Det är Bonadsmåleri som är på gång i vår atelje.  En Tuppa – målning ska det bli. ”jaha, det låter ju kul – men vad är det?”  En traditionell bild, med konstnärlig frihet.

Rurik har skissat på sin bild, en frodig grönska med allmogeblommor med en svan längst upp. ”Det brukar vara en tupp, men vi bor ju vid Tåkern, så det är klart att det ska vara en svan.”

Det är äggolje tempera, färgen blandas i skålar och målas  i ytor och de blandas sällan sins emellan.

Det var mörkt i stugorna så man jobbade med stora kontraster för att det skulle synas. Rurik drar på med kromoxid grön och en cinoberrött. Bilden  är i  ett hög – smalt format, som det brukar vara . En hög bild.

Jag ber Rurik berätta lite och får veta att Tuppa – målningen var en vanlig bild i det Sydlänska Bonadsmåleriet. Tuppen i toppen, antagligen en symbol för beskydd en gång.

I en liten, sliten bok hittar vi en gammal Tuppa -målning.  Ser du tuppen längst upp. Han ser lite förskrämd ut, tycker jag.
Vi får se hur färgerna dansar iväg på Ruriks bonad…

Ja, nu när jag har visat vår Köks-Råtta, så tycker jag inte det är mer än rätt att jag visar resten av vårt kök. Så här kan det gå om man lämnar mig för länge med färgtuberna…

Det hela började helt oskyldigt med att jag gick och tittade på Ruriks bonadsmålningar. Det liksom kliade i fingrarna. Hur skulle det bli om jag gjorde det på mitt sätt? Först Blev det köksluckorna…

Vårt kök är modell äldre, så jag kände inga hämningar. Lyckligt fortsatte jag med dörren.

Det är min egen inre bildvärld…. tolkad genom det traditionella bonadsmåleriet.

Tänk så otroligt mycket man kan förmedla bara genom formen av ett hjärta.

Ja, det bor en Hippie i mej, det ser jag. Men även bonadsmåleri i sej har en lycklig inställning till livet. Mer om det när jag visar Ruriks bonader.

Dammråttorna darrar

Det ska dom, för nu morrar dammslukaren.  Imorgon kommer det en grupp hit. Jag ska föra ut dom på äventyrliga resor med min trumma. Då ska det vara rent !

Sånna är vi, vi städar inte förrän vi får besök. TUR att vi känner vänliga människor som besöker oss här på landet. och TUR att jag har lite grupper ibland som kommer hit.  Då jäklar blir det fart på oss.

Så AKTA er alla råttor!

Vissa djur är onekligen bäst på bild. Utan att skämmas kan vi skryta med att vi har råttor i köket.  Har svårt att låta bli att måla på inredningen, det kliar i fingrarna att få busa till med något.

Vad sägs om en liten Gourmet – mus. målad i Båstad.   Den sitter på en golvlist, så där lagom gömd så att man bara ser den av tillfällighet. Liten är den, som en vanlig liten husmus ungefär. Jenny, får jag tala om att den bor hos dej?

Stora Tystnadens Ängel är inte så vanlig som ikon. ”det är Kristus, innan han är född och efter. En tyst omanifesterad aspekt av gud . Tidlös.”

Ju mer Rurik försöker förklara desto mer snurrar det för mej. ” är det Gud eller Kristus?” -”det är är Gud, den transendenta aspekten, men ändå Kristus. Det ser man på glorian”.

Så här ser Guds gloria ut, 8-uddig, en udd är bakom huvudet, den är transendent. Eller vilande.

Det här är Fader Roberts teckning av Stora Tystnadens Ängel,Kristus glorian känns igen på de dubbla linjerna och de linjer i själva glorian som symboliserar korset. Och naturligtvis på bokstavs förkortningarna i den, det står på grekiska. Annars är texter i Ikoner på landets språk, där den är gjord och, eller på Kyrk-Slaviska.
Händer i kors som de är på ikonen, betyder bön. Ängeln ber för allt levande.

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare. Gud eller Kristus… Gud och Kristus.
Ikoner är bilder att förlora sitt hjärta i. Men de är också bilder fyllda med meddelanden.
Min reflektion är att de är som en sorts andning. Där man går från att tolka och förstå, till att släppa taget och se den med hjärtat. För att åter kanske vilja tränga in i dess budskap. Men ändå, att se dem med sitt intellekt är som att stå framför en stängd dörr. Hjärtats seende är nyckeln.

Idag äntligen, kom vi iväg till Linköping. Dagens viktigaste, att se utställningen på Magnifiken.

