Ahhh! Tillbaks i vanor. Torsdag brukar vara tyst dag med vila o meditation. Jag har suttit i ateljén – med slutna ögon större delen av dagen. Nu tassar jag in mot huset.
Det är snötyst. Fåglarna sover redan. Klockan är fem, men himlen skimrar svagt. ”Det doftar dagsljus” sa en vän för några dagar sedan.
Jag känner inte doften av dagsljuset där jag står, men dagens sista ljus smälter in i mitt hjärta.
Tänk att kroppen kan längta så, efter att dagarna ska bli längre…