Åsså flamenco, så klart

Flamencon lever! Dos ett: redan på förmiddagen . Gatu-dansande. Dagens höjdpunkt var ändå en äldre, tandlös flamenco-sångare som med total inlevelse o full volym sjöng, även han på gatan.

Kvällen bjuder mer. Helt underbart. Passion. Vi, publiken skriker Ole’!! Klappar stampar och de spansktalande i publiken peppar extra. Vi andra ropar Bravo. De är inga ljumna känslor här, svetten stänker och glöden gnistrar. Vi känner oss rödmosiga när vi går där i från.

Av flamenco får man gåshud

Anledning att älska Malaga: Flamenco. Inte kan vi ha varit i Malaga utan att uppleva Flamenco live! Nä, det går inte. Nu sitter vi här med gåshuden!


Gitarren, den hesa  sången med total inlevelse…  så smattrar fotarbetet igång ackompanjerade med handklapp. Ganga ropar ”BRAVO”i god stil (fast det ska nog vara Ole’)


Så mycket känslor så vi är helt slut och mörbultade i vårt innersta när det är slut. Inga bilder i världen kan ge det rättvisa. Vilken kväll!