Du vet kanske att dom mediciner som vi äter först provas på djur? Till exempel råttor. Men visste du att man inte tycker om att använda hondjur? Man vill heller ha handjur när man ska få fram hur mediciner reagerar. Varför? Jo, därför resultaten är inte alls lika tillförlitliga om de är hondjur med.
En honråtta har hormoncykler. Så är det ju med kvinnor också. Det är ju vi som bär livet. Små ägg som kan bli till liv, vilar i vår kropp och för att de ska mogna fram har vi ett komplicerat inre hormonsystem, som är väldigt känsligt. Det är alltså så, att man inte vill ha med honråttorna i medicinska experiment eftersom det blir olika resultat beroende på var råttdamen är i sin kvinnliga hormoncykel. Det säger faktiskt en del om hur mediciner faktiskt fungerar även på mänskliga damer. Kemiska mediciner är oftast gjorda för män och när kvinnor tar samma, så är det inte alltid som det är så lyckosamt.
Man kan undra hur vanligt är det med utbrändhet? Känns som jag känner hur många som helst och när man lägger till alla som jag vet om för att andra känner dom….. Alla blir vi erbjudna att äta ”lyckopiller”.
Nu senast är det ännu en kvinna som trilllat dit och blev sjukskriven av läkare. försäkringskassan godkände det inte ( så är det) utan läkaren fick skriva ett intyg till och sätta ut lyckopiller för personen. som hon nu tar. Till följd, att det hon skulle göra idag – det gjorde hon igår!!
En riktig reamotor. Det låter ju helt fantastisk, att gå från utslagen till över-görare. Som att dricka tjugo koppar kaffe och sen inte kunna sitta still. Kroppen bränner ut sej på ett ännu djupare plan. Men en duktigt arbetande marionett kanske man blir? eller? Förresten, man blir inte lycklig av lyckopiller. Man blir inte lycklig av att inte känna sin sorg. Man blir amputerad, avstängd. Man kan inte stänga av vissa känslor och behålla andra. Vill man vara lycklig behöver man omfamna det svåra också. Annars ekar skratten tomma och innehållslösa.
Kris är utveckling. Utan kriser ingen mänsklig mognad. Om vi hindras från att se oss själva, kan vi inte utvecklas. Blir bara till mairionetter. som arbetar och sedan olyckligt överkonsumerande. Någon blir lycklig på att du är olycklig. Lyckligast är direktören för läkemedelsbolaget.
Lyckopiller är droger. att vår försäkringskassa genom ekonomiskutpressning tvingar människor att droga ner sej är förfärligt. Med respekt för alla som känner att de under en period behöver det, så är det övergrepp på en människas behov av att se sej själv och mogna. Visst är det intressant? man pratar om ”nolltolerans” att ungdomar absolut inte ska använda droger. sen kan läkare helt legalt skiva ut piller… legal knarkhandel.
Det är flest kvinnor som blir ”utbrända”. Med kemi ska de hindras från att mogna. Kemi utprovad på han – råttor. Undras om kroppen kan hitta någon inre balans efter det. eller blir man fast i ingen-mans-land?
Då får man ju hoppas att män blir lyckliga av Lyckopiller. När de nu har ett så fint namn. LYCKOPILLER. TRe yngre män, stora, kloka och känsliga. De satt tillsammans en dag, då en av dem började beklaga sej över sin hälsa. ” så är det för mig med! ” fyllde de andra två i. Så fortsatte de att diskutera hur de mådde – rent fysisk. De hade massor av krämpor ”-som riktiga kärringar!” De hade samma skitkrämpor… storögda tittade på varandra… -”vad har vi mer gemensamt?”
Gissa vad de mer hade gemensamt? -de åt lyckopiller. De blev skitförbannade och trots att det är svårt, så slutade de med piller. Rakt av. Krämporna försvann. -och de har bättre chans att mogna till vuxna ansvarstagande människor. Med ansvarstaganade menar jag att de tog ansvar för sin hälsa och sitt liv på ett sätt som ingen medicin kan. Antagligen är de tilltufsade, lite sorgsna och allt det där. Med de lever sitt liv levande. De var mindre ”sjuka” utan piller.
”den Levande Medkänslan” bild, del av utställningen ”Kärleken till Livet” bilder av Ganga/ Anette Roslin Haavimb och Dikter av Martin Andersson
Människors känslighet och mognad borde vara ett samhälles största tillgång. Att så många människor måste äta piller för att hålla ihop är tecken på att vi måste ändra riktning på hur vi lever.
Nu vill jag avsluta med Martin Andesrssons fina dikt som jag illustrerat med bilden ovan:
Den Levande Medkänslan
Nu
är du
kärlek.
Egenkänslans skal spricker
och ut flödar medkänslan.
Du är kärlek starkare än berget,
djupare än havet,större än universum
och allt det är fyllt med din ödmjuka
tacksamhet och respekt
för ditt och andras liv.
vi är hos gamla vänner till Rurik. I en rostig värld mellan saga och verklighet.
