Efter Yogan går jag och Rurik ut i ett mörkt o stilla Vadstena. Nära Klosterkyrkan…
I Pomeriet tassar vi ut… I ett oändligt hav av Klosterliljor.
Väldigt lika Snödroppar.
Lite förväxta, men ändå, vet inte om jag kan se skillnad. Men vackert är det.
Njuter av att, efter dagar i tystnad, nu sitta i gott sällskap. Vilken härlig vår!
Pusslar med mina blommor, och även om jag var kritisk till mina rosor som tycktes hålla i evighet så njuter jag verkligen av tulpanernas många stadier. Dom här var ett vackert arrangemang jag jag gjorde innan mina 10 -dagars meditation.
Nu åker dom ut, men mina ögon tycker att där fortfarande finns skönhet.
Jag tycker om att ha tulpaner kvar ända till slutet. Det är som en vacker påminnelse att allt, hela livet, alla dess faser, är vackra.
Dom nya har vi dragit upp själva och får sällskap av mandelblomskvistar från vår trädgård.
Kommer du förresten ihåg dom torra pelargonplantorna som jag drog ut ur garderoben för några veckor sen?
Det tog bara några dagar, så kom nya skott fram från de hårt klippta grenarna.
Nu har det blivit små yviga buskar och blomknopparna tittar fram! Det är så det känns så här års. Försiktigt vecklar vi ut oss, sträcker oss mot ljuset -och njuter.
Ja nu är det verkligen vår. Förutom att det växer så det knakar i trädgården betyder det numera… TÄNK KONST.
Så det blir nog mer konst i bloggen framöver. Mina utflykter till Gränna fortsätter…
Det är roligt,och märkligt, hur jag än gör, så är där en längtan nästan som en instinkt som drar iväg med mej. Känns som där är en gömd skatt. Något som vår tid glömt, som ligger dolt i det feminina. Det har så klart inget att göra med höga klackar, mode, eller grytlock. Tänker mej mer att det är en mänsklig kvalite. Vår tids glömda.
Vi forskar med färg och pensel, ja, vi forskar genom att låta det som vill komma fram, får komma fram. Skönt sätt att jobba på.
Tro inte att vi inte tar det på allvar bara för att vi skrattar. Vi skrattar för vi tar det på allvar.
Godmorgon nya sköna värld!
Ahh, vad allt är vackert när man varit i meditation länge!
Men vad hände här?
Dom där rosorna ställde jag iordning med en icke utslagen äppelkvist en vecka innan… Jag drog mej tillbaka i 10 dagar. Det här är onaturligt!
Jag kommer fortfarande ihåg rosorna jag köpte till mina kollegier på Bromölla högstadium när jag slutade där.
Redan på vägen från blomster affären hände något! När jag räckte över blommorna så hängde blommorna redan!! Det hände på 80-talet. Otaliga är de tips jag fått lära mej genom året hur man sköter en bukett med rosor. Förvaring i kylskåp. Hett vatten. Hela blomkvisten i badkaret. Plocka bort stambladen…. Rosor är sköra blommor. Svåra snittblommor som lätt vissnar, slokar och tappar bladen.
Nu står dom i all evighet. Jag struntar i alla tips. Dom här knipsa jag till sist av, de blevl eterneller. Hade jag nu levt på 60-talet hade jag jublat. Men nu vet man… ”utveckling” har ett pris. Ofta heter den kemisk belastning. Vad har dom gjort? Hur mår dom som jobbar i de här ros-odlingarna? Vad har man tillsatt eller sprutat dom med? Kanske något man inte ens vill ha på sina händer?
Inga rosor på min kompost.
Nu håller jag på att förbereda mej. Har lite praktiska saker att göra, men sen tänker jag resa.
Det blir inget nytt här på Bloggen förrän 25 mars.
Det är en väldigt stillsam resa jag ska på. Tänker nämligen bara sitta still. Det blir en sådan där resa där det inte finns några fantastiska bilder att fotografera, inget att lägga ut på bloggen eller något påtagligt att visa upp. Allt sker på en annan nivå av verkligheten.
Vi ses!
Undra om det är vår tröttingen som har anlänt. Ligga på en matta är ungefär vad jag vill.
Då är det rätt skönt att vara Yogainstruktör, för då är det helt i sin ordning att lägga sej på mattan.
Undviker så mycket jag kan de sk yogamattorna. Dom känns inte hälsosamma. Det är inte så lätt att hitta bra alternativ till alla mjukgjorda plastmattor. Den här mattan brukar jag ta med mej till yogan. Visst är den vacker? Egentligen för fin, men det ska ju användas. Handknuten, i ylle. En Kinesisk tigerfäll. Den sitter jag på och känner mej morsk.