Det ska erkännas, det bli ett fullständigt egoistiskt inlägg.vi har med stor behållning njutit av hela OMkulturs bilder. Vi är verkligen en spännande grupp! Men hur hänger våra tavlor?

Se där är Ruriks stora Ikoner! Fin hängning. Ser du? Hur ängelns huvud fortsätter…

…det blir en lång rad av huvuden…

Ja, det var Nadjas keramiska ansikten som också ville vara med och prata.

Mina tre bilder hänger lite mer åt höger sida.

Så här hänger den nu, den slumrande verkligheten. Med en kvinna att ana där nere i tjärnen.

Ett slumrande medvetande som sträcker sej genom de olika världarna. Ett litet finger som vill nå oss, göra oss medvetna… Om hur mycket större världen är- och så mycket mer sammanlänkad, och skör.
Inget av det visste jag när jag målar. Penseln bara går. Jag vrider och vänder  – och lyssnar.  Försöker vara följsam. Jag är den mest förvånade när jag är klar. Det är då jag ser vad den vill förmedla.

Det är i Missionskyrkans stora lokaler i Linköping vi är. En modern kyrka med flera hörsalar, café där utställningytorna är på ovanvåningen.

Smög in i kyrkorummet. Visst är den fin? Altar bilden. Levande och organisk där man, om man vill, kan ana korsets och dopets symbolik.
Utställningen håller på till 9 mars, en vecka till har du möjlighet o se oss alla . 

Kram från oss alla genom Anas Danielssons fågelkvinna….

Idag tänkte jag lägga ut en sån där nattbild som jag gör allt som oftast. Vanligtvis är jag vaken några timmar på natten och ofta skriver eller tecknar jag en stund av den tiden. ett sätt att vara i kontakt med mej själv. På natten kommer man lättare i kontakt med de djupare lagren av den man är, eller vad som flyter igenom en.

Jag har ingen aning om hur din sanning eller din verklighet ser ut. Själv upplever jag det som att vi alla har olika tanke och värderings-system med olika sanningar.  för det är ju så, det man tror på, är det man ser och som hela tiden bekräftar sej själv.
Ändå är det så att vetenskapen en längre tid talar om att vi verkligen står inför ett stort paradigmskifte. Kanske är det vårt ekonomiska system och vår rädsla för det vi inte känner till som hindrar det från att ta in det, att världen är större, helare och mer medveten än vi innan trott.

Jag tänker inte så mycket när jag tecknar. det är mer tvärt om. Så när jag tittar på det här ögonhavet upplever jag just den här medvetenheten som finns inneboende i alltet.
I den värld av sanning som jag är, har man länge pratat om ett verkligt polskifte. Att våra magnetiska poler ska flytta på sej. Jag märker nu att den sanningen sipprar ner och man kan se program på TV som belyser detta. I förrgår fick jag veta något nytt, oerhört vackert.  Att faktiskt Jorden själv vår Moder Jord börjar sända ut ett ljus. Ett ljus som kommer från hennes inre och som är mest tydlig här på norra halvklotet.  Ett ljus som kan observeras som ett naturfenomen. Även mitt på dan. Det gäller att inte gå blind… allt är levande

Vi konstnärer har lite konstiga laster. Tänk att en fin pensel är en sån NJUTNING!!

Titta här. Rurik jublar över sin födelsedagspresent. ( Jag fick ge den i efterskott, glömde ta med den till skåne)

Detta är en Baby. Vi hittade den i konstbutiken i Linköping. Special Eddition.  Kolinski mårdhår, ebenholts skaft med gåspenneinfattning.Tillverkad i begränsad upplaga vid ett jubileum i den tyska fabriken (Da vinci). Hi,hi, direktörens namnteckning är ingraverad i skaftet !

Mårdhårspenslar har en fantastisk förmåga att hålla färg. Man kan måla lååånga fiiina linjer. Inte nog med det; spetsen!! Spetsen är så fin – även på tjocka penslar. En lätt tryckförändring medan man målar en linje kan göra en linje fantastiskt nyansrik. det här är poesi på hög nivå!

En liten sväng om Menlösa på vår väg från Skåne.

Här bor Peppe och Maria Lindström, hon är keramiker. Den där lilla lurviga saken – det är inte Peppe.  Peppe är hennes man.

Livet är nära o levande

Jag som känt henne länge vet hur nära hon är både växter och djur. Hon lever ett samtal med naturen.

Här är ett tips när mattorna inte räcker till. Fram med färgen!

se gärna mer av Maria: www.galdrakeramik.blogspot.com