Det är Gangas pappa som fyller 80 år. Att vi träffas i Skara är för att momor Alice bor där och födelsedagsfiraren med fru hade smitit från födelsedagen och var här. Nu är det kaffe och engagerade utlägg.
Men… kolla…. likheten. Rurik liknar allt. Liknar Gunwald,( ”Pappa-lik” sa Gittan). Kolla sen färgskalan på tavlan och kolla skjorta? Hur gick det här till?
Sen blev det en Selfy med mamma o mormor. Ja, hur lika får man va??
Vi ska köra till Skara. Vägen bär genom Jönköping. Vi stannar till på tändsticksområdet. Här görs inga tändstickor längre, men lamporna vid infarten påminner vitsigt om gamla glansdagar.
Området är ganska stort, vackra, gamla industri byggnader som nu innehåller annat…tex en ovanligt välsorterad hälsokost. Det är dit vi vill, men… Varför ha öppet en måndag förmiddag ?? (Nej)
Besviket slutar det med att vi beundrar deras sopsorteringssystem som ligger under marknivå med snygga inkast.
Bättre tur på nästa stopp.: ”Mullsjö, där gör dom kola. Det blir ett stopp (vi måste ju ha ned oss nåt gott att ge bort)
En sockerkvalitetsbutik. Värt ett besök, bakom glasrutan pågick sockershowen . Sen är frågan, vad välja?
Marmeladgodis… utan gelatin, (restprodukt från grisslakt) utan istället pektin ( från äpple)? Ger ju nästan ett hälsosamt intryck. Men vad hände sen?
Hedelig kola. Rurik tackade sin lyckliga stjärna, att han är döv på ena örat och inte kunde höra Gangas antydningar om sockernivån i kosten (Ganga var inte så oskyldig iheller).
Sådär lagom berusade av lyckan att ha fångar nåt gott. Ska vi äta medhavd lunch så vi inte anländer hungriga till slutmålet. Det blir ett stopp vid hornborgarsjön. KALLT var ordet.
Min far blir 80 år i morgon. Nu förbereder vi för att göra en födelsedagsutflykt, med oss har vi en fågelmatare ( vad ger man till den som tycker han har allt o e nöjd me livet?)
Far har ett natur-medvetande som få. Det vilda finns med honom jämt, han ser, noterar och frågar, vill veta. Fågelmataren de har är utsliten. Nu blir det en ny…
Fast den såg rätt tråkig ut. Då vill jag ju briljera lite. fram med plastfilm och märkpennor. Nu finns både gunwald och RoseMarie och lilla barnbarnet Elsa med på mataren som små pysslingar.
Kul, tyckte vi.
En stund i skogen. Vi går i mjuk mossa och bland lingonris, skogen luktar gott. Sakta rör vi oss, tittar stint ner i riset. Ni vet väl vad vi letar efter?
Om man bara får syn på de första, så är kvällsmaten räddad!
Skogen är så stilla, vi plockar på. Korgen blir full och nöjda, med vetskapen om en god svampmacka ikväll, tar vi en fika innan vi kör hemåt.
Tack skogen
Säkert höst tecken. Kväll, och hela köksbordet fullt med krukväxter. Mycket svårare att få växterna att vänja sig vid torr inneluft än att komma ut och få frisk luft på våren. De flesta växterna har stått i växthuset, eller är ute under sommaren.
Nu tar vi ni dem i värmen på natten och ut till uterummet på dagen. Det brukar kosta en del torra blad innan de klarat omställningen. Jag sprutar med vattenspray med de deppar ändå. De står och drömmer om sommarregn, humlor och soluppgångar med fågelsång.
Men vem blir inte deppig när det blir höst, kallt och allt mörkare. Även jag tycker det är en tuff omställning, det är väl mänskligt. så det är väl inte konstigt om de små krukväxterna också suckar, fast de bara är plantor.
Vad var det på mackan i förra inlägget?
På majskexet bredde Rurik först ett lager med MISO (finns på hälsokosten),
kokosfett,
skivor av våra egna tomater och
kryddat med nymald svartpeppar.
Inget salt, mison är salt sig.
Spännande Gott
Fullständigt utmattad efter rundorna i Motala. Så är det när man bor på landet. Åker man till stan -så är det med en lång lista av ”göra” i handen.
Med ynklig hypnotiserande röst bearbetar jag nu Rurik.
– se vad som hände! En Rurikskapelse landar vid min bädd!
Sen kommer bästa sällskapet med fylld tekanna.
Själv kurar jag, vid det här laget ganska lycklig, nerbäddad i soffan. Jag är visst rätt bra som hypnotisör.
Ännu en fantastisk höstdag. Långa vackra skuggor i landskapet.
Men i natt blev det kallt frost i gräset på sina ställen.
Vi blir lika förvånade varje höst. Va! Frost ! Vi som inte plockat in pumporna! Det blir utryckning med skottkärran för att rädda hem maten.
Trädgårdshöst. Så olik trädgården är i sina höstfärget. Stillhet.
Äntligen, flera har beklagat att det är svårt att lämna kommentar på bloggen. Men NU, äntligen hittade jag lite rutor att bocka av och att bocka i, som rimligtvis gör det lättare om du vill lämna kommentar. Så skriv gärna lite, om du känner för det. Det gillar vi:)
Mumsig frukost (nu är det tydligen mkt mat på bloggen) . toppad med frukt och svart salt.
”Tänk att det finns människor som inte vet vad svart salt är…” Ruriks kommentar får mig in i verkligheten. För många är svart salt färgat salt. Fint svart salt kan vara färgat med bläckfisk, men vanligt salt till smaken!!! Insikten gör mig storögd. Det verkar som det VERKLIGA svarta saltet ( det från indien) fortfarande är ganska okänt här i Sverige.
I Indien är svart salt en förnäm krydda. Speciellt gott till något sött – som ett glas med fruktjuice, där rör de gärna i lite svart salt. Ett bergsalt som ser lite grådaskig ut, med en doft av svavel. (TUR att inga av mina barn är här, de skulle säga att detta Indiska salt luktar FIS!! )
Ny fetbolle ( med mycket kokosfett och proteinpulver ) är under utprovning. Även den är framme till frukost och svart salt är med för att göra smaken spännande. Svag sötma blandat med choklad, Indiska kryddor o svart salt….
Om du inte har provat svart salt så spring till närmsta affär som för Indiska kryddor. Den är ren poesi när man trollar ihop smaker!
gangaochrurik 