Vi fick lite frågor på blogginlägget med pumpagratäng. ”om man inte har pumpa? Vad kan man då ta?”undrade Renée.
Palsternacka” sa Rurik o lyste upp. Tanken var ju att det skulle vara samma ingredienser som i ”orange mat” inlägget. Men det är inte lätt när man älskar att improvisera!
Tänk va gott med anis och apelsin i! Rurik svänger ihop en gratängsås med kokosmjölk och soygurt som bas. Varför inte lite rostade mandlar? Ja, sen var det plötsligt en alldeles ny underbar rätt, som härmed får namnet Renée Palsternacka!
RECEPT GRATÄNG RENÉE PALSTERNACK
Varning utgår för alla våra recept…. de är efterkonstruktioner vi sammanställer efter en god midag. SMAKA och känn att du du kan själv kan improvisera med vad du har hemma i ditt kök!!
Gratäng, ca 4 pers:
Palsternacka 5 lagom(!) stora
sötpotatis 1/2
potatis 1 stor
torkade tomater 3st strimmlade
apelsin utan skal, i bitar
hacka allt i bitar o lägg i formen
gratängsås;
kokosmjölk 1 dl
soygurt 1 dl
soyamjölk 1/2 dl ( eller lite mer kokosmjölk)
kikärtsmjöl 1 msk
grovhackade mandlar 10 st
anis krossade, 1 1/2tsk
gurkmeja 1/2 tsk
koriander, mycket, ca 1/2 msk
en doft svartpeppar
en doft muskot
citron, pressad 1/2
salt 1/4 tsk
När såsen är hälld över rotfrukterna kan du strö över riven kokos, så blir det extra vackert och gott.
In i ugnen…. 175 grader i ca 1 timma. Lovar, urgott!!!
Servera gärna med ris, dahl (böngryta) sallad 🙂
Även om våren är fortfarande är blyg. Så vet vi alla som är med i Om-Kultur att snart…
…snart är det konstrunda. Christina och jag gnuggar på texten till en inbjudan.
(Vår konstrunda, se gärna http://www.omkultur.se/konstrundan.html )
Vi har fått en Hertiginna av Östergötland.
Det är inte så ofta man skriver till en prinsessa, så vi blir lite uppspelta.
Christin har en sån härlig lägenhet som motsvarar alla fantasier om hur en konstnär ska bo.
Hon har bott flera år i Italien. Tänker att det måste vara minst lika exotiskt här mitt i Vadstena.
Stora Tystnadens Ängel är inte så vanlig som ikon. ”det är Kristus, innan han är född och efter. En tyst omanifesterad aspekt av gud . Tidlös.”
Ju mer Rurik försöker förklara desto mer snurrar det för mej. ” är det Gud eller Kristus?” -”det är är Gud, den transendenta aspekten, men ändå Kristus. Det ser man på glorian”.
Så här ser Guds gloria ut, 8-uddig, en udd är bakom huvudet, den är transendent. Eller vilande.
Det här är Fader Roberts teckning av Stora Tystnadens Ängel,Kristus glorian känns igen på de dubbla linjerna och de linjer i själva glorian som symboliserar korset. Och naturligtvis på bokstavs förkortningarna i den, det står på grekiska. Annars är texter i Ikoner på landets språk, där den är gjord och, eller på Kyrk-Slaviska.
Händer i kors som de är på ikonen, betyder bön. Ängeln ber för allt levande.
Jag vet inte om jag blev så mycket klokare. Gud eller Kristus… Gud och Kristus.
Ikoner är bilder att förlora sitt hjärta i. Men de är också bilder fyllda med meddelanden.
Min reflektion är att de är som en sorts andning. Där man går från att tolka och förstå, till att släppa taget och se den med hjärtat. För att åter kanske vilja tränga in i dess budskap. Men ändå, att se dem med sitt intellekt är som att stå framför en stängd dörr. Hjärtats seende är nyckeln.
Nu är vi i Linköping. Ska ta ner vår Om-gemensamma utställning. ( Tänkte senare lägga ut mer om Ruriks stora Ikon.) Ett helt gäng av OMkulturare satt redan o fikade när vi kom.
men Rurik har gift sej med en hungrig dam, så när vi packat klart blev det middag. Jag äter varken ost eller mjöl så jag tittar på Ruriks pizza. Min Wok är god men jag tittar lystet på pizzan i alla fall. Nog har dom lyckats göra den vacker?
