Handla

Publicerad den 22 december, 2012 av gangaochrurik

Det är alldeles förfärligt för egentligen vill man ta med sig hela Indien hem! Jag har en sån där hemlig dröm om att fylla en container….
Verkligheten är lite mer behärskad. Men det kan bli lite otippat. Handloomed, handvävt känns bra. Då är det ofta en inkomst för landsbygdsbefolkning.

I Pondy verkar finnas många organisationer och möjligheter att göra medvetna val. Plötsligt står vi och tittar på kökshandukar och underlakan …

Kökshandukar var väl inte riktigt vad jag tänkt mig att ta med hem, men fina, rutiga, handvävda för 20 rupies , det är under tre kronor stycket. Man tror inte det är sant och jag vet inte om jag ska bli glad för att vi gjort ett kap -eller ledsen för att vävarna får så lite betalt.

Vi går en sväng i bokhandels också. Letar en bok till Rurik. Vad sägs om en IKEAkatalog på tyska för 170 rupies? Jag håller på våra handdukar det är mer prisvärt.

”Jag vill ha bananer” gnyr Rurik när vi kommer hem. Vår lilla närbutik har en hel stock. De små söta är helt underbara! Fem till Rurik -inga till mig. Bananer anses kylande och är inget rekomenderat vid förkylning . Jag suckar dramatiskt, det är ju lite synd om mig….

Paus i behandlingarna

Publicerad den 22 december, 2012 av gangaochrurik

Alldeles förfärligt bortskämd blir man! Men det kan bli för mycket av det goda!

Påsar med medicinris i varm mjölk, ingniden på kroppen. Hur underbart (och kletigt ) som helst! Men det jagar på en förkylning.

Nu har jag konsumerat hela deras pappersnäsdukslager och det är paus i behandlingen. Men jag har fått ansiktsmassage i stället, för att lindra förkylningen. (Ahhhhh skön)

”Sorry mam”, säger flickan som ser till att vi har det bra. ”No juice today” docktors order, jag får titta på när Rurik istället får en salt lassi.

Salt lassi, yoghurt med vatten och kryddor är svalkande och törstsläckande.
Jag är väldigt glad att mitt snor inte vandrat över på Rurik. Förnöjt snuttar han på sin lassi.

Paus i behandlingarna

Publicerad den 22 december, 2012 av gangaochrurik

Alldeles förfärligt bortskämd blir man! Men det kan bli för mycket av det goda!

Påsar med medicinris i varm mjölk, ingniden på kroppen. Hur underbart (och kletigt ) som helst! Men det jagar på en förkylning.

Nu har jag konsumerat hela deras pappersnäsdukslager och det är paus i behandlingen. Men jag har fått ansiktsmassage i stället, för att lindra förkylningen. (Ahhhhh skön)

”Sorry mam”, säger flickan som ser till att vi har det bra. ”No juice today” docktors order, jag får titta på när Rurik istället får en salt lassi.

Salt lassi, yoghurt med vatten och kryddor är svalkande och törstsläckande.
Jag är väldigt glad att mitt snor inte vandrat över på Rurik. Förnöjt snuttar han på sin lassi.

Morgon på taket

Publicerad den 21 december, 2012 av gangaochrurik

Vi börjar dagen på taket. Indiska tak brukar vara stora platta ytor. Här torkar tvätten – och här gör jag yoga!

Santigiri hospital har ett fantastiskt läge. Väldigt nära den Indiska oceanen. Så här är mer vågbrus än trafik -det är ovanligt. Trafiken har annars en tendens att vara öronbedövande.

Tidig morgon är sval och skön. Det är härligt att möta dagen här uppe.

Det finns en njutning till; utan ansträngning är man mjukare i kroppen här. Det är väl värmen.

Många sorters liv och religion samsas tätt ihop. Det är spännande att titta ner-och det är mer ordning i de små husen än man kanske tänker sig!
Men några höns, getter, kaniner och kor sprider avslappnande oordning.

Bortskämda som vi har blivit, kommer en flicka upp med var sin kopp morgonte, starkt, med mjölk och socker.

Vi gillar våra morgnar på taket!

Vi matar djuren

Publicerad den 20 december, 2012 av gangaochrurik

När man är på behandling så blir världen liten. Det är fasta rutiner av mat och behandling. Vi roar oss med att mata djuren.

