dörren

Publicerad den 28 maj, 2013 av gangaochrurik

Bakom den här dörren finns vårt hem. Vi brukar liksom öppna dörren och kliva in, det är ju så man gör.

Men, det är inte bara vi som gillar vår röda dörr. Spindlar och tvestjärtar brukar bo i springorna. Det får dom göra, fast jag gillar inte när det trillar ner tvestjärtar i huvudet när man ska gå in.
Nu har vi fått en gäst till i vår dörr. Diskret flyger den in i den undre springan.

kortet är tagit innifrån huset och med öppen dörr.mot kanten av trösklen byggs ett nytt hem. Vem?
Det är bara att inse. nu kan vi ju inte öppna dörren mer, den här sommaren! Inte alla bin bor i kupa; det finns en sort som bor själv, en och en. Bygger egna små celler till sina babys. Ser du det gula med ett tunt lerskal runt? Det är pollen som vårt bi…. vad ska hon heta? Ja, Margareta blir det. Margareta har flitigt samlat pollen, inte kan vi rycka upp hennes värld!
Nä, vi behöver inte krypa in genom fönstret, vi går genom uterummet.

Påsk – suck

Publicerad den 1 april, 2013 av gangaochrurik

solen skiner och det är Påsk. Hopp om livet!

Egentligen håller jag på med att skriva ett inlägg om hur det var att vara i tystnad, de där tio dagarna. Fast, det går inte så bra. Det inlägget får komma senare. Jag är under kyskåps attack! Det började så fint, vi var så lyckliga när vi fick in vårt skåp. Vad hände??

köket4

Ja, så såg det ut då. glada miner.
Men jag kan tala om, vårt kylskåp är inte i tystnad! Det är skillnad på ljud och ljud. Speciellt monotona ljud, på hög frekvens är rent tortyr! Det är inte så enkelt att man bara kan tala om decibel.
Nu hör till saken att jag är extremt ljudkänslig. Men jag är inte den enda i Sverige. ”Gnällkärringen i trappan” är väl nästan ett begrepp. Jag har med åren fått en medkännande attityd till de där gnällkärringarna. Vad händer med kvinnor när de kommer över klimakteriet? Jag tror det kvinnliga hormonsystemet är där och ställer till det.
När jag var på behandling i Indien fick jag veta att de ansåg att ljudkänslighet och obalans på köldkörteln hörde ihop!

Sjäv märker jag att min ljudkänslighet – som jag alltid haft, med åren blivit värre. Och hur förklarar man att ljudet från en fläkt gör en galen? Att man faktiskt inte kan vänja sig. Tvärtom…. när jag försökt stålsätta mig, så har jag istället blivit ännu mer känslig!

Det står ett annat litet kylskåp i köket -nu står jag inte ut med det ljudet iheller!! Det känns verkligen som det är hörselnerverna som blir infekterade och nu är jag inte lätt att ha med att göra. -nu gäller det mig eller kylskåpet!…Vilken tur att Rurik valde mig.

Nu står kylvarorna på trappen. Plötsligt är vi glada att det är så kyligt ute.
Kylskåpet som var så exakt i mått att det nästan var med skohorn för att få det att passa… nu är det utlirkat ur hålet och vi funderar… vad är bästa lösningen?
Borra hål i väggen och sätta kompressorn på utsidan av huset? (perforera det gamla huset är inte så kul) Byta kylskåp? (det finns inte så många som är så smala) Eftersom frysen är den del som låter mest funderar vi nu på alternativa placeringar av en separat frys istället ( fast det är ett litet hus)

Ändå, mitt i alla dessa kylslagna funderingar, så är det ändå något annat som tar uppmärksamheten.

En kär vän. Ruriks mamma. Är inlagd på sjukhus. Hur det går med det, kan vi ana. Men det är en annan historia.

…som en dalahäst fast…

Publicerad den 7 mars, 2013 av gangaochrurik

Vi gillar samma färger, jag och Rurik. Speciellt RÖTT är vi känsliga för.

”Den liknar en dalahäst – fast rektangulär” vi ler lyckligt bägge två åt vår ”nya” köksdörr med drag.

Nu går andra sidan av dörren samma färgstarka öde tillmötes. Som en sol fast… Rektangulär.

Softa män i köket

Publicerad den 11 februari, 2013 av gangaochrurik

Jag vet inte vad det är i det genetiska arvet, men jag vet inga män med så sammetsmjuka röster som bröderna Bladh.

Nu ska kylskåpet på plats. Det är ett millimeterarbete. Ett litet gångjärn som sticker ut har fått en extra skåra i listen. Det har hyvlats. Nu diskuteras det taktik med mjuka röster.

