Vi blir lite kittlade då vi märker att vi får fler besökare på bloggen. Det gillar vi. Nu tar vi tre tusenstrecket, det måste firas.
Prick eller Ruta? Varför välja? Skönt att vara konstnär för då kan man få allt… hihi nu skriver jag i nattmössan? Vet faktiskt inte vad jag skriver egentligen. märks allt att jag är för trött för det här. vänta tills imorgon! då blir det ordning och redan!!
Min tanke var att blogga lite när det blev paus i strömmen av besökare. Men, vilken paus?
De första kom prick på minuten när konstrundan startade. De bor på andra sidan av stora vägen. I välfylld bil startade de sin konstrunda hos oss.
När de gick var de med vackert rostiga fjärilar och blommor i händerna. I många kulturer är det så att första besökaren för dagen i en butik måste handla om man ska ha tur under dagen. Så vi tog det som ett gott tecken.
Vi har haft en intensiv dag med besökare i ett enda låååångt pärlband. Många härliga möten. Det är ju ingen stor ateljé vi har, så ett tag undrade jag om dom verkligen kunde se någon konst. Men det är ju detta som är lite av charmen. Det är inte utställning i vanlig bemärkelse utan det är verkligen ”hemma hos”. Så oändligt många som tar sej ut att möta konst. Våra Svenska Konstrundor har betytt otroligt mycket för vårt kulturliv. Så många som tar sej ut och uppskattar att möta kulturarberare. Det formar och utvecklar många människors bildmedvetande.
Nu e vi trötta och glada.Det är inte så många tankar som får plats i huvudet! Det blir till att lägga sej tidigt. Tack alla ni som besökte oss och Välkomna alla ni som planerar att komma. Tre dagar till, det ser vi fram emot.
Kvällen kryper på. Men här är sanningen.
”ja, just det! Måste fixa det här med.”
Den ändlösa fixarkvällen.
Provflaggning. Visst ser det bra ut! (Förresten, fatta hur gott det luktar – hela tomten är omfamnad av blommande raps!!)
Härmed lägger jag in en Kosmisk beställning. Sådant här väder vill vi ha, som idag: Sol, blandat med moln, vindstilla o lagom-varmt. Hela helgen.
Regn är utlovat i morgon, vi gillar det här bättre.
Nä, det det där med deadlines är inte längre min starka sida. Jag behöver sitta och lukta på blommorna också. Egentligen behöver nog alla det. Men då får man ingen duktighetsmedalj.
Vi är så där nästan klara. Men nu e jag trött. Gnääääl!
Imorgon är sista dagen inför konstrundan. Då kommer den gemensamma utställningen i Ödeshög att ställas iordning. Vi som bor på landet, vi måste planera, för då är vi ju i byn, vid affären. Måste köpa godis. Viktigt. Det ska lysa med godis i skålen, det pratar redan grannen om. ”Man ska komma första dagen, så man får godis”.
Nä, vi ska inte vara med på någon Trädgårdsrunda. Det var många som frågade när de kom på föra årets Konstrunda. Det räcker så bra med att visa KONST. Men man vill ju att det ska vara fint, så där lagom fint i trädgården ialla fall, nu när vi får massbesök.
I full stridsutrustning ger sej Rurik i kapp med detaljerna. Det där som gör att det mesta ser bra ut, fast det egentligen är ganska mycket oordning. Nässslorna växer i kapp med det annat nyttigt ogräs – som målla. Trädgården är till för glädje. Jag vägrar ”jobba” i trädgården, den är avkoppling och sinnesro. Vi kommer aldrig att vara med på någon Trädgårdsrunda!
Så, vid ankomst av alla betraktande blickar, då får man ta till mästarknepet. Nyklippt gräsmatta och fina kanter.
Då ser oordning plötsligt väldigt romantisk ut…. och det är den ju!
Nu är det dags. Nu är det Putsa alla Tavlor som gäller.
