Rapport från grönsakslandet

….Fast först vill jag presentera våra mullbärsvänner.(burken till höger) Vi brukar gå en sväng och plocka bär  i trädgården. Nu när körsbären börjar ta slut tar mullbären vid.

Vi har två träd med vita Mullbär, dom bor vid Hallonvägen.

Jag gillar mullbären. Det är goda, inte sura, bara snäll – söta.Något som är praktiskt med dom är att de inte mognar alla på en gång utan man kan gå och äta varje dag. nya mognar fram hela tiden.De två träden ger väldigt olika frukt. Trots att de båda är ”vita” det inre trädet ger större frukt som blir lite lila när de är klara.

det andra trädet har mindre frukt som bara trillar ner och blir till fågelmat. Vi har svarta mullbär också, men dom får ni inte se, idag.
Nu går vi in i grönsakslandet. Där börjar det mest likna djungel. Det gillar vi.

Den gamla komposten från förra året syns inte längre. Det har blivit Pumpaberg. Berget ser ganska litet ut jämfört med bondbönorna som är de största vi haft. De är lika långa som mig. Vet inte om det är så bra. Bättre med mycket bönor än att de bara växer iväg och blir höga… Fast där är rätt mycket bönor…

under Pumpabladen 28 Juli 2012

Det här tycker jag om. sitta på huk och titta in i grönskan. en ny, spännande värld öppnar sig.  Pumporna är fortfarande små. Det är spagetti – pumpa. den enda sorts pumpa som mina tre döttrar accepterade att äta när de växte upp.

Vi tittar in i Bondböne-skogen.  Bönorna börjar bli stora. Det är väldigt mycket skal runt bondbönor. Men än så länga är skal och allt mjälla. Så när vi äter dom nu, så låter vi oftast skalet vara kvar. vi bara skär hela baljan i bitar. Bondbönor är verkligen en av mina favoriter. Att bara äta nykokta bondbönor med lite olivolja och salt…  Det får ögonen att rulla!

Lite längre bort står rosenbönorna. Dom kämpar. Ständigt är det något nytt att lära i sin trädgård. Vi börjar just få kläm på vad jordloppor är för något!

Det är minsann inte bara sniglar som kan äta som galningar. Det tog tid innan jag såg dom. Man behöver verkligen titta på det man odlar. Varje dag. små mörka skalbaggar som antingen hoppade eller bara släppte taget och försvann när man kom nära! fortfarande gäller att vi vill ha det ekologiskt i trädgården, så vad gör man?  Jag har kokt starkt renfane-te. Det verkar hjälpa. Ser du hur nya skott har skjutit upp genom de ätna hålen i bladet! Man får vakta sina gröna babysar!

Nu packar vi ihop

sista dagen med Feminin Art. Tavlorna nerpackade. Kvar står gudinnans gröna gräs-sköte.
Vi hade vid öppningen en ceremoni där vi sådde våra kreativa frön.


Nu har fröna kommit upp. Det dröjer innan de står i blom. Men i augusti åker Susanne och Annette till Öland och går lärarkurs i Vedic Art. Det var med utgångspunkt från principerna, som bilderna i vår utställning kom till.

Annette går kursen en andra gång. I slutet av augusti kör de igång en målarkurs i Gränna. Den kan jag utan tvekan rekommendera! Det är ett skönt sätt att måla som både passar både en konstnär och den som är ny med pensel…

torsdag

Angel tror att hon är Rurik.  Ligger på rygg i hans säng och sover med huvudet på kudden. Ute är det sol och varmt.

 

Även om jag inte ligger på rygg och sover – så tar  jag det lugnt idag. Blundar och mediterar, eller bara vilar. Det är torsdag.

sommar…

Våra gäster har åkt och kvar står vi…. med sommaren. För nu har ALLT bestämt sig… det är sommar.

Så idag anlände bananflugorna till köket
och myrorna finns överallt!!

Nu har dom små vännerna fått vingar också!! Så det är verkligen ingen hejd på dom. Myror som svärmar är visserligen naturligt, men läskit.

vackert!

Så roligt att få besök när man kan bjuda så vacker frukost!

Nyplockade hallon, körsbär, mullbär, persika och någonstans under alla solvarma bär finns det lite gröt. gott.
trodde inte det var möjligt, men efter denna frukost – skönhets – upplevelse, så lyckades ändå naturen att visa upp något ännu mer fantastiskt!

Ett vallmofält!! det blev tvärbroms på bilen. Andaktsfullt rör vi oss ut i allt det röda. Det är så rött så det känns!

Extraordinärt fototillfälle!

Vi har stannat till utanför  Det Heliga Hjärtats kloster av  Maria, som ligger i sluttningen vid Omberg. Gudomligt vackert.

med Korg

Ut i skogen med stor entusiasm, stora visioner och med korg!


Vi letar efter skogens guld…


Lyckliga och stolta återvänder vi till bilen.

Sen blir det Twittrade kantareller…

TuT

Ja! vi har fått besök. Av en röd bil med badkar i lasten. Två tuffa brudar där fram.

Siri gjorde sitt premiär-lång-körning. Ny med körkort. Det blev roadtripp med många stopp. Det är Jenny som lånat ut sin bil. Jenny – har bilen inget namn? Det borde den väl ha? – nu vet vi – Strawberry Cupcake! Det var väl sött?

Hungriga magar går direkt till köket. Lätt med vegetariska gäster. då fungerar det av sig själv…

”Du måste se mitt körkort” säger Siri. Körkort… det är frihet….

ett Visa till Indien

Nu har vi varit i stan.

Har hämtat ut mitt pass. Det har varit i Stockholm.

 

Nu har jag ett Visum till Indien. Flyget går den 7 augusti. Tänker lägga in mig för totalt omhändertagande i 14 dagar. Rurik blir kvar hemma.

 

Ayur Vediska eller Siddha behandlingar är gudomliga. Men utbrändhet är något gåtfullt. Håll tummarna för att det blir bra.

 

Hallonvägen

på förmiddagen brukar vi ta en sväng genom trädgården. Jag har fruktkorgen med mig.

Tack och lov har det varit regnfritt på förmiddagarna så vi plockar på, lite av varje.

Just nu är det hallonen som regerar!

Solvarma hallon…  vilken smak! Dom växer längst en stig vi har genom frukt och grönsakslandet.

Idag fick stigen ett namn HALLONVÄGEN! Det älskar vi.

en fundering… att värdera sin konst

I ett försök att vara rolig visar jag nu en bild på våra tomater. Dom är vi stolta över och även om de alla heter tomat så ser de absolut ut på olika sätt, ändå.

Så där är med oss människor också – att vi är så olika.  Så vilken tomat är jag. Nu har jag gjort alldeles för mycket ett tag,  så nu är jag bara en liten en. För någon annan så är det säkert ingenting, det ”normala” är nog att ha kraft över. Men jag måste hela tiden ta ställning till vad jag ska lägga min energi på.
Så här sitter jag nu och funderar på hur det är att passa en utställning…

 

Gränna har lite Båstad-känsla. Mycket turister, många som flanerar. Fast antagligen mer ”Svensson”, många som bor på camping och går in till stan och dödar tid. Så där satt jag i onsdags och tänkte ”det här har jag varit med om förr… gillar jag det här?”  Att sitta med sin utställning och folk kommer in – och ut, för att de ska göra av med tid. Det blir många besökare, men är det besök? Är det värt insatsen att sitta där?
…Det är en sak till som jag funderar på.

Jag går runt och tittar vad som mer händer på gården. Det här tycker jag man ser alldeles för ofta. Kvinnor som lagt ner tid och energi på att skapa. Man tex syr, stickar och målar. Jag ser det när jag går på marknad också. Kvinnor som säljer sig alldeles för billigt. Det är verkligen ”lilla jag” över det. Kvinnor, för det är oftast kvinnor, som inte tar sin tid och sitt arbete, kanske inte ens sitt liv på allvar. Mjölk och potatis kostar lika mycket, även om man är ”lilla jag” eller heter  Zlatan. Springa efter en boll…. då är det inte tal om ”lilla jag”. Spelar han inte fotboll för han tycker det är kul? ska han ha betalt också?  Det tar vi för givet – och han är värd hur mycket som helst! Vi ska väl helst tycka att det är synd om honom om han får betala lite skatt också?  Det borde han väl få slippa?
Vi är så märkligt programmerade,  och det lyser igenom hur vi värderar oss själva och andra. Speciellt kvinnors arbete tas för givet och de tar sig själva för givet…  Kvinnor som lägger tid på att skapa, göra något vackert eller tänkvärt… det gör dom väl för att det är kul! Vill de ha betalt! Så löjligt. Marsch ut i tvättstugan, barnkammarn eller köket….. har vi kommit längre? eller?
Nu har vi en IDÈ  om det kvinnliga som vi visar upp, så det  kommer upp till ytan, kanske ännu mer.  Det känns som det är dags att fundera… var lägger jag min energi? Hur värderar jag mig själv? och hur uttrycker jag det?

Men skam den som hänger läpp denna regniga sommar. vi har skaffat banangula stolar på IKEA. Dom är bra mycket gulare än på bilden! Det räcker att titta på dom så går smilbanden upp! Hurra för gult!