Dom ÄR ju snälla, grabbarna,men de låter så milda att man tror nästan att de skojar. Jag måste le.
Lilla sötnosen gled in, på plats.Kolla så ser du, inte en marginal finns det runt kylskåpet, ett millimeter jobb!
Gentlemänen teamworkade perfekt.

Så herrar de är, så är de softa som lotusblommor. Inte en höjd röst. Men lyckliga, när kylskåpet stod på plats.
Vi börjar få köksmedvetande. vi firade med att ta bilen till Borghamn.

Det bryts fin kalksten i Borghamn. En köksbänk med lokal sten? Det låter fint.

Eller en hårdare granit från Himalaya? Det låter också fint, speciellt om den står sig fint mot hallonröda väggar….

Borghamn har lång tradition på stenbrytning. Inte världens lyxigaste jobb kanske, men säkert helt OK med dagens teknik. En gång i tiden var det Ryska straffångar som jobbade där. Den här stenmorteln är ett sådant arbete.
Vi åker hem, än behöver vi inte ta några stenhårda beslut.

kylskåpet

Publicerad den 6 februari, 2013 av gangaochrurik

Lastbilen förirrar ut på en annan lite snöig väg. Även i GPS-ens tidevarv är det bra med en gammeldags karta!

Men tillsist så kommer vår baby.

Den ska ju bara precis innanför dörren . Rurik tar emot.

Det är ju ett gammalt kök vi har, och inte ville vi slänga ut det utan vi behåller de rustika trädörrarna så mycket som möjligt. Men skåpen är något smala för att passa med de moderna kylskåpen.

Men vi hittade ett smalare skåp på IKEA. Men det har hyvlats på sidorna i skåpet i alla fall, för att det ska gå in. Nu kontrollmäter vi ännu en gång. Jaha, längs upp på kylskåpet sitter en list, den är 6 mm bredare! Argh!! fram med stämjärnet igen. Håll tummarna att vi får in det!! Det är lite skohorns-känsla över det hela.

Nu i kväll har vi förstärkning av ännu en Bladh. Bröderna står försjunkna i instruktionspapperna. Nu blir det ordning på elen….. sen gäller det! ska vi få in kylskåpet?

Hitta Jenny!

Publicerad den 26 januari, 2013 av gangaochrurik

hittade du Jenny?
Vad hittade Jenny? Hon hittade vårt hem och vår trädgård.

Om du tyckte detta var kul så kan du fortsätta att leta efter MOMO (tack Siri, för länken!)

en liten bit

Publicerad den 20 januari, 2013 av gangaochrurik

En liten bit i taget. Men vi har en plan.

Skafferiet har hamnat i hallen. Ett Marbodal-kök från…. vi gissar 60talet. Väl värt att spara i våra ögon. Men ett skåp går hädan för att rymma ett kylskåp.

Mer rymd i köket är vår önskan.

Ayur Veda och siddha Vaidya doktor

Publicerad den 14 januari, 2013 av gangaochrurik

Jag har lovat min doktor i Punducherry att byta ut en bild.( i ett äldre reportage, jag ska göra det, snart)

Här är den officiella bild som han helst vill ha.

En Bild med ordning och reda, som inger förtroende. Det kan vara viktigt, det förstår jag, när man är doktor.
Ser du ringklockan på bilden? Det tror jag inte att våra Svenska doktorer har. Jag hoppade en halvmeter och visste inte om jag var utsatt för ett skämt eller vad, när han plingade på den första gången.

Det tog bara tre sekunder så stod en sköterska där och undrade vad han ville…
Ett besök hos doktorn bestod av ett samtal. hur mår jag? Sedan pulsade han noga. Så pratade vi en stund. Därefter gjorde han en plan över behandlingarna och medicinerna.
De behandlingar som jag fick var Ayur Vediska. Dom byggde alltså på kunskap från Vediska skrifter. Gamla kunskaps skifter.
”men min specialité är Siddha”. Siddha Vadya är en likartad läkekonst…. kan man tycka när man ser med ovana ögon på det. Men Siddha(betyder ungefär övernaturlig) Vadya(betyder kunskap) är äldre. Bra mycket äldre.
som jag förstår det här nu, så är den Ayur Vediska kunskapen till största del bevarad i Kerala (sydvästra Indien) medan Siddha Vadya är bevarad i Tamil Nadu (sydöstra Indien) .
De mediciner jag fick var siddha. Det säger ju inte mig som patient så mycket. Men en gång fick jag lära, att siddha teknikerna går djupare och läker mer, medan Ayur Vedan är bra på att upprätthålla hälsa. Men jag vet av egen och andras erfarenheter att man Siddha Vadyas mediciner och behandlingar kan vara så starka att man blir golvad! Vi västerlänningar är ofta mycket känsligare än vad Indierna förstår, så det är lätt hänt att man får för mycket!
Jag bad att han skulle vara försiktig. Talade noga om att jag är känslig och ville gå varsamt fram.

