Men, vad är det här. Klockan är åtta, här sitter vi och morgnar oss! Te och änglakort… och totalt mörker. Hjääälp var är ljuset!
Idag har vi helmulet, det blev aldrig ljust. (OK lite ljusare än på bilden blev det) Är jag den enda som känner att till och med tankarna tänker sig annorlunda om det är mulet eller sol?
Dagens stora händelse var en tur till VÖKBY i Boxholm. Vi ska bli riktigt otroligt moderna, med fiber. Allt blev nedgrävt och klart lagom tills vi for till Indien. nu ska det installeras. Telefonkopparledningar ut och fiber in!
Så här vill man ha det när man är tant! Lugnt och överpedagogiskt. Ingen stress eller arrogans, nej plats för alla frågor och tankar. Vi begrep alltihopa och vi inser nu att vi behöver inte dra så många ledningar i huset som vi först trott.
Så skönt att få en människa att tala med! Måste erkänna att jag retat mig blålila på alla gånger som jag ringt, av olika anledningar, till Telia. Bu för alla elektroniska telefonsvarare som ska lotsa en vidare i all oändlighet. Har man då sagt ”fel” ord, som ”internet” – då var det kört. Då hamnade man alltid i en automatisk kontroll av ledningen – allt medan jag hyperventilerade av frustration!
Hurra för levande människor!! Det blev tre stjärnor i kanten, rakt av för VÖKBY
Vi vill undvika trådlöst. Förstår inte att det bara tas för givet, att man ska ha trådlöst, till telefon och internet. Vi människor är mer rymd än fast materia. Vi är atomer och har man sett en atom, vet man, det mesta är bara väääligt små partiklar som rör sig väldigt fort runt en väääldigt liten kärna. Det mesta är rymd, en atom är mest av allt bara en rörelse, materian är en illusion. Att vi består så mycket av rymd gör också att vi är mer känsliga för strålning än vad vi vill fatta.
Har du wi-fi hemma – så stäng av det på natten ialla fall så din kropp får vila! Inbilla dig inte att du är stålmannen som klarar allt. Kanske går du redan omkring med huvudvärk och är trött? Svårt att sova? Man får aldrig nån riktig vila om man har för mycket strålning omkring sig.
Men mannen i Boxholm var lyhörd och försökte hjälpa oss att hitta bästa lösningen för oss. För att få internet på flera ställen i huset kommer vi i första hand att använda oss av elkontakterna.
En dosa tar impuserna från fiberingången i huset och in i våra elledningar, sen sätter man en andra dosa med kabel där man vill sitta med sin dator, ja, vad kan det heta?
Ethernet bridge, kanske?
När sedan mina barn är på besök och belastningen på internetanvändningen ökar, då kryper vi till kors och sätter in en router och låter wi-fi spraya över oss… ett tag. Kära mina barn, härmed kan ni sitta var ni vill i huset och surfa. Alla på en gång. Detta är en revolution i vår värld.
Hemma igen med alla våra nya prylar, inser att det där kråkboet….. brrrrr….. och suck, på golvet, det kommer inte att försvinna.
Det är bara att krypa in under skrivbordet och ta fajten med alla sladdarna!
En del av mig tycker det här är roligt. Men mest av allt gillar jag när det fungerar. Nyinköpta kablar på plats. Lamporna lyser. Triumfens ögonblick. Visst är det underbart med någon som beundrar en! Jag kallar på Rurik.
Han inser vikten av sin uppgift som entusiastisk utprovare av den nya tekniken. Vi är med fiber, både (supersnabb) internet och telefon.
Nu väntar vi bara…. vem ska bli den första att ringa? ( det var Jenny, kan jag tala om)
Idag blir det en resa in till din inre värld. Det är inte så vattentäta skott som vi kanske vill tro. Bara genom din längtan till vissa färger har du byggt en bro mellan det yttre och inre.
En mini-kort kunskaps information brukar jag ge i början på mina yogapass. Just nu är det vår energi-anatomi vi går igenom och idag är den Manipura, det tredje chakrat som vi kommer att jobba med.
Det här är uråldrig Indisk, Vedisk kunskap. Att vi är energi och att vi också har olika enerigicentra i vår kropp kopplat till olika kvaliteér. Spännande att den moderna fysiken börjar få förståelse för det som upplysta människor plockat ner som visdom för tusentals år sen….
Manipura. Yantra för 3e chakrat, navelchakrat
Den här bilden är en Yantra, en meditativ bild över just tredje chakrat. Den här kraften finns inom dig, i höjd med naveln, in i kroppen mot ryggraden till.
Att den ligger i magen gör att den även styr matsmältningen. för att smälta mat krävs ”eld”, starka brännande syror bor och behövs i din mage, för att du ska kunna smälta och få ut energi och kraft ur det du äter.
