Indiens jord är som poesi. När det regnar ser det ut som hon blöder.
Vi är på promenad för att lugna ner våra paket-nerver. Inte-posta-paket-sista-dagen gäller mer än någonsin.
Helt utan onda aningar (ja, förutom gårdagens kackelacka…) kom vi till posten för paketering. Med oss hade vi en skulptur, lite större.
Skulpturen föreställer Shiva som dansar. Och nog dansar Shiva! Redan när vi i affären bad dem att paketera så blev det tokigt. Den såg ut som ett vitt, ostadigt spöke när vi kom till posten. ”Vad är det där” de pekade med sina långa fingrar och vägrade packa en bronsskulpur. Hänvisade oss vidare.
Nu står paketet här hos oss och efter att få veta att den väger 400gram för mycket i ett fall, vidare fått veta att paketbolagen inte får föra ut bronsskulpurer…
Vår teori just nu, eftersom Rurik innan visst har köpt och fått hem bronsskulpurer, att vissa affärer helt enkelt har någon slags licens för att kunna skicka dem. Inte så smart att försöka göra det själv, verkar det som. Surt. Vi fortsätter att fundera och så tar vi en promenad.
På vår promenad ser vi ännu ett stort huskomplex som verkar tillhöra Aurobinos Ashram, den har den speciella porten med Aurobinos och Mothers symbol. Jag inser att jag inte fattar hur stor rörelsen är och hur djupt deras inflytande är över staden! Men jag förstår att det är stort.
Vi går förbi ett tempel med en underbar färgsprakande jätteskulptur. Container… Med ett leende ser jag hur vi placerar den på gårdsplanen! Haha den containern hade nog inte kommit över gränsen, och det är nog bättre den är här. Den har väl några andliga företräden som jag inte har kunskap att förstå. Den står ju framför ett tempel.
Men herregud, vilka vulgära detaljer! I detta sexförnekande land. Som vanligt är det ytterligheternas förlovade rike.
Ahh men lyckan är att möta en ko. Ser du, de har till och med målat hornen på henne.
Med lugnade paketnerver återvänder vi till kliniken. Vi sätter oss en stund med tidningen.
Kvinnors värde och våldtäcktsbyket är fortfarande högst upp på första sidan. I landet som är en av de få kvar på vår jord, där man tillber inte bara gudar utan även gudinnor…. Egentligen, här om någonstans borde man veta att respektera det kvinnliga.
Jag menar, är man nu så medveten om en kosmisk balans av kvinnligt och manligt på gudanivå så borde det väl kunna avspegla sig i en vardag?
gangaochrurik 