Så här sitter jag med knäet fullt. Det här är nya bilder, så jag har både monterat och putsat glas…. ikväll går jag ut i ateljén. Det är lite som att lägga pussel. Alla bilder ska hitta sin rätta plats. Skönt när man ska hänga hemma man kan gå där o titta och hinna ändra sej några gånger.
Nu ska jag vara lite mammig. Jag har det som ursäkt för att få visa min bild.
Nej, allvarligt, vi stod i affären och valde bland frukostflingor och blev åter påmind om problemet med sol och bovete. för bovete är nyttigt. Det är en ört och åts redan av vikingarna.
Allt omfamnar allt ( bilden heter ”Omfamning”) och det är spännande att konkret verkligen uppleva hur det vi äter påverkar oss. Lite obehagligt kanske när det ger effekter som gör att man tror att man plötsligt har drabbats av soleksem. Så skedde hos oss när Rita kom och plötsligt påstod sej vara överkänslig mot sol.
Det är just det som sker med bovete. bovete är bäst att äta på vintern för den gör oss mer känsliga för solstrålar. Även djur tex kor kan bli brända i sin vita päls när de har bovete i fodret.
Mu,mu, hoppas på mycket sol värme o stilla regn på nätterna 🙂
Nu handlar det om myror – igen. När vi väl gjort iordning vattenbadet/ myrstopparen i växthuset tittade jag på de fräck myruslingarna…. De nådde visserligen inte in till krukväxten som stod i badet, men… De sprang galant omkring bland vindruvsrankor och persikoträd. Även om sköldlössens attack är stoppad så vet jag vad myrornas plan är: att göra allt som växer i växthuset till en enda stor sköldlös-socker fabrik. De kommer enträget att springa från kvist till kvist och sätta ut nya små sköldlöss barn. Jag såg hur vi med klibbiga händer och fötter gick där inne, allt medan allt liv tynade bort. Inte nog med det, ser man att katastrof är på väg, så har man inte så många dagar på sej! Hu, inte lätt att vara odlare!
Något drastiskt måste göras! Vi måste stampa med foten! NU!
Det är lätt att bli för upprörd när de små liven tar över. Men vi valde att ge dom en chans. ”OK” sa jag igår kväll när jag satte mej ner i växthuset. ” I morgon blir det massaker, ge er av nu, eller så vet ni vad som gäller!”
Om där var några myror som hörde mig, det vet jag inte. Småfolket hade i alla fall dragit sig tillbaka. Så vi lyfte upp plattorna och körde med gasolbrännaren. Det blev wokade myrägg och grillade myror. Där de hade bosatt sej på djupet hällde jag kokande vatten. Snabbt och skonsamt – och inte minst -giftfritt.
Jag blir blödigare med åren. Tycker att allt liv blir allt mer lika. En myra påminner om en människa som påminner om en katt som påminner om en fågel som påminner om… Myror är fantastiska organisatörer. Under de olika plattorna fanns olika barnkammare, fyllt med myr-Nannys. De olika kamrarna hade olika storlek på äggen. Men nu var vi tveklösa. Myr-Nannys sprang omkring och försökte rädda vad som kunde räddas, men vi brände på.
Stillheten spred sej. Bara en och annan förvirrad myra rörde sej långsamt bland vindruvsrankorna. Alla myror i växthuset tycktes veta vad som hänt, oavsett om de var nere i boet eller krypigt uppe i växterna. Vi pustade ut. Det var en intensiv insatts vi gjort idag. Vi vet, myrorna kommer tillbaka. dom är världens vinnare. Men just nu är det lugnt i vårt glashus. ” Om vi nu har plattor i växthuset, så får vi nog göra så här varje år, för att minska på dom ” säger Rurik. Jag nickar och vi är nöjda att vi sluppit använda gift bland våra grönsaker och vår frukt.
Dags för rapport. Rurik springer ut med nya kameran medan jag sitter med bloggen.
Ett varv i trädgården idag presenteras härmed. hur är våren hos dig?
Hälsning från den småkalla, blyga våren vid Tåkern.
gangaochrurik 