Vi behöver inte bara smälta maten – även ideer, händelser, känslor behöver smältas – och det kräver också ”eld”. Därför styr Navelchakrat även mycket av våra tankar. färgen gul, som är den färg som bäst balanserar och hjälper det här chakrat, är en mycket bra färg att omge sig med då man till exempel studerar. Den hjälper en helt enkelt att smälta information.
En människa med ett balanserat Navelchakra påminner om solen själv. En varm personlighet som man dras till, därför man känner sig sedd och accepterad. Där finns en värme och trygghet, men också focus och kraft. En som är bra på att ta beslut.Precis som när man sitter med näsan mot vårsolen och lapar ljus finns där en avslappning, en känsla av att ”allt är som det ska”.
I magen har vi våra känslor. Om vi rids av oro, rädsla, ångest så är det ett obalanserat Navelchakra vi upplever. Ibland behöver vi uppleva de här känslorna för att komma vidare – men om de håller oss – då är det obalans.
Kritikern är också en bild av obalans. Om vi är kritiska mot oss själva eller andra. Bakom vår överdrivna kritiker brukar dölja sig rädsla -och rädslan brukar vilja kontrollera… Den som är lättast att kontrollera är oss själva. Så hör du en inre röst som säger ”kan du verkligen ha de där skorna till de där byxorna?” eller ”vilken stor näsa jag har!” eller ”jag måste ” så kan det var den inre rädslan som vill förslava dig.
att omge sig med gult…
Ett obalanserat navelchakra är bitterhet, kritik och rädsla. Men det balanserade är vår drivkraft, vårt focus och glädje!
för att ge näring till navelchakrtat kan du använda färg. Färg är frekvens precis som ljud, (även tankar och känslor har sina frekvenser, det kan du själv känna). Så du kan hjälpa den här energin genom att omge dig med gult, i kläder, inredning, blommor, mat. Att meditera med öppna ögon på bilden av yantrat kan också vara ett sätt.
Skratt och gråt har sitt säte i navelchakrat. De är våra mest förtryckta känslor. Skrattar vi för mycket så blir omgivningen obekväm -och gråter vi… ja då, då ska alla ha en till att sluta genast. Så lydiga som vi är så varken vi gråter eller skrattar så mycket som vi borde. Oftast allt mindre med åren. Och livet liksom vissnar inom oss, vi blir gråa för att vi håller igen inom oss. Så se till att gråt din gråt och skratta dina skratt, det befriar jättemycket och gör dig levande!
Du kan också ljuda det speciella mantrat , ” RANG” ; sitt med rak rygg – eller ligg ner. Blunda och lägg din uppmärksamhet på området innanför naveln. tänk dig det som en lysande gul energi. Ljuda långsamt och tydligt – och med kärlek in mot din kropp ”RANG”. gör det flera gånger.
låt solen lysa
Tänk på att det finns inget som helar så mycket som kärlek. Var snäll mot dig själv. Se dig själv, omfamna hårdingen inom dig. där ligger en rädsla längs in. Ett minne, en del av dig som en gång kände sig utlämnad och ensam. Ta den delen av dig i handen…. och tänk dig att ni går ut och sätter er i solen, tillsammans. Att se sig själv med medkänsla, det är magi.
Vi blir fostrade till att passa i en mall. Det blir så klart lättare att forma ett samhälle så. Vi hjälps alla åt att fostra varandra så vi passar in – på samma tåg, och höjer lite lätt på ögonbrynet om någon beter sig för mycket utanför given form. Den där kollektiva formen – det är tåget! Som bara dundrar fram genom livet… och för mig någonstans?
Jag tyckte verkligen inte det var något fel på mitt tåg. Jag var ung, nygift och väntade mitt andra barn. Tyckte jag visste ganska väl vad som var meningen med livet. Baka bullar, gå till jobbet spara ihop till ett större hus, putsa fönster…. bara jag fick ha min lilla bubbla av måleri som andningsventil var jag nöjd. Det var fina snälla bilder jag målade. Landskap och stilleben i akvarell. Kan det bli snällare?
jag födde dotter nummer två. Men något dramatiskt hände, det kom smygande. I form av en trippelvaccination. Den ger man vid tre månaders ålder. Det kom så smygande att det verkligen inte var förrän långt efteråt och tack vara att jag skrev dagbok som jag kunde se vad som hänt.
Natten efter trippelvaccinationen började hennes sömn att bli störd. Sen blev det allt värre. Skrek jämt kan man säga. Om en TV var på och vi pratade så skrek hon. Om hon skulle äta så skrek hon. Hon skrek för allt och inget.
För att överhuvudtaget kunna mata henne fick jag gå in i ett mörkt rum – så att hon inte fick intryck genom ögonen. Prata lugnande med henne…. och då… kunde jag amma henne. Det var vardagen.
Sen fