
Så hände det då, till sist. Innan Ganga for till Indien.

Sommaren anlände sådär underbart som man drömmer om. Vinden blåste från rätt håll (på – land) och ett ljuvligt bad i Vättern var möjlig, till frukost.
Bara breda leenden.
Visst kan man undra vad som hänt. Plötsligt är det bara tyst. Men, tja, fråga mig inte, för jag har inget bra svar mer än att det blev för mycket. Så ursäkta om inläggen plötsligt är lite mer sporadiska. Är inte riktigt i form än. Det blir väl bättre med tiden.
Men trots att vi inte gör nåt – så är det mycket som ska göras….. dags att skörda

Förra året fick vi tre persikor ( blommorna frös bort på våren) Nu känns det som vi har tre tusen!

Varje morgon plockar vi på Hallonstigen; hallon, svarta vinbär, smultron och mullbär. Mycket går rakt ner i magen, resten hamnar på frukosten och det som blir kvar i frysen.
Johannesörten ( blommorna) hamnar i tekannan tillsammans med lite annat blandat från trädgården, hallonblad, svart vinbär, rosor o lavendel…..
Så nu vet du att vi lever 🙂

Sommarnatten är ljus. Vi far hemåt, på nästan tomma vägar.
Kort besök i Skåne är redan över. Men vi har haft kvalitetid.

Testlaboratioriumet i Menlösa har fått en leverans av homeopati att analysera.

Jordgubbsplockning i Glimminge.

Kartonger synade. Mormor saker.

En Kinesisk servis med mycket guld var oemotståndlig.

Vi har varit o handlat grönt på torget i Helsingborg, en njutning.

Kanske är det någon som håller koll i vår atelje. Men än känns det inte riktigt som det är vi. Inte än.
Vi samlar ihop oss. Fixar och sammanställer. Mycket som VILL, på samma gång, det blir gärna så när det är konstrunda på gång. Var det landar vet man inte förrän dagen kommer…
Det är flera ”tonarter” samtidigt, i vår atelje. Glädje, högtidlighet men även utsatthet, som här i Gangas Akvareller. Hur får vi dom att prata med varandra med respekt?