Först blir den en CaffeLatte enligt Rurik special -sen börjar RESAN.
Flyget går visserligen måndag morgon, men det blir ett första stopp i Stockholm.
Det är Blåklintsbuss genom sommarSverige. I bagaget har jag nyfångad mandelpotatis och solvarma tomater från vårt växthus. Så är det när man bor på landet och ska besöka dottern i stan.
Dagens middag. Hämtad ur trädgården.
Det är mycket packande o pysslande. hinner inte så mycket på bloggen märker jag. Det är många små ting som ska funka när man åker bort. Det är mest Indien i mitt huvud nu.
En sväng i trädgården och packa dagens middag av nyplockat…sen in o packa väskan…
Här vi! Ett kiropraktorbesök i Tranås har tagit oss vidare, ut till Sommen Naturum. bilden kanske ser ut som en marängtårta, men det är en topografisk bild av Sommen, med allt vatten och alla öar. ser du den lilla papperslappen? Där är vi just nu, på Naturum.
Bajs är kul! Vems är Bajset? Vi gör vårt bästa för att gissa rätt, sen kom personalen och rättar… Vi klarade det rätt bra.
Sen klappar vi på skinnen och gissar, utter? Älg? Vildsvin?
Mysigt, trevligt men… inser att vi är bortskämda med ”vårt” Naturum Tåkern. Det är nog kronan av all Naturum i Sverige.
Men dom är mysiga, de Svenska Natutum, ofta fina byggnader med lekfull pedagogik som lär om ekologin. Vi klappar URkon som skapade Sommen och sätter oss i bilen och drar vidare.
Vi tar bilfärjan och fortsätter vårt biläventyr runt Sommen som de värsta pensionärer. Solen skiner, det är svensk sommar och vi glider på krokiga vägar…mysigt
Hälle källa…eller Hel-ande Källan. Vi har varit på Omberg, en liiten lucka antyder att där finns något gömt.
Vatten, så magiskt.
Vatten är verkligen magi och vi har lite vattendille! känns lite märkligt, att medan en bild av Ganges kommer till i ateljén, är den verkliga, stora Ganges helt vild av katastrofalt stora monsunregn.
Det är Ganges som hjälpt mig att verkligen uppleva hur allt vatten är förbundet. Att Ganga är allt. Ja, jag har fått mitt namn efter Ganges, Indierna kallar henne Ganga, vattnets gudinna. det har ju smittat mig, så att säga, känslan av vattnets helighet.
Om du tycker att den målade bildens vatten ser gulaktig ut, så är det för att, så är det med Ganges. Den är som grädde. fina sandpartiklar fyller vattnet.
Det är en fantastisk dag och nu tar vi av källans överflöd.
Vi ska göra egen medicin, en sorts energi-medicin, grunden till den är källvatten. Man säger att vatten som själv får leta sig upp till ytan i en källa har gjort en resa genom jorden på sådär 10 000 år gammal, det är ett urtidsmedvetande som vi nu häller på burk för att använda.
En skön lite utflykt till berget, och vi inser att det finns ställen som har mer mygg än vi. ( dom var fete stora!)
Vi nattvandrar vi Tåkern. Månen och midsommarsolståndet, som närmar sig, drar oss ut i den ljusa natten.
Aldrig är naturen så levande, Devorna så närvarande som de är runt midsommar. Tysta vandrar vi genom naturen. Vi får vatten-medvetande.
Ulltussarna lyser i nattljuset. När Ruriks mamma var liten flicka i lappland, plockade de Ängsullen för att stoppa i tex täckena.
Nu möts vi sommarnatten, upplever varandra. Det är som ren glädje. Det är ju klart, om man lyssnar med öronen, så kanske man inte hör vad de säger. Men om du lyssnar med ditt hjärta och ditt väsen, så kan du höra hur de påminner dig om, hur underbart skört, levande livet är.
Precis så levande, skör, kärleksfylld är även du och jag. Det är ingen skillnad.
Det är bara vårt sinne, som vill få oss att tro något annat.
Vår bil tar oss vidare genom Sverige. Haha, hur ofta ser man vår katt i koppel!! Hunden instängd, men fy för hundskäll säger katten och kryper längst buskar o träd.
Maria Lindsröm är en fantastisk keramiker men hon trollar även i köket. Vi blir bjudna på många nya fantastiska smaker. Vad sägs om rabarbersoppa med ingefära?
Inspiration får vi vart vi än tittar! O titta här! En tidning vi aldrig sett! Om hållbart liv på landet! Spännande! Ja, den vill vi också ha!
Ella jobbade flitigt när hon var hos oss i våras. Ella ville söka till konstskola och då behöver man arbetsprover. Alltså, det gäller att producera!
Vi trodde alla, även Ella, att det skulle bli en skola i Sverige, men så meddelade Ella bestämt, att nu visste hon vilken skola hon ville gå på.
