Besök.  Jenny packar väskan och sätter sig på tåget. Framme i Mjölby 11.44

Fel. Tåget står stilla i Alvesta…..   11.44, vilken fantastisk tid. Den utlovar total punktlighet. Om en tid är 11.40 så är där en viss svävan. Men 11.44 låter som Svensk effektivitet. Men ryktet är  sant.  Tågen fungerar  inte på vintern.

En allvarlig lagom road Jenny ringde. ”Det är försenat, vi väntar på buss som ska ta oss till Nässjö”. Så där fick de vänta, sittandes på ett stilla tåg…  Killen i sätet bredvid Jenny hade en stor hund. De ger upp ganska tidigt, efter 20 min  reser de sig och går -han och hunden  försvann i  en hyrbil. Jenny tog det lugnt – ”det är som det är”. Ingen större ide att jaga upp sig. Man sitter där man sitter, som en liten grönsak o väntar. efter sådär 2.5tim kom bussarna. ”Men ni blev väl i alla fall bjudna på kaffe?” tycker jag, och tänker att SJ ändå vill be om ursäkt. Men se, så är det inte. Det blir väl för dyrt, för jag förstår, detta är verkligheten i ett snöigt Sverige.
Annat var det förr. Inte minns jag några tågstopp när jag åkte tåg på 70-80 talet.(fast det skedde säkert då med, men inte så vanligt att det är det man minns.) Tekniken och tågen  går alltså inte framåt. Går de bakåt? hm,  är det som en gång var Svenska folkets järnväg bara en liten ekonomisk leksak i den nya hyper-vinst-drivande världen.

Men bussarna kom och Jenny anlände till sist, med 4 timmars fördröjning till stationen. Lite lagom trött.  Hem kom vi i alla fall medan  det fortfarande var ljust(!) alltid något.

Nu, hemma. Jenny ringer ”framme”.
Men Kära SJ. Jag vet inte om jag rekommenderar någon mer att ta tåget för att komma hit. Valet stod mellan tåg eller buss. Vi tyckte att bussen var lite omständig, men med facit i hand…
Jag gillar ju att jämföra med Indien. Indien har också haft en järnväg med stora ekonomiska svårigheter. Indiens recept var ….. billigare biljetter. Vilket var en succé. Kommunikationsministern är hyllad som en hjälte och är otroligt populär.
Kära SJ, hur blev det så här?