Förutom att ”vår flicka” frågade oss varje dag om kiss, bajs , sömn och humör, så var doktorn alltid tillgänglig, för att tala om hur man kände sig. Det var en pågående dialog genom behandlingen. Medicin och behandling ändrades efter hand.

Siddha Vadya, doktorn berättade något nytt för mig. Det fick mig att tappa hakan. Så här förklarade han Siddha Vadya, det är en läkekonst, äldre än Ayur Vedan – den är från Lemurien. Det enda jag visste innan var att Siddha Vadya härstammade från den Dravidiska kulturen.

Tamil är stolta och framhåller gärna sin koppling till Draviderna. Den kultur som fanns innan Hinduismen och Vedaskriftera. Egentligen vet ingen vad det är för tidsrymder det handlar om Vedaskrifterna beräknas vara mellan 6-12000 år gamla, men man vet inte. Draviderna är ännu äldre.
Nu står doktorn där och ser ut som ”ja, det vet väl alla”. Kanske är det en självklar sanning i Tamil att Lemurien har funnits där och att de är bärare av den kulturen.
Man ser ofta de här tecknet som på bilden ovan. Ett gult sandalwood treck med en röd kum-kum prick på. En tradition från Draviderna. Är detta rester från Lemurien?

Lemurien är en kontinent som ingen egentligen vet om det funnits, fick jag lära en gång, en myt om en kontinent äldre än Atlantis. Som en vemodig saga. Atlantis gick under för att människorna missbrukade sin kunskap, så säger den myten. Om Lemurien säger man något liknande. Att det var som paradiset, men att med tiden blev där en motsättning. där en del av människorna gjorde avancerade experiment med det levande. där man blandade olika varelser med varandra, genetiska experiment. Det gick över styr.Vi har kvar myterna i det grekiska, iform av människor med häsbakkropp och andra blandningar. Det var mot slutet en tid med stort lidande. Så är myten.
Människor som levt tidigare liv på Lemurien brukar instinktivt tycka väldigt illa om genmanipulation. De känner rädsla inför det.

I stället för Lemurien, använde min doktor ett annat namn: Kumari Kandam. en stor kontinent som höll ihop Australien och Indien. Tamil Nadu är den del av Indien som skulle varit närmast denna försvunna kontinent.
Mitt hjärta blev varm för jag älskar verkligen Tamil Nadu, trots all rufflighet. här finns en osynlig andlig energi som genomsyrar allt, som en bakgrundston, helt underbar. Jag blir lugn bara av att vara här. Kanske hade de helt enkelt en teknik att dra till sig och behålla andlig energi? Kanske ligger det något där på botten i Bengaliska viken och än i dag ackumulerar denna energi?

Så visade han mig en film på You Tube , så, varsågod att titta om du vill. Vad man nyligen har hittat på djup havbotten, utanför Indiens kust. något som som förändrar våra tidsbegrepp om hur gamla våra äldsta civilisationer är.

Tillägg 16 jan 2013: Hoppsan, vilken sammanträffande! ( visst är det så, världen liksom synkroniserar sig allt mer. Sammanträffanden visar sig allt tydligare.)Igår när Rurik tittade på BBC News, fann han ett reportage om att det numera är genetiskt bekräftat att den australienska urbefolkningen och Indier har en samhörighet….. likadant med hundarna, man kan genetiskt se att de är av samma ursprung.
Liiiite långt mellan Indien och Australien så som det ser ut idag….

koppar ut och fiber in

Publicerad den 7 januari, 2013 av gangaochrurik

Dagens stora händelse var en tur till VÖKBY i Boxholm. Vi ska bli riktigt otroligt moderna, med fiber. Allt blev nedgrävt och klart lagom tills vi for till Indien. nu ska det installeras. Telefonkopparledningar ut och fiber in!

