Finaste Holken

Det är roligt med fågelholkar.  Jag målar dom gärna.

Nu är Tomas  hos oss. Han är med sej en Jättefin present!!

Jag jublar. hurra, nu ska jag måla! Men sen ser jag….
Jag ser världens finaste fågelholk!

Ingen färg i världen kan göra den finare än vad den redan är. Så vackert mossa är. Tänk att den väljer att växa där.  ”Undra om man själv kan få mossan att växa där man vill ha den? ” Jag drömmer poetiska mossdrömmar. ” Jag har sett hur man gör moss-graffiti” säger Rurik. Va! Ibland är verkligheten bättre än fantasin.  Siri, skulle inte det vara något? Moss-graffiti, naturen återtar staden…

Lyckliga Holkägare som vi är vill vi visa Tomas vår välvilja med att servera honom  mat:

Det blir mums. rotfrukter i vår lättfritös.

Kraftplats, Omberg

Vi letar efter en alldeles speciell plats på Omberg. Inte så lätt att finna, trots skyltar.

Den är känd för sin speciella energi, inte bara i Sverige. en del påstår till och med att det är jordens navelchakra som är beläget här. Spår efter en fornborg finns. Man  kan räkna med tre tusen års bostättningar. Folk har alltså känt sej dragna hit under lång tid.

Nu är det vi som känner oss dragna hit.  Vi går in i grönskan. Känner oss omslutna både av grönt och en speciell känsla. vi går med vördnad.

Vi går uppåt, genom en ravin. vi blir tysta och fylls med lugn.

Det är svårt att förklara, men det känns som att gå i skönhet, att röra sig i skönhet. Vi njuter.

Gudinnan Omma, OmBergs själ, anses ha huggormar som sina väktare. Jag som aldrig tidigare sett sådana ormar, blir överväldigad. Ser du stenröset längre fram på stigen? Där går den gamla muren in till borgen. Tre huggormar (stora) låg där och väntade på oss. De visade sig, vek undan och gav oss därmed tillträde in till det subtila varandet av borgen, Energi-Chakra-borgen. Vi tackade.

Vi närmade oss platsen med respekt och blev bemötta med därefter. Vi fick en fin stund av meditation och underbar naturupplevelse.
Det tackar vi för.

Grön överdos

Ahhh! Det är Omberg idag med. Vandrar här med vänner.

20120607-193519.jpg
Vi letar efter en källa och hittar ett flödande överflöd

20120607-201050.jpg
Av Ramslök

20120607-201441.jpg
Men vi når vår källa. Rent klart vatten. Känd sedan gudinnetiden. Hon hette Hel, gudinnan som gav namn till källan.

20120607-201727.jpg
Hel var en läkande gudinna. Det hör man på namnet.

20120607-202406.jpg
Med fulla kannor beger vi oss hem.

20120607-202536.jpg
Ramslök och Kirskål i soppan. Det blir överdos av grönt.

20120607-202801.jpg
Det gillar vi.

Grönt är skönt

Efter gårdagens lidande ( städa ). Är lugnet återtagen. Vi låter omBerg omfamna oss.

20120606-165012.jpg
Ofattbart hur fort det går att bli lugn när man har stora visa träd omkring sej. Vi njuter.

Dags att röja!

Idag höll jag inte måttet!

CaffeLatte på näsan, OK. Men resten. Vi är i symbios med huset och huset är skitigt, nu syns den till och med under naglarna. Vi märker inte sådant förrän… ja, du som brukar läsa här, du  vet.   -När någon kommer på besök…. då!

”Jag börjar i uterummet” säger Rurik och kavlar upp ärmarna!

Diskbänken skrattar hånfullt. Jag får nog också kavla upp ärmarna.

Men en flinande kokosnöt! Där går ändå gränsen! Den står där med några skitsnöre som vi inte använt på ett helt år!

”men… det är inget snöre, det är ett skärp jag fått av en munk i Indien” protesterar Rurik. Ja, vi har en hård dag, tänk på det Tomas, att vi lider för din skull!

Gudinnan

Att planeten Venus står mellan Jorden och solen händer väldigt sällan. 6e juni är det så.  Om inte förr, så är det dags att hälsa gudinnan i oss och omkring oss.

Hon finns i vinden som susar, vattnet som porlar, i berget du går på.Du ser henne när du tittar i spegeln.

Det är Kallt!

Vi eldar i spisen, och jag har tagit på mig vinterutrustning.

Jag bara var gnällig, ända tills jag gav upp: dubbla långkalsonger. Det var receptet. Kära vänner som åkt på solsemester denna vecka. Det var smart. Men nu är det uthärdligt. Närmast kroppen har jag mina älsklingar. Närmast kroppen sidenkalsonger och ovanpå, det vita i ylle.

Ända sedan vi satt upp vår utedusch så har vädret lekt med oss. Dagstemperaturer under 10 grader gillar vi inte. Igår kväll konstaterade vi att om vi ville ha det varmare – så kunde vi krypa in i kylskåpet!!   8 grader i kylskåpet och 7 grader ute… Kom igen sommarn! Visa vad du går för!

Blom-rapport 2 juni

Lördagar betyder rapport från trädgården. Det har fått mig att verkligen inse hur fort allt sker. på en vecka har trädgården bytt ansikte helt. Först ut bland våra pioner var den Kinesiska buskpionen. blommade överdådigt förra lördagen….

Ja, blommor talar verkligen om livets sårbarhet, det är bara nuet som gäller. Men det är ju onekligen en del av skönheten. Imorgon kommer ett regn eller det blåser och allt är borta! Därför får våra vita tulpaner medalj.

Mer än fjorton dagars blomning och fortfarande så vackra och fräscha! En doftmedalj utdelas denna vecka:

De här blommorna ser kanske inte så mycket ut men de fyller hela trädgården med sin doft. Det är silverbuske och har blommat i 1,5 vecka. Den är helt fantastisk i sin doft. Jag har aldrig upplevt en växt som kunnat sprida sin väldoft så totalt som silverbusken.
Här kommer några kärleksbilder från trädgården, idag.

Till sist…

Pion-Pussar På Dig!

Lycko-örter?

Alla dagar är inte lika uppåt. Ibland är den inre tonen dov.

”vet du”, sa en vän till mej ”jag har läst om en tysk undersökning: det har visat sej  att  Johannesört  hjälper lika mycket som de där Lyckopiller!”
Visserligen höjde jag på ögonbrynen men jag är ändå inte förvånad. Jag har inte själv sett eller läst den här ”undersökningen” men det får mej att ändå reflektera, att vi så lätt tror att det som är serverat i en vit burk är så undergörande. Ja, du som brukar läsa bloggen,  vet att jag är tveksam till begreppet lyckopiller.

Vi är en del av naturen och det naturen serverar oss harmoniserar ofta väl med våra kroppar.  Det är mycket pengar inblandade i läkemedel. Någon eller några  tjänar  pengar på om vi är sjuka. 60% av alla läkemedel skrivs ut för att lindra biverkningar från andra mediciner, lärde jag en gång.
Växten på bilden heter citronmeliss. Den växer både i vårt växthus och på friland. Den har ett namn till ”Hjärtans-fröjd”. Gissa varför? för att människor alltid har vetat att den skingrar nedstämdhet och ger lugn. vet du om det?
”Jag gav ofta mina barn lite citronmelisste i nappflaska på kvällen” sa en bekant. ”De sov så lugnt sen.”

Stora  burkar står i vårt kök med örter som vi torkat under förra sommarn. Eller sådant som vi köpt och använder flitigt. Kanske är burkarna onödigt stora för två personer, men vi tycker dom är vackra. Det har hänt när jag bjudit våra gäster på eget örtte, att de tittat storögt.  Men naturen är inget onaturligt. Men om vi tar oss för långt ifrån den, så kommer vi att bli främlingar även inför oss själva.
Rurik tar ner burken med Johannesört.

