paket

Publicerad den 24 april, 2013 av gangaochrurik

Det är knappt att man ens får ett brev nuförtiden. Inte för att jag är bättre själv. Internet har förändrat vårt sätt att kommunicera.
Så nog blir man paff när man öppnar brevlådan o hittar… ett paket!!

Man tror ju knappt det är sant. Ingen födelsedag utan bara spontan handling. Mjukt och gosigt paket. Jag blir så där barnsligt upprymd så jag måste gå ett par varv runt paketet innan jag kommer mig för att öppna.

Själv slutade jag att sticka nån gång när jag var 20 – för det var mycket dyrare än att köpa färdigt, inte heller stickade jag så bra att jag tyckte det blev bättre än köpt. Nä, deprimerande nog la jag undan stickorna.
En som aldrig slutade, nej, tvärt om är min vän Maria. De allra vackraste handledsvärmare köpte jag av henne en gång. Nu sitter vi här… med handstickade raggsockor… som hon stickat till Rurik och mig.
Jag viftar lyckligt på tårna, för så fina raggsockor har jag inte ens kunnat drömma om!!

Sen trär jag på mig ett specialpar, busiga inne-strumpor. ”Dom där har hon inte gjort” säger Rurik tveksamt. Dom är så jämnt stickade -men det har hon. Så mycket kärlek och omsorg. Det är nästan så man blir vemodig. Att leva i denna tid, då vi ska hinna med så mycket…. att vi inte hinner med någonting alls! Tänk att hinna att sitta ner och sticka!! Det känns som Maria är ett Naturens Under!

Ett instickat hjärta… att inte bara göra, utan göra med närvaro. Jag njuter av att sitta här och vara mottagare av denna gåva.

Runt varje strumpa fanns en medaljong, i keramik, hon har gjort den med! En riktig estet är hon, Maria, och sådär skönt tillbakadragen som jag gillar. Lever nära naturen. Maria Lindström är keramiker, bor i Laholms kommun. Även där har de konstrunda till Kristi himmelsfärd, då ställer hon ut hemma hos sig. Missa inte det, om du är i närheten. Det är väl värt ett besök!! Och när du är där, köp något. Unna dig något unikt! för vi konstnärer vi gillar när vi får sälja, för vi behövs i denna värld där det blir allt mer sällsynt med handens arbete.

serie-staffetten

Publicerad den 21 april, 2013 av gangaochrurik

Ahhh! jag har en nu skrivare -med scanner som fungerar! Härmed blir det mer inbördes familjeskämt. Seriestaffetten fortsätter! De ritades med stor dos humor, med syster som huvudperson. Först ut:

Rita, Skickar ut Ella på SKATTjakt. Det blir en sida av den historien -den slutar liksom mitt i….. men vi bjuder på den ialla fall:

Jag älskar barns, inte bara mina egnas, bildspråk. Bara kolla den glada prinsessan längst upp i Ritas serie. Med armarna uppåt, klänningen svajar och livet leker!! eller det rosa slottet!
Ella bidrar med en serie som blev (nästan) klar. Ella är några år äldre med ett mer putsat bildspråk, vass i detaljerna. vi läste den många gånger tillsammans och skrek av skratt! Så roliga tyckte vi den var.

Kanske är det lite svårt att läsa den handskrivna texten… Du får njuta av det som du kan läsa ur bilderna iså fall.
Kan tala om att här njuter Ella av att ge Rita rollen som dum och naiv prinsessa… som oskyldigt fikar med häxan som äter prinsessor, hon får veta att hon ska få en resa av häxan… och den biljetten ligger sedan vid sängen när hon vaknar upp.
Men kronjuvelen i denna serie är näst sista bilden, en nymornad Rita, som ännu inte drabbats av tonårens fåfänga utan var precis så brutalt naturlig som på bilden!!
Mycket tid är lagda på bilderna… mycket detaljer… hur orkade hon? -vi hade ingen TV (tänk så mycket tid en TV slukar!)

Önskar att jag hade nån passande bild från Siri, den äldsta dottern, men hon hade flyttat då de här teckningsduellerna duellerna infann sig. Siri var mer för film på den tiden.
Fast det har hon tagit igen på senare år.

socker!