Plötsligt gick allting väldigt fort.
Det gick liksom på bara några dagar. Ansökan ifylld, tid för intervju, det var i onsdags. De flesta av bilderna var i Sverige, det var bara att ta sitt block och visa upp det hon målat de sista dagarna! Men det gick ju bra ( i den här moderna världen så har man ju fotoalbumet i mobilen, så där hade hon lite backup)
Idag kom antagningsbeskedet, så härmed går Ella på The Art Academy i London!
hurra för Ella!!
visst låter det fint? Nu håller vi tummarna för att det funkar med CSN.
Våra maskrosor njuter stillsamt, men nog är det fart i trädgården! Solen lyser!
Våra kompostbäddar var förra året kålpalats. Det (palatset) har vi flyttat på. Lite extra gödsel på de gamla bäddarna och sen halmar vi. Så kånkar jag dit med en låda solrosor. Det är varm och stilla och jag petar undan halmen så det blir ett hål för varje planta.
när jag är klar med solrosorna planterar jag ut några pumpor. favoriterna Blue Hubbard. Det ska bli majs också.
I mitt inre ser jag framför mig hur allt blir som en mysig djungel. Med vajande majsvimplar, stolta solrosor och gigantiska pumpor som vältrar sig på marken!
trädgården är aldrig så fantastisk som innan verkligheten visar sig. Men jag bestämmer mig för att verkligheten i år ska överträffa mina drömmar. Jag sjunger Moolamantrat för mina små skyddslingar och talar om för dom hur fantastiska de ska bli!
Det här är verkligen permakultur!! är min tanke. Alltså, egentligen vet jag inte så mycket om begreppet permakultur. Mer än att det är ett helhets-synsätt, där du är varsam och ser helheten i allt du gör, bla vid odling. Det brukar vara lösningar som förenklar, undfär som när jag lägger halm istället för att lägga tid på att dra ogräs.
Det är då som jag kommer ihåg, en för mig, ny vän. Anita, hon är trädgårdsarkitekt och jobbar mycket med permakultur . Vi pratade och funderade på om vi hade kunnat hålla en kurs tillsammans. Några dagar med permakulturutbidning, här, i vår trädgård. Där man varvade grävande och teori med mer kreativa, kanske målande pass. Kanske mer kännande, inlyssnande på naturen, med nån form av meditiation? (Så här låter det när man börjar tona in på ett projekt, allt är lite vagt innan det tar verklig form) Jag lagar mat, säger Rurik. vilken klippa!
Ja, nu har vi inte gått vidare med våra tankar, men är någon intresserad, så hör av er till oss. Då är det större chans att det blir verklighet. Det bli aktuellt nästa vår, 2014, i såfall.
När jag står bland de nysatta pumporna ser jag hur Shiva sträcker sig över grönskan.
Jag ser Rurik som tar de sista spadtagen i årets kålpalats.Det är ett stort jobb han har gjort med att sätta upp ställning och tält. där inne ska vår kål växa i lugn och ro -utan kålfjärilar.
Fatta hur mycket kål några små oskyldiga kållarver kan sätta i sig!! Men nu har de inte en chans! Under odlingssäsongen kan man kan se hur fjärilarna känner doften av kålen, de dansar mot väven och vill in. Men det blir inget av det!
En skulptur till, har vi fått i trädgården! Den andas humor och på sätt och vis kan man ju se den som en annan form av Shiva. Guden Shiva har rykte om sig att brutalt omvandla allt, för att förädla till något bättre och förfinat.
En hyllning till både kokonst , andlighet och till grönsakslandet kanske?
Idag är vi i Linköping. Redan när vi åkte hemifrån visste jag vad det här inlägget skulle handla om.
Vi skulle bara först traska omkring bland plast och betong, handla alla de där viktiga sakerna på fixarlistan. Sen…
…skulle tavlan överlämnas. Den tavla som jag, Ganga målat, som var ett av prisen i Omkulturs konstlotteri.
Nu ville livet annorlunda. Så det blev inget av det mötet. Men vi har fixat så att hon får sin tavla i alla fall.
Vi hinner ännu en sväng om ett sånt här prylpalats innan vi åker hem.
Jag tycker det är ofattbart, att så mycket prylar och verktyg kan behövas. Någon ska köpa o använda dom.
hi,hi då är frågan… VEM ÄR JAG? Är man en gnällig tant, som låter så som tanter alltid har låtit och suckat över hur dagens människor beter sig?
Eller, är man en modern eko-typ som ser det gamla samhällets brister och oförmåga att i sin nuvarande form klara av framtiden på ett humant sätt?
Jo, det är sant! Det är kallt och under mina trädgårdsbyxor sticker det fram… långkalsonger… av ylle!!
gangaochrurik 