Torkning är en fantastisk förvaringsmetod. När en växt torkat så håller den oftast i flera år utan att tappa i kraft. Johannesört är som ett ogräs i vår trädgård och vi låter den växa, när den går i blom plockar vi över delen av växten.

Vi sprider ut den på en handduk och låter det ligga varmt, torrt och utan solljus. Sen trycker vi bara ner det i vår burk. Johannesört är lugnande och lättar på sinnet, den ger en djup färg åt örtte som annars brukar vara svaga i färg.

Koka upp vatten, dra ifrån plattan och smula i lite  johannesört ( stor nypa) och gärna citronmeliss ( lika mycket).  Låt det stå och dra 5-10 min. Det räcker för att få ett fint te.
Om jag minns rätt, så pratade min vän om hur effekten var på lång sikt. Varken Johannesört eller Citronmeliss har någon stark effekt rakt av. Du tar inte en kopp te och är annorlunda! Nej undersökningen tittade på vad som hade hänt efter en längre tid. Då visade det sej att ”förmågan” att häva ett lågt stämningsläge var lika stor för Johannesört som för Lyckopiller.  Jag tänker fortfarande, att det som gör den verkliga skillnaden är vår förmåga att mogna, att våga se och ta emot förändringarna i vårt liv, att våga släppa våra gamla föreställningar om oss själva och andra och ta emot det nya. Vi är mycket känsligare än vi tror och det är fint att acceptera det. Tänk om att tavlor skulle vara gula! Så uttråkade vi skulle bli!

Vi brukar ofta trixa lite till med vårt te. Lägga till några blad med nässla ( innehåller mycket mineraler och är allmänt stärkande för kroppen).
Till sist tar vi  i Stevia, nästan tillåten att sälja i Sverige (lobby-politik har stoppat den allt för länge)  Men man kan 0ch får själv odla den.  Det är en Krysantemumväxt som är otroligt söt i smaken, fast det inte är socker. Används mycket  i Asien.

RECEPT? Detta är inte något medicinsk recept. Vi dricker det för att det är gott – och för att det ger sinnet en liten mjuk puff mot hjärtans gläde.
Vi gör det  här  på en höft. Ändra själv efter din egen känsla och intuition.
1 liter vatten kokas upp. Dra vattnet åt sidan och lägg i örterna. Lägg på locket (så inte viktiga ämnen dunstar bort)

en kvist citronmeliss (finns att köpa i kruka )
en stor nypa torkad johannesört
några mindre kvistar med nässla eller en stor nypa torkat
ev en stor nypa Stevia

Drick gärna morgon och kväll. och det du inte dricker upp på morgonen kan du låta stå och dra tills du vill dricka mer, då har det blivit mörkare och mer smakrikt.. Värm upp det försiktigt,  det ska helst inte koka när du har örter i vattnet.
Det här gillar vi.

Myrornas krig, del 2

Torsdagar brukar vara fridfulla. Väldigt fridfulla, men ibland  är det på ett annat sätt. Det här var en sådan torsdag.  Därför blev också dagen avslutad med de rutiner vi haft ett tag. Ute i växthuset.

Efter den stora insattsen med kokande vatten för ett tag sen, så har det varit lugnt ett tag. Vi har gått ut varje kväll ( då är alla  myror hemma )  och hällt kokande vatten på de gamla boställena, – man kunde se att där var några överlevare, så vi var envisa.  Plötsligt märkte vi att det åter började krypa oroväckande många myror i persikoträde,t ialla fall! Vi förstod att de hade fler bostäder.

Under några plattor som såg så lugna och oskyldiga ut hittade vi dem.

Så klart, det letar nya boställen, så det är ett bra sätt att fånga in dem, att helt enkelt lägga ut  några plattor eller bräder på marken. sen är det bara att lyfta på dem, och hälla på det kokande vattnet. Ett snabbt, skonsamt och effektivt sätt att göra slut på dem.
Det var min far som kom med idén med kokande vatten, det tackar vi för.
Det känns faktiskt som vi har fått ner myrantalet på en acceptabel  nivå nu. Det är vi glada för.