så hur gick det för bilden som plumsade sig iväg till Holland? Det tog lång tid innan svar kom. 50 bilder, det var bilder från lite var stans i Europa, men många från Holland, noterade vi.
I förra inlägget om Painting of the Year 2021, la jag in länken till de femtio bilderna.
Det var en något märklig känsla, för jag var väldigt uppkopplad på processen, det kändes -och märktes. I det yttre ställde sig alla siffror på parad, hela tiden. du vet 11:11, 12:21 ovs och kände det som en behaglig ton inne i kroppen på nåt sätt. sånt här är ju så svårt att beskriva. Men plötsligt blev det stopp. Vilket också kändes tydlig. ”Skit också” var min tanke, inte så mycket att göra åt.
Mycket riktigt. Kom inte vidare med de tjugo. De hade ju känts så bra, att i alla fall, få vara med den stunden extra. Men så blev ej.
Men det kändes verkligen som den hängde med länge.
Du kan själv gå in och se vidare på finalisterna bland de tjugo som nu är kvar.

De är alla duktiga som går vidare, men tycker själv, utan skryt, att i några fall, kunde det lika bra varit min bild. Men sånt är ju så klart den kluriga uppgiften för en jury. Vad tycker du?
Jag fick en Holländs kontakt, konstnär, som inför denna fasen skrev så här, ang min bild ”Well we are both nominated for the last 50 And That was to be expected I don’t think l will win but you might very well be the winner or at least top 10 I think your piece is the best of them all and in my opinion you would be a deserved winner”.
På nåt vis är det som en nedstigen Ängel träder fram och ger en sådan kommentar. Det gjorde mig imun mot utfallet av jurybedömningen. Tack Anutosh, nu hejar jag på dig. ( Ni får leta fram honom bland de tjugo -för han gick vidare)
Jag är nog själv tveksam till att just min vattenbild hade kvaliteer att ta sig ända till nummer ett. Men den höll i sammanhanget, det känner jag. Nu antar jag att den snart är nedpackad och på väg hem. Ett skriftlig omdömme är också utlovat. Det ska bli spännande att läsa.