Livet är Smörigt men maten håller stäng

Ljusbärare av Ganga, acrylic
Livet som kulturpris mottagare är den goda karamellen vi suger på. Och Gangas beslut är att ta in hela fenomenet ända in på cellnivå. Att verkligen ta emot, alla grattis, goda ord och hela känslan.
IDAG: sätta in pengarna. På BANKEN möter jag en av de som satt i juryn och jag får tillfälle att TACKA. ”Asch det är inte mig du ska tacka! Det är du som jobbat! Det här är du väl förtjänt av av. Förresten, vilket bra tal du höll”.
Jag smälter totalt.
Senare, i TRANÅS, vi köper material inför en fotografering. Svart tyg.
-Vad ska ni fotografera? –
”Konst. Våra skulpturer.”
Åhhh är ni konstnärer!! Kvittrande nyfikenhet.
-”Jaaaa, och jag har precis fått en KULTURPRIS!25 000kr.”
Sen får jag ju visa bilder och dåååå kommer det bilder från  Ruriks utställning i Grenna också fram…
Underbart med entusiastisk publik. hon pekar och jag svarar sanningsenligt:  nja, den e såld och den e såld till kulturchefen…… vi  pratar på
Alltså?
vi känner oss väldigt mycket på banan just nu. Väldigt bekräftade. Hur skönt som helst. Ingen grå mus idag.

en kopp te i bilen

Men vi får lite balans på dagen. Vi kan ju inte skrävla omkring hela dagen och insupa beröm. Ganga vill bjuda Rurik på middag, så vi åker till Det nyöppnade veganska, Banhof, som enligt google har öppet. Men näää
där var det stopp. Det blir medhavd te i kåsor, sittande i bilen.
Men jag vet ju, maten hemma som kommer ur Ruriks händer, är ändå världsbäst.

veganburgare, med höstens tillbehör
Brasa i köket. Burgare med höstträdgårdens alla tillbehör plus pallade kastanjer från Grenna. Ganga läser gratulationer på fb, med ett brett leende.
Nu tar vi kväll, för livet som pristagare är härligt utmattande.