Ännu en anledning att älska Malaga, Picasso. I denna stad föddes och växte Picasso upp. På nåt sätt förstår man honom bättre när man är här. Så lämpligt med ett eget Picassomuseum här( bilden är inte därifrån, då fotografering inte var tillåtet. Utan från center Pompidou )
Idag är vi extremduktiga och tar oss själva in till staden med tåg. Mål ett är Picassomuseum, det ligger fint inbakad i kvarteren runt katedralen. Vackert hus med innergård. Väldigt roligt att få se många bilder och från flera perioder. Det är lättare att ”förstå” hans konst så. Att se mångfalden ökar på känslan av att få stiga in i hans inre rum… vilket är en glädje.
Mål två, fast, kanske viktigast. Lapa SOL. Äntligen vänd vädret och Värmen smeker oss.
Nu vandrar vi mot ännu ett konstpalats, nybyggt Santre Pompidou , ligger i hamnen och vi får vandra under ett långsträckt vitt…..
….mjukt böljande… kanske en ryggrad på en gigantisk dinosaurie?
Så går vi in i vad som är filial till stora santre Pompidou ( Paris) o tittar oss runt. Så blir vi väl både lite trötta och obstinat tjuriga och går där ifrån med känslan av att, alltid samma gubbar!! Varje konstsamling med aktning ska ha sin Bacon sin Picasso och sin Pollock ovs. Vi minns inte ens om vi sett nåt verk av en kvinna. En hel del nakna kvinnokroppar dock. Ganga muttrar, de där konsthallarna de är bara kyrkogårdar över det patriarkaliska gubbväldet.
Sen tar vi en Café con leche med tapas och sen är vi glada igen. Härlig dag!