Det är väl födelsen av ett barn som firas idag? Då kan det kanske passa med en berättelse från mitt eget liv. Det tredje barnet föddes hemma. Planerat. Allt var väldigt planerat.
Meditation och visualiseringar var något jag lärt mig och nu vill jag använda det.
Varje dag mot slutet av graviditeten, satt jag en stund och gick igenom den kommande förlossningen i mitt inre.
Talade liksom om för kroppen vad som skulle hända och hur den skulle reagera, samtidigt talade jag ju om det, kan man säga, för barnet. Barnet låg där i magen och tog emot bilderna, om hur det blev stramt, pressades på, hur kroppen skulle öppna sig….
…jag talade om processen tydligt, gång på gång och talade om, både för kropp och baby att det kommer att gå riktigt bra. Därutöver planerades det med barnmorskor, god middag efteråt och en akupunktör .
Man var inte glad på BB i Ängelholm, åt våra ”ideer”. Ganska förfärligt faktiskt, blev förhörd av tre läkare som ilsket glodde på mig och målade upp scenariot av hur både jag och barn förblödde – bara för att jag var oansvarig. (faktum är att statistik från andra länder, visar tydligt att både barn och mödrar mår bättre vid hemförlossningar, om det är något de valt) Men där var två specialutbildade barnmorskor för hemförlossning, så vi gjorde som vi beslutat.
Ärligt talat, tänkte jag mest på mig själv, när jag gjorde den där programmeringen. Att kroppen skulle vara på topp, för att underlätta för babyn att komma ut. Det var först efteråt som jag förstod, att jag hade ju gjort babyn TRYGG. hon visste ju vad det handlade om när förlossningsarbetet satte igång. En förlossning är ett extremt tufft arbete, både för mamma och barn. Men det är mycket lättare att gå igenom det när man vet vad det handlar om och man vet att de kommer att gå bra.
Ut kom babyn.Förlossningen gick hur bra som helst. Faktum är, att det aldrig gjorde ”ont” det tog i som bara den så klart, men ont är fel ord. Faktum är att det mer liknade ett slags klimax. En fantastiskt upplevelse, men det ruckade min världsbild. Tänk om vi alla ligger under en kollektiv ”hypnos” som gör att kvinnors förlossningar blir onödigt komplicerade och smärtsamma. Biblens ord att kvinnor ska föda i smärta -har antagligen fungerar som en förbannelse genom århundradena. Därtill brände man ”häxorna” så all kunskap som fanns – försvann.
Men den här lilla babyn kom ut. Odramatiskt. Men hon vägde 5 kilo!! En gigant. Men som sagt, odramatiskt. Så odramatiskt, att hon inte ens skrek när hon anlände. Hon tittade på mamma och började prata….. ja, vi förstod ju inte vad hon sa, men pratade gjorde hon. Lugnt men mycket. hon ville väl helt enkelt tala om hur det var…..
Så är det något jag vill rekommendera inför en förlossning är det: öva profylax, andas! Inte bara nån mes-slappna-av, nej öva på riktigt så du frå in rätt andning med din förmåga att slappna av! och visualisera, tala om, både för din kropp och barn vilken superprestation ni är på väg in och hur det fungerar, in i detalj – och att det kommer att gå BRA. Lycka till och God Jul.
Tack att du delar med dig! Fantastiskt! Kram!