Vi är kompis med kråkorna. De är en del av det Indiska livet och symboliserar förfäderna. När det är svart måne brukar man vara speciellt noga med att mata kråkorna, just för att det är förfädernas dag.

Kråkorna är kloka och inte speciellt rädda. Jag hinner knappt lägga ut riset förrän våra kråkor är där. De har stenkol på våra mattider. Sen kommer den randiga ekorren, den äter och slår med svansen.

Värre är det med de riktigt små otäckingarna som vi matar. Myggen.

Rurik har blivit en hejare på att svinga racket. När en mygga fastnar så knastrar det, det blir bara en liten grillad sak kvar. Dom är lömska de indiska myggen, mindre och flyger ryckit. svårt att fånga! En gecko flyttade in.

Ser du svansen bakom lysröret. En myggätande ödla. Den har ett smattrande ljud, som en liten fågel. Fast nu har den fått flytta ut igen.
För vi hittade anledningen till att vi hade så många matgäster…

Nu har vi täppt till hålet mellan glasdörrarna! Nu slipper vi bli myggmat!

Utflykt

Publicerad den 19 december, 2012 av gangaochrurik

Idag hämtar vi Ruriks sandaler.

Nu är det finliret som gäller. Innan de limmar fast sulan provas de noga. Rurik spinner som en katt, helnöjd med både färg och form!

Den yngre killen gör upp affären med oss. Det är hans farbror som skulpterar fram sandalerna med hjälp av både händer och tår.
Hela familjen tycks hålla till runt den lilla sandalboden. Plötsligt är det middagen som gäller.

Storebror som är längst plockar kvistar av det lilla trädet. Bladen, får vi veta är viktiga när man gör sambar. En såsig god grönsaksgryta.

Dom vet vad dom äter. Det här är nyttigt, bl.a. För ögonen berättar han.
Så får vi veta att här var en tyfon som massakrerade deras affär för ett år sen. Vi får se tidningsurklippet.

r
Så är sandalerna klara. Nu fortsätter vi på äventyr!

Detta är Punducherrys Botaniska trädgård, men det var en spökupplevelse! Fjolårets tyfon drog över anläggningen, den har verkligen inte hämtat sig än! Det var nästan lite skräckfilmskänsla när vi hittade en tågbana!

Det är oemotståndligt. Rurik fattar nog inte min barnsliga förtjusning.

För fyrtio rupies kliver vi på, ensamma på ett mycket rickit och skramlade tåg.

Ett stort grönområde med kaos. Skönt att låta tåget bära en runt. Mycket av sevärdheterna har helt enkelt krossats av tyfonen. Men det var skönt med en grön eftermiddag i alla fall.

Elefanten i Punducherry

Publicerad den 18 december, 2012 av gangaochrurik

När jag skulle åka till Indien första gången så drömde mina barn att jag kom hem med en liten elefant.

Det sitter numera en stickers med elefantguden Ganesh på resväskan, så på sätt och vis har jag en elefant med hem.
Här i Punducherry, nära där vi bor finns ett tempel med en levande elefant.

Den här elefanten heter Lakshmi som är namnet på en annan gud -rikedomens gudinna. Elefanten Lakshmi är väldigt kär för folket i stan. Hon jobbar varje dag i templet med att välsigna besökare.

Om man ger henne en peng, ger hon den till sin skötare och lägger sedan sin snabel på huvudet i välsignelse.
Men hon har jobbat för hårt berättar man för mig. Har stått stilla för mycket och fått problem med fötterna.

So, doctors order, nu jobbar hon bara halvtid. Från 16.30 är hon på plats. På förmiddagen är hon och hennes skötare ute på långa promenader.

Det här vet folk och bryr sig för. Hon är en älskad del av det gudomliga och av livet i staden. Se den röda rosen som är lagd på hennes huvud.
Även jag ger henne en knippe med gräs och en sedel. Hon svänger upp sin stora starka och varma snabel på mitt huvud.
Jag ler med hela ansiktet.

Runt hörnet

Publicerad den 17 december, 2012 av gangaochrurik

Vi har lite små ärenden. En trasig klänning och två ostrukna skjortor.

Ute på gatan där vi bor sitter mannen med sin trampsymaskin, han lagar klänningen för 10 Rp medan vi vandrar vidare till… Strykaren!

