Ooooooh!!! säger vi. Mind-blowing och huvudlösa, vi står och ömsom begapar ömsom kvittrar, när vi besöker livs-verks-utställningen med Henrik Allert på Skara Länsmuseum.
Ungefär sådär lite som om vi skulle gå in i kyrkan går vi in i utställningen. Kerstin är den som fått oss att förstå att det finns en riktig magiker då det gäller lera, som heter Henrik Allert. Inte långt efter, visar det sig, att en annan av våra konstnärsvänner, Linn, är släkt med honom. När nu Henrik har sin stora utställning i Skara, åker vi dit. Allihopa.
Henrik är en äldre man, med en behaglig enkelhet, som gärna finns hos mästare. Det är ju liksom gärna det, att hitta enkelheten i det stora, som gäller. Det lyser igenom.
Han möter upp på museet och vi får en alldeles egen visning med honom och kan ställa alla frågor.Vilken ynnest! Men med oss har vi tre av Henriks släktingar, så han är här och vi får all tid vi vill ha.
Tacksam
Det är en märklig känsla att se utställningen, smakfullt, vackert men det viktigaste, den är förtrollande. Som om varje pjäs har ett inbyggt meddelande. Bortom tid och rum. elegant, ruffligt och arketypiskt. Vi fotograferar hela tiden. Kan du ana den fina blåaktiga tonen i bilden ovan? Har aldrig sett nåt liknande.
Alla bilder, målade, som keramik har en sån styrka -den där styrkan. Den riktiga styrkan, som gör sig sårbar och närvarande. Det känns nästan läkande att vara här.
Vi ser, han jobbar gärna med flera lager av lera, i olika färger och sen tecknar han gärna i leran. då använder han en fjäderpenna, det är bästa magin det!
mångbottnat och med oändligt djup.
Utställningen pågår på Skara Länsmuseum fram till och med sista december, missa inte detta om du är keramik-lover, kom!
Skara museum är i sig själv, värt ett besök. skara har en mäktig historia och här finns många unika fynd från riktigt gamla tider. Bara kolla stolen/ tronen ovan!
Dock måste vi erkänna, att vi alla var så tagna av Henriks konst, att vi tittade med redan ganska mättade ögon på de mäktiga bronssköldarna, tronen och alla de andra storslagna objekten.
Ja, det var en dag att minnas.