Allt blir ju lite konstigt när frun åker till Indien mitt i odlingssäsongen. Det är lite som det är i grönsakslandet. bland det sista jag gjorde innan resan i mitten av juli var att desperat försöka sätta de sista potatisarna. Var??
Det blev komposten, den ligger som en limpa, varvad med trädgårdsavfall, potatisskal o annat från köket och hästgödsel, till sist ett litet lager vanlig jord. Efter det täcker jag med halm.
Provade alltså en latmans sättning och petade bara ner potatisen under halmen. Alltså på jorden men under halmen.
En decimeter ungefär med halm. Där har de fått stå. blasten har vissnat för länge sedan och man ska inte låta potatisen bara ligga så där. Det blir mögel och det blir angrepp av insekter o larver. ja,ja, jag vet. Men var sak har sin tid.
nu var det potatisens tid och jag lyfter undan halmen.
Jag tycker sånt här är livets magi! Halvt nerburrade i det tunna jordlagret och halvt nerbrytna komposten ligger potatisarna. Inte en enda grön. Jag bara la dit en potatis och nu kan jag bara plocka. Behöver inte ens gräva. visst ser det vackert ut?
Några potatisar (de till höger) fick jag slänga. Brunröta hade hunnit före mig och några hade blivit musgnagda. De små mössen bor väl längre ner i kompostvärmen. Men de här potatisarna – dom hann jag skörda.
gangaochrurik 