Det är spännande att se när de lägger in glödande kol i strykjärnen. Ibland står det lågor om dom. Vår strykare bollar med järnet. Jag minns det gamla järnstrykjärnet när jag växte upp. Det var redan då en antikvitet -och sanslöst tungt.
Vi vill ha blommor. Varje morgon har vi en morgonritual/meditation.

Det här är blombinderskans arbetsplats. Hon binder varje dag blommor till långa band. De används till att hänga på altare, pryda håret och hemmet. Måttet som används då man handlar är underarmen. Jag pekar på min underarmen och sträcker upp ett finger- allt är klockrent. Hon skär av en bit blom-band till mig.

Blombindandet finner jag svindlande. Så oändligt många som måste plocka och binda blommor i det här landet. Varje tempel ska ha nya blommor, varje dag. Här i södra Indien är det mest den fantastiska jasminen som används till blomband, otrolig doft. I norr är det oftast tagetes.

Skjortorna är klara. 10 rupies. Vill man roa sig med att omvandla det till vår valuta så är det en knapp en krona stycket.

Blommorna jag köpt lägger jag i en påse med lite vatten i, så de är fina till imorgon. Jag låter noggrant bli att dofta på dom -för blommor till ritualer, som man ger till Gud ska vara ”unsmelled”.

Rurik shoppar

Publicerad den 16 december, 2012 av gangaochrurik

Santigiri hospital i Pondicherry ligger där Beachroad börjar. Nu sätter vi oss i en liten orange rickshaw och kör hela Beachroad söderut, tills den slutar i en böj.

En liten skomakare fångar genast vårt intresse. Ja, man kommer ju från ett land där det mesta är uppätet av stora försäljningskjedjor och att gå in i en affär i Linköping eller Helsingborg gör ju ingen större skillnad. Bata, (skobutik) finns här med förresten.

Fick själv gjort mig ett par sandaler här i staden, när jag var här för något år sen -och de är de skönaste jag har. Nu går vi loss för Ruriks räkning.

Det blev många val, både till färg och form. En dag behövs, men vi gav honom två, sen är de klara.

Efter alla år fascineras jag fortfarande av att de lyckas få så mycket gjort på så liten yta.

En man till jobbar där, sittande på trottoaren. Det är spännande att följa hur han limmar och syr.
Med risk att vara överromantisk tror jag att det finns en hel del människor i vårt land som också skulle vilja jobba småskaligt och med handens arbete. Hos oss anses det inte lönsamt. Vi har målat in oss i hörnet med hjälp av vinsttänk och skattesystem.

Vi tar oss in på Suffren street och befinner oss snart på Fabindia, en affär med både kläder, teer och inredning. Rurik ekiperar. Bra kvalité med känsla för eko-odlat och fairtrade. Här kan man förlora sig.
”Nej, bli det foto igen!” Idag är det Rurik som är modell. Tidigare i veckan var på Missionstreet. I den hippa butik som jag och Rita frossade i en gång; Cassablanka. Jag hittade en huvskjorta som jag inte kunde motstå!

Det är ris-påsetryck, nä, nä, det här kan man nog inte ta på sig i Indien. Men wow va cool. Jag köpte den till mig men… Vilken Rurik!

Tokigt

Publicerad den 14 december, 2012 av gangaochrurik

Ja, det är allt tokigt. När vi väl hittat wifi… Så visade det sig att vi visst hade det på hospitalet. Det var många gånger jag frågade, på olika sätt. Men nu vet vi, här är wifi!
Så nu sitter jag i foajén och sköter bloggen.

Det får bli några bilder från Santigiri, den Ayur Vediska kliniken som vi bor på. Den är en del av en andlig rörelse, och folk är här och jobbar av hjärta och övertygelse.

Vi har ett fint rum på andra våningen.

Vi blir alldeles otroligt uppassade. Med fin hel Indisk mat serverad på rummet, tre gånger om dagen. Ja, och sen får vi te däremellan .

Ljust och fint, varje dag städar de rummet. Utanför vårt fönster växer mangoträdet.

Vi sitter o njuter, det här är rehab, så vi slappar. Tittar på kråkorna…

De är fantastiskt justa med priset tycker jag. Vi betalar 900 rp för rummet och 150 per person för maten. Det blir 1200 rupies, omvandlat till Svensk valuta blir det 165 kr per dag för mat o boende. Det gillar vi!