läskit

handlös
Ja, nu har jag målat några av mina läskigaste tavlor….. någonsin. dom gör mig både galet lycklig och förtvivlat tårgögd. Mest isande sorgsen.
Nej, nej, Rurik är inte det minsta inblandad. Det är kanske bäst att tillägga.
mina Bilder exploderar ju ibland…. från att vara lagom skönt behagliga till att plötsligt borra ner sig i något som vill visa sig.

Inom Oneness finns nu möjligheten att göra en Chambersprocess. En fantastisk möjlighet att uppleva sin egen personliga gud väldigt påtagligt. Jag åkte till Norrköping och var med på en sådan process för 14 dagar sedan. Helt fantastiskt och förlösande!
Mycket av att nå andligt djup handlar om att kunna vara ärlig mot sig själv. Det var då de här bilderna kom fram….  Vi fick kontemplera över våra liv, ur olika aspekter. men det var rädslan som det handlade om, för mig, den här gången.

akvarell, utan händer
När jag ärligt såg på mitt liv, kunde jag se, att vid en punkt fick rädslan ta beslutet.
Där var en punkt där jag inte ville längre, det var för förvirrat och förtvivlat i relationen. Jag var inte lycklig. Men jag hade ett litet barn.
Men jag kunde liksom inte se mig som ensam mamma, var rädd för allt det praktiska och för pressen från omgivningen. Jag valde helt enkelt, att det var en omöjlig tanke.  Jag valde oförändring.
Därmed kom jag för evigt i underläge. Gjorde mig till den mindre viktiga. Kraftlös. symboliskt skar jag av mig händerna.

Jag hade kunnat vara stolt över mitt beslut, att jag höll ihop familjen. Någon annan hade kanske sett det så. Men det la sig djup i mitt undermedvetna och gjorde mig istället ständigt obekväm med mig själv. Det var som om jag hade stått mitt på vägen  när en lastbil  kom… och valt att inte gå till sidan, utan låtit mig och barnet bli överkörda. Det skapade känslan av hjälplöshet och irritation -som så klart helst ville peka på andra.

hand
Redan för många år sedan målade jag en annan akvarell som fick mig att gåtfullt rysa. Det var inte förrän NU, som jag förstod vad det var jag gestaltat. Den avskurna handen.
Nu visar jag inte det här för att gotta mig åt mitt förflutna utan för att jag tror att många kvinnor upplever att deras händer är ”avhuggna”. Av många skäl är det oftast kvinnor som ”frivilligt” låter hugga av sig händerna. Det blir ju bättre så. Lugnare. Mer okomplicerat. sen sitter vi där med alla våra krämpor och låtsas som ingenting. Inom oss så skriker besvikelsen!

Akvarell, hand
Det är aldrig försent. Det är en fantastisk möjlighet, att uppleva livet.
Att vända sig om och SE sitt liv,  är att ta kraften åter.  – Att låta de här bilderna bli målade var som en Shamansk Ritual. som att gå ner i underjorden och leta reda på en del av själen – och ta den med tillbaka. Att bli mer hel.
Det var också att bli mer empatisk, mer medkännande med alla andra kvinnor, alla andras liv.
Av alla personer, är det enklast att köra över sig själv. Att vara hård och uppfostrande mot sig själv. Men det finns INGET som förändrar den yttre världen så mycket, som när vi ömsint omfamnar våra egna sår och kantigheter…
Miraklet är inte att vara perfekt …. utan att se sanningen och omfamna det man är, ömsint. Det räcker. Om det sen handlar om att man varit klantig, dum, feg, snål, rädd  eller vad som helst – omfamningen gör att DU förändras. att DIN magnetism förändras. Att det DU drar till dig blir något nytt.

Hmmm tror inte att de här bilderna kommer att vara med på konstrundan….. dom vill nog vara med i ett annat sammanhang. Men jag vill gärna dela dom med dig, här på bloggen.

Är du intresserad av Sacred Shambers? Här finner du mer information.

Åsen, S…åsen

S…åsen

S…åsen. Bild Ganga. Om tunnelbygget, Hallandsåsen. akvarell

Titta här! Har hittat några äldre bilder. Det där med Muttan har cirkulerat tidigare i min bildvärld.  Här  är bilder från 2005:

Jag bodde i Båstad. Tunnelbygget tuggade på. Någon gång på tidigt 90-tal satte Framåtskridarna igång med det fantastiska projektet att borra en tunnel genom  Åsen. Vilket drama det blev; en våldtäckt av Åse, varken mer eller mindre. Berg är en symbolisk bild i vårt undermedvetna, för det feminina. De skulle igenom, till varje pris
Känslan hos många som bor där, speciellt de äldre var när det startade, att det går inte. Det gick sägner om underjordiska sjöar och man visste att hon inte var av fast berg. Men då är man ju bakåtsträvare.
År 2013, efter sådär 20 års förseningar, förgiftningar, fejkade, uppköpta förundersökningar och andra skandaler   har man i alla fall nu lyckats komma igenom Hallandsåsen.
Vi var många som var upprörda och för min egen del gjorde jag en del bilder på det temat. Temat om hur självklart framåtsträvarna tillåts våldta naturen. Blint,  hur tekniken används mot naturen…. inte så ofta med….(-det är min övertygelses, ett modernt samhälle med ett naturligt natur-tänk som genomsyrar allt.)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Nu kommer de igen” om Tunnelbygget, Hallandsåsen. av Ganga. Olja

ORD har förmågan att kunnas vända hit o dit. Så den som har resurser kan vända både ord och diagram till något som kanske ser bra ut.
Känner igen förtvivlan där jag bor nu. nu är det Vättern, skjutövningar och gruvdrift.  Någon viftar med pengar och vackra ord och ”vi” ska låta oss övertygas, lugnas. Ändå känner man hur det vänder sig nere i magen på de flesta som bor här. Man känner att det inte är rätt. Det är samma våldtäcks-beteende som är igång igen.
Man våldtar Natur, djur, människor och eviga värden. för att någon….. ska …. tja, vad vet jag….. göra karriär? bli rikare?  eller bara vara allmänt destruktiv?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”7 minuter” om tunnelbygget, Hallandsåsen. av Ganga. Olja

När en mäktig natur blir översatta till möjligheter i den nya, ekonomiska världen… är risken stor att det bara blir ett tomt skal kvar. Att man tömmer platsen på dess själ. Jordgudinnan bleknar bort. Vem är vi när inte Modern finns längre? när vi har glömt hennes namn?

Det är dags att sjunga hennes själ tillbaka. För Hallandsåsens skull, var vi några som samlades ute, mediterade och skickade healing till henne. Även om det inte stoppade själva bygget ville vi tala med henne och önska henne klara det så bra som möjligt.  Märkliga saker hände, men det allra märkligaste var nog, när vi dagen efter en sådan träff på Åsen, läste i tidningen att borren hade kraschat. borrningarna stod still i 6 veckor! ”Vad håller ni på med! egentligen!” undrade mannen till en av kvinnorna som var med, då han läst tidningen!

”Vi har inte råd med något annat än kärlek”  så sjung för gudinnan. Ge henne kraft, gör hennes själ tydlig och följ ditt hjärta röst. Låt dig inte luras av de vackra diagram som sätts upp för att förblinda. Känn känslan i din mage.