Plötsligt, en dag när jag gick här hemma kom en tanke/ en bild i mitt inre. Hur såg bilden ut egentligen? en bild som jag hade gjort med linoleumtryck, som avskedspresent till de allra första eleverna jag hade varit klassföreståndare till. Kommer ihåg att jag var en aning stressad och lite osäker på om den var ”klar” om den ”dög” då jag delade ut bilden på avslutningsdagen. Jag flyttade till Göteborg, till den man som med tiden blev pappa till våra barn.
Så himla märkligt, att bara några få dagar efter fick jag ett så rart mail…… Camilla, en av eleverna i min första klass. Det var i Bromölla, en gång i tiden. Jag minns klassen fortfarande, snälla, duktiga tillitsfulla unga människor. Glada över att ha en så UNG bildlärare som sin klassföreståndare. en del av dem hade ju syskon som var i min ålder…. Men jag kände ju inte så många där och på den tiden var mitt intresse förutom konst – kampsport, Ju-Jutsu. Jag åkte på träningsläger och det dröjde ju inte länge innan jag hade blivit kär i en Ju-Jutsukille.Två år senare flyttade vi ihop, jag flyttade till Göteborg.
I sitt mail bifogade Camilla bilden, som jag gav den gången. hon och flera andra i klassen hade under alla år sparat den, vilket gladde mig, så klart. bilden var bättre än jag mindes, det gladde mig också. Men gladas av allt var att få den här kontakten från det förflutna. hon berättade lite om vad hon själv och flera andra i klassen hade gjort och var de befann sig efter trettio år. En förvånande blandning av vad man kunnat lista ut och andra som verkligen hade gjort sig ett liv som man inte kunnat ana. många av dem träffades fortfarande.
Tack Camilla, för att du tog kontakt. jättekul!!