska gott mod.
När det är panik i trädgården – då ringer jag hem, till mor och far. Mina föräldrar är trädgårdsmästare, de vet det mesta, men om sköldlöss… där var det stopp. Men Universum ingrep, när far satt och väntade hos tandläkarn så bläddra han i en bok om citroner….

Ett gammalt recept  från citronodlingar i  Amerika rekommenderar följande:
1dl Atamon ( konserveringsmedel som mest består av natriumbensoat)
1 dl såpa
5 dl vatten

Jag lovar, detta är en häxbryggd. Den är stark.  Är man för hetsig så dödar man löven också.  det är ju inte så smart.  Mulet väder är bäst vid sprayning.
Persikoträdets löv är fortfarande nyutslagna så vi vågar inte spraya än. Det blir att borsta med tandborste på sköldlöss fulingarna. Om nån vecka sprayar jag direkt på grenen, då klarar löven av det.

Myrorna, som tycker dom bor i paradiset…. vänta bara, jag vet, ni tycker inte i heller om såpa med atamon!

En mästare

titta på den här! Det här är vår lärare. mästaren i att ta det lugnt, att kunna njuta och hämningslöst ta emot.

Grisen är en katt och heter Angel. Du som har följ vår Blogg har mött henne förr. Hon ser till att det blir stopp i aktiviteten och att vi gör viktiga saker istället för att snurra omkring.

OK man kan ju tycka att katten är egoistisk som vill ha så mycket odelad uppmärksamhet. Men om jag är odelat egoistisk tillbaka så kan man ju tänka, hur nyttigt är det att sätta sej ner en stund?  ( väldigt nyttigt) Att sitta med händerna i, och uppleva en mjuk gosig päls? ( ja,ja stimulerar nervsystemet och lycklighormonerna) att bry sej för någon utanför sej själv? ( expanderar hjärtat varje gång vi kärleksfullt bryr oss).
Så vem är det som är egoistisk?

Angel är en Helig Birma, en blåögd fluffig varelse. att det lilla djuret producerar mycket hår, har vi skrivit om innan. Det har vi tovat en dyna av. Så här års när hon byter päls har hon verkligen mer hår än vad som är nyttigt för henne. Trots daglig kamning så får vi klippa tovor av henne.

Vår  läromäster visar hur man njuter; inte ligger hon och tänker på sorken som hon inte fångade igår eller om hon vad som ska hända idag. Hon är bara NU. I det stora nuet utan störande tankar blir istället all beröring total. alla upplevelser upplevs fullt ut med njutning i alla nyanser.

Det är bara att se och lära. Och eftersom allt är ett… så är det inte så stor skillnad på den klappade och den som klappar. vi njuter bägge två!

Tupp eller Svan?

Det är Bonadsmåleri som är på gång i vår atelje.  En Tuppa – målning ska det bli. ”jaha, det låter ju kul – men vad är det?”  En traditionell bild, med konstnärlig frihet.

Rurik har skissat på sin bild, en frodig grönska med allmogeblommor med en svan längst upp. ”Det brukar vara en tupp, men vi bor ju vid Tåkern, så det är klart att det ska vara en svan.”

Det är äggolje tempera, färgen blandas i skålar och målas  i ytor och de blandas sällan sins emellan.

Det var mörkt i stugorna så man jobbade med stora kontraster för att det skulle synas. Rurik drar på med kromoxid grön och en cinoberrött. Bilden  är i  ett hög – smalt format, som det brukar vara . En hög bild.

Jag ber Rurik berätta lite och får veta att Tuppa – målningen var en vanlig bild i det Sydlänska Bonadsmåleriet. Tuppen i toppen, antagligen en symbol för beskydd en gång.

I en liten, sliten bok hittar vi en gammal Tuppa -målning.  Ser du tuppen längst upp. Han ser lite förskrämd ut, tycker jag.
Vi får se hur färgerna dansar iväg på Ruriks bonad…