
Vad jag har längtat efter det här! Salt vatten mellan tårna!
Vi är på en kort, njutfylld resa i Skåne.

Umgänge och sovplats av bästa sort, i Menlösa. Ja inte riktigt Skåne, nu e vi på Hallandsgränsen.

Den kreativa processen kan vara stökig. Ellas år på konstskola Art Academy of London, slutprojekt; utställning.

Till sist är det klar och monterat. Ella har växt massor det här året. Hurra för Ella!

Det hade varit fantastiskt roligt att se utställningen på plats. Men det är ju moderna tider, så härmed kan både jag -och du se hur det är. Fint va?
Visst kan man undra vad som hänt. Plötsligt är det bara tyst. Men, tja, fråga mig inte, för jag har inget bra svar mer än att det blev för mycket. Så ursäkta om inläggen plötsligt är lite mer sporadiska. Är inte riktigt i form än. Det blir väl bättre med tiden.
Men trots att vi inte gör nåt – så är det mycket som ska göras….. dags att skörda

Förra året fick vi tre persikor ( blommorna frös bort på våren) Nu känns det som vi har tre tusen!

Varje morgon plockar vi på Hallonstigen; hallon, svarta vinbär, smultron och mullbär. Mycket går rakt ner i magen, resten hamnar på frukosten och det som blir kvar i frysen.
Johannesörten ( blommorna) hamnar i tekannan tillsammans med lite annat blandat från trädgården, hallonblad, svart vinbär, rosor o lavendel…..
Så nu vet du att vi lever 🙂

Visingsö. Då blir det pick-nick.

Sen måste man ju vila… Omskrivning för att vara golvade av Visingsö lantliga idyll.

Om vädret varit bättre hade vi nog utforskat på cykel, nu blev det bil. Tomas tyckte vi var mesiga. (Erkänner , cykla o vara blöt? Nej tack)

Men fint, sol och regn i ömsint blandning. Visingsö är en märklig upplevelse för en landkrabba. Ön ligger i Vättern, är låg, nära vattenlinjen och vatten ser man nästan hela tiden, ibland från två sidor.

Älskar Brahe kyrkan! Den är som ett smyckeskrin. Överdekorerad och söt.

Pampiga träskulpturer från 1600talet. Så personliga, kraftfulla o säkra. Johan Verner den äldre, från Gränna var skulptör. Tydligen ansågs de länge fula. Man sa, om gravida kvinnor tittade på dom, då fick de fula ungar!

Knotiga, lite utdragna i sina uttryck, imponerar de på mig.

Även Jesus är livfull, hans ljustrålar ser ut som dreads och gör att han ser ”modern ” ut.

En ängel. BOND-ÄNGEL kallade guiden den. Hur busfin som helst! En lagom tjock liten flygande sak!

Men…. vi vilar lite till. Sen blir det fika.
En dag i lagom tempo

Nyanlända gäster (fast bara en på bilden). Så skönt med vänner som ser efter sitt eget bästa!
Det lagas middag i köket, men Tomas är golvad.

Annat är det sen. Två hus-nördar pratar sig igenom eftermiddagen och låångt in på natten. Material, tekniska lösningar och ideer bollas. Vi andra går och lägger oss.
God Natt, vänner!
Läser i Konstvärlden, en tidning jag gillar. Men ibland blir man bara förundrad.
De skriver om Skissernas museum i Lund. Där finns den här bilden som var Isak Grunewalds förslag till monumentalmålning till rummet för borgerlig vigsel i Stockholms.
bilden blev adrig verklighet. Ett annat förslag vann. Många var upprörda för de gillade Grunewald som stod för den nya tiden o den nya konsten.
Men jag tittar med krassa ögon på bilden…. Hans könsrollsideer var ju inte så nyskapande precis.
Mannen; Tjillar runt, hänger på ett träd, eller sprattlar runt som en hingst, sen blir han trött o behöver vila – då kommer kvinnan (frun?) och serverar honom en välförtjänt glas av dryck (vin?)
Kvinnans roll: tjänande och beundrande. Med böjd rygg tar hon hand om barn, serverar mannen ett glas ,och höjer armarna jublande när han hästar sig.
Nämen…. bra konst? Jag läser att många anser att den här bilden är hans bästa…. What!
Nu blev det väl i alla fall fel! Är inte det här bara en FÅNIG bild??
– Och varför springer han omkring o viftar med snorren hela tiden? Det undrar jag!
Vem vill gifta sig vid en sådan här bild? Jag hade sprungit för livet!