Publicerad den 20 april, 2013 av gangaochrurik

När Ella var här hittade vi en låda fylld med skatter….
Bla fanns det serier som vi ritade till varandra en gång i tiden. Så nu måste jag bara visa lite av familjens interna skämt nivå, eller vad man ska kalla det.
Jag tror jag börjar med min serie, för annars ser den så tråkig ut. nu har ni inget att jämföra med.
Året är 2005, jag bor på Köpmansgatan i Båstad, men mina två tonårsdöttrar. Så, överhurtig som mammor kan bli när deras barn degar ihop i helgkoma, försöker jag mig på att aktivera dem med en promenad.
Vad vi inte visste var att stormen GUDRUN hade anlänt…

True story om hur socker styrde vår familj (gäller kansk än?)

Leta kylskåp

Publicerad den 18 april, 2013 av gangaochrurik

Jaha vi är på ny kylskåpsjakt och letar även en separat frys.

Vi små förlorade lantisar har tagit oss till stora staden, Linköping.

Allt är gigantiskt stor. Man vandrar och vandrar. Alla ställen ser ut som palats.

Enorma fasader, och de innehåller alla samma hundra miljoner saker. Vem ska köpa allt, undrar vi.
Alltid hittar man nåt annat som man inte kan motstå! Vilket fynd 99kr för en skottkärra!!

Hur gick det med kylskåpet då?
Efter mycket vandrande och en fika tror vi oss veta hur vi ska göra, men tyvärr. Inget köpt, det blev en skottkärra istället. (Och en massa annat)

…ett frö

Publicerad den 17 april, 2013 av gangaochrurik

Jaha, det här var väl konstigt.
”När Kennet filmar Rurik, då ska jag ta kort!” så tänkte jag. Men se det glömde jag bort. Det var O-bloggigt av mig.

Tycker jag är i dålig form (på alla sätt). Suckar och är mest gnällig, försöker hålla tyst. Sen lyfter jag på ögonbrynen när jag ser vad som hänt under min pensel… ett frö! Det var otippat.
Ja, det var spännande! Härmed sår jag ett tankefrö, inom mig. Tänker mig att det gror, växer, blommar och bär frukt. Vattnar det med min Kärlek. Var tog gnälliga jag vägen?

vackert

Publicerad den 16 april, 2013 av gangaochrurik

Idag bjuder vi på något vackert: morgon vid Tåkern.

Stilla med lätt dimma.

-Inte tyst! Hur mycket fåglar som helst!

mysigt.

förberedelser

Publicerad den 14 april, 2013 av gangaochrurik

Städar. Eller, i alla fall ställer iordning.

I veckan blir vi filmade. Strannerklint, filmare, gör nu en film om Omkulturs medlemmar. En minut spelfilm om var och en. (det är längre tid än det låter!!)

Det får ju liksom inte se för ordentligt ut. Kreativitet kräver ju lite oordning.

Så, nu räcker det. Färdigstädat!

växtrapport i april

Publicerad den 13 april, 2013 av gangaochrurik

OK. Kallt ute, men det växer på fönsterbänken. Nöjd är jag med mina avlägg.

här under påsen döljer sig en lila skönhet, som jag tar avlägg på varje år. Den fick jag en gång för många år sen av min mor. Vi tror den heter Blomstervagga. Gissa om jag blev förvånad på min första resa till Indien år 2000, när jag var med och rensade rabatter på Oshos center i Pune. Där växte denna vara planta som marktäckare… Den är väldig fin i kruka också, vissa år gör jag exemplar som jag tar ut över sommaren, på trappen .

Att knipsa toppar och sätta i jord är ett naturens under! Bra mycket snabbare än att sätta fröer. Denna som jag kallar för Nässla, är nog ganska vanlig, men vad heter den egentligen? Mamma!! Vad heter de här krukväkterna? Du får skriva och ge svar. (svar=Palettblad, på latin; Coleus)
Den här nässlan är ju världens tacksammaste, både inne och ute. Stor och vacker i många nyanser av djuprött. Det gillar vi.

Men vad säger man om den här? Doftpelargonierna klarar inte av samma vinterbehandling som de vanliga pelargonierna ( upp och ner med roten i plastpåse). Men de ser rätt risiga ut nu, trots att jag pysslat och vattnat genom hela vintern. Inte mycket att skryta med. Det blir fram med saxen och klippa ner hårt, de brukar komma lydigt, men nya fina skott. en del slänger jag brutalt och tar bara nya skott i en kruka, det är nog dags nu…

Bekymmer just nu, är att jag var så himla duktig med mina tomater. Satte dom i god tid i februari. Vädret fortsätter att vara isande -de hade behövt komma ut i växthuset nu, med lite småkyliga nätter och mycket ljus på dagarna. Nu står de mest och växer för mycket…. liknar mest förväxta tonåringar…. håll ut vänner!

aprilväder

Publicerad den 12 april, 2013 av gangaochrurik

Jag går ut i uterummet, stannar till förvånat. Vad hör jag? Regndroppar!!

