Rädda körsbären. Alla som har körsbärsträd känner till Starar. Ibland får man ingenting. Allt e puts väck, när man kommer ut en morgon. Men i år har de varit väldigt snälla, fåglarna. visst har de landat i storgrupp och tjattrande mumsat i sig, men generöst har de lämnat rätt mycket till även oss.

De har lämnat så mycket att de har fått mogna i lugn och ro. Nu hänger de där, djupröda. Då ökar ha-begäret hos oss – nu vill vi ha bären själva. ”Vi skulle ju måla en stor ÖRN på en skiva och sticka upp i trädet” påminner Ganga.
Det tog inte många minuter så var Rurik redan inne i sin Snicken (där bara han hittar) och fått fram träskivor.

Storleken på skivorna gör ju lite formen på Örnen. Vingbredden skulle nog vara lite till, men det får duga.

Det här var ju kul. Ganga föser ut Rurik ur ateljen så hon får vara själv. så egoistisk kan man vara. Det är MYSIGT att måla.

Rurik får göra slitjobbet i stället. Vi monterar Örn-pinnen på stegen.  Örnen gungar lite i vinden. Ser riktigt stiligt ut.

Om det inte var för att antagligen ALLA fåglar blir rädda – så hade vi nog gärna haft örnen upp alltid. Så mäktigt!! Känns som världens beskydd i trädgårdslandet. Men småfåglar gör ju också nytta när de flyger runt och äter insekter. Dom vill man ju inte skrämma för mycket.
Men hur gick det med Star-flocken?

Alltså, Ganga ser hur fåglarna flyger in, springer ut för att kolla vad som händer: De landar och är hur nöjda som helst!!
När jag går fram och kollar, så ser jag ju hur stegen har vält, blåsten blev väl för stark.Ingen örn i sikte.  Men inte ger man upp!!
Vi gör ett nytt försök!

Ny placering på örn och stege.  Det dröjer inte länge, så kommer den stora Starflocken flygandes igen. Den seglar in för landning i trädgården…… och tvärsvänger bort till grannen! (Sorry, grannen)  Efter en stund gör flocken om samma manöver igen -likadant igen, de flyger bort!!
Heja Örnen!!