Så här vill man ha det när man är tant! Lugnt och överpedagogiskt. Ingen stress eller arrogans, nej plats för alla frågor och tankar. Vi begrep alltihopa och vi inser nu att vi behöver inte dra så många ledningar i huset som vi först trott.
Så skönt att få en människa att tala med! Måste erkänna att jag retat mig blålila på alla gånger som jag ringt, av olika anledningar, till Telia. Bu för alla elektroniska telefonsvarare som ska lotsa en vidare i all oändlighet. Har man då sagt ”fel” ord, som ”internet” – då var det kört. Då hamnade man alltid i en automatisk kontroll av ledningen – allt medan jag hyperventilerade av frustration!
Hurra för levande människor!! Det blev tre stjärnor i kanten, rakt av för VÖKBY

Vi vill undvika trådlöst. Förstår inte att det bara tas för givet, att man ska ha trådlöst, till telefon och internet. Vi människor är mer rymd än fast materia. Vi är atomer och har man sett en atom, vet man, det mesta är bara väääligt små partiklar som rör sig väldigt fort runt en väääldigt liten kärna. Det mesta är rymd, en atom är mest av allt bara en rörelse, materian är en illusion. Att vi består så mycket av rymd gör också att vi är mer känsliga för strålning än vad vi vill fatta.
Har du wi-fi hemma – så stäng av det på natten ialla fall så din kropp får vila! Inbilla dig inte att du är stålmannen som klarar allt. Kanske går du redan omkring med huvudvärk och är trött? Svårt att sova? Man får aldrig nån riktig vila om man har för mycket strålning omkring sig.

Men mannen i Boxholm var lyhörd och försökte hjälpa oss att hitta bästa lösningen för oss. För att få internet på flera ställen i huset kommer vi i första hand att använda oss av elkontakterna.

En dosa tar impuserna från fiberingången i huset och in i våra elledningar, sen sätter man en andra dosa med kabel där man vill sitta med sin dator, ja, vad kan det heta?

Ethernet bridge, kanske?
När sedan mina barn är på besök och belastningen på internetanvändningen ökar, då kryper vi till kors och sätter in en router och låter wi-fi spraya över oss… ett tag. Kära mina barn, härmed kan ni sitta var ni vill i huset och surfa. Alla på en gång. Detta är en revolution i vår värld.
Hemma igen med alla våra nya prylar, inser att det där kråkboet….. brrrrr….. och suck, på golvet, det kommer inte att försvinna.
Det är bara att krypa in under skrivbordet och ta fajten med alla sladdarna!

En del av mig tycker det här är roligt. Men mest av allt gillar jag när det fungerar. Nyinköpta kablar på plats. Lamporna lyser. Triumfens ögonblick. Visst är det underbart med någon som beundrar en! Jag kallar på Rurik.

Han inser vikten av sin uppgift som entusiastisk utprovare av den nya tekniken. Vi är med fiber, både (supersnabb) internet och telefon.
Nu väntar vi bara…. vem ska bli den första att ringa? ( det var Jenny, kan jag tala om)

mörka nätter

Publicerad den 3 december, 2012 av gangaochrurik

Det är spännande med mörker. Jag tillhör inte dom som tänder om jag går upp mitt i natten – jag känner mig fram i stället, tycker det är mysigt. Bor man i stan så har man nästan glömt vad mörker är. Men här, i livet med grusväg och utan gatubelysning – här blir det mörkt.

Julstjärnan är rena revolutionen!
Det händer ju faktiskt att det är skönt att man kan se när man är ute…. när vi har gäster……. ska hämta ved….
Nu när vi snart har vårt jättesnabba bredband så har Rurik satt upp stolpar ut till ateljen för att vi även där ska kunna ha bredband (vi vill inte ha trådlös!). Det är alltså tänkt att det blir en luftledning mellan huset – aha ! Som gjort för en ljusslinga!

Ledljusen lyser ikapp med månen. Vi tycker det är storslaget. Med all snön till, så sprider sig ljuset så vackert. Månen kryper försiktigt över taket. Ja, det är ju ingen amerikansk ljussättning precis, inga ljus som blippar, eller snödroppsbelysning runt hela huset – vill liksom inte störa mörkret för mycket i heller…

När vi släcker belysningen lyser himlens stjärnor. Ju mindre störande ljus runt om, desto tydligare syns stjärnorna. dom nästan hörs. Vintergatan sveper över våra huvuden. Är det ett ålders tecken? Jag märker att jag fascineras allt mer av rymdens storhet, dess rörelse, rytmerna.
Sen kommer en morgon…

Vill man se soluppgången, så kan man sova härligt länge så här års. Men det var länge sedan vi såg solen ändå, det har varit molningt. Men idag, en halvtimma, sträckte den ut sina strålar, innan dagens molntäcket bäddade in den igen…