Kallt har vi haft väldigt länge, dock soligt på dagen. Men idag är det domedagsgrått och för en liten stund föll årets första regn.

Sen gick det alldeles förfärligt fort. Ella, vilken TUR att du var här förra helgen. Då satt vi ute och målade i de gula stolarna. Även om nattkylan är märkligt envis och hård så har vi vant oss vid några timmars plusgrader mitt på dagen. Nu har vi vinterattack.
Hur länge orkar våra inflyttade fåglar vänta på varmare väder? Idag hörde vi att man hittar rätt många döda svanar. De hittar inte mat helt enkelt.
Själv går jag in och sätter en brasa. Hade det varit möjligt så hade jag bjudit in våra flygande vänner. Tänk va mysigt att sitta vid brasan tillsammans och äta majskolvar. Vi och Svanarna, tranorna, gässen och pilfinkarna. Haren får också komma in. Sen kan vi sitta där o berätta hemska historier om Morran, den iskalla, och dra filten om oss.
Ja, så vill jag att det ska vara!

Si och Så

Publicerad den 11 april, 2013 av gangaochrurik

Ursäkta att jag är lite ojämn med att posta inlägg.
Idag är det torsdag och jag är på väg ut i min tystnad ( jag brukar sitta i ateljén och meditera….)
Jag märker att jag är lite småirriterad, därför en del av mig vill skriva mer, ännu öppnare. Men, jag är ju ett, onödigt, utdraget fall för försäkringskassan. Det har jag ju skrivit om innan.

Oavsett om jag väljer att kalla mig sjuk eller ger det något annat namn, så är sanningen den att jag behöver mycket både tid och rymd runt det jag gör. annars fungerar varken jag eller kroppen. Ja, läser du tidningen, så vet du ungefär hur försäkringskassans maskineri fungerar. Man utreds och utreds och utreds…
Allting är till ens eget bästa heter det. Så det är väl till ens eget bästa att allt ska vridas och vändas, ett varv till och ett till, alltid ska något mer provas eller utredas.Allt, som hela tiden bygger upp känslan av att vara misstänkligjord. Allt medan tiden, ännu en faktor i vårt nya sjukförsäkringssystem tickar på.

Ganska intressant är att sjukpengen är så låg… annars är man kanske lat och försöker låta bli att arbeta??
Det är så svårt att hitta lösningar för att förbättra sitt mående – och det är sällan som svaren är genom sjukvården. Alltså, ska man/jag må bättre, måste jag forska själv, och betala själv. Ibland har jag tänkt att man borde ha dubbel lön när man är sjuk, för att ha råd med behandlingar. Systemet borde absolut vara annorlunda för hur man ger bidrag till vård. Vi har ju skolpeng? En Vårdpeng skulle vara bättre, så att man kunde välja ett alternativ som passar! Vården är så himmla rädd om sitt kvasi-vetenskapliga-intryck! Ändå vet man att minst 30% av allt tillfrisknande är ren placebo-effekt! Det är en helt fantastisk insikt. Det är verkligen vi själva som läker oss – vi behöver ha en hjälp där vi är trygga, ser oss sedda. För en del är det kanske läkare i vita rockar -men för andra kan det lika gärna vara en insikt om tidigare liv eller massage eller frekvensmedicin eller färgterapi eller ett gott samtal…

Varför är vi så rädda för den enskilda människans val i detta fallet?

Ja, en liten utvikning, men, jag vet i alla fall inte hur många år jag nu har varit i process för att få deltid förtidspensionering! Allt vägs på guldvåg, varje ord är viktig. Just nu är det i Länsrätten, där har det legat ett halvår. Känner att jag bromsar mig en del här på bloggen eftersom det är offentligt. Dom har sin egen logik när de vänder på paragrafer… och ord.
Så, ibland är jag tystare än jag vill.

Annys bortgång gör oss också lite tysta. Även när det är en gammal människa och det på så sätt finns med, som helt naturlig utgång, så ser jag att det påverkar och förändrar något, även rent fysisk.
Vi tar det lite lugnt -och det känns ju konstigt, eftersom det är konstrunda här, för oss om en månad.
snart ska jag lägga ut två nya flikar på bloggen. En om Rurik och en om mig. Känns som det kan vara bra för konstrunde-nyfikna som kommer in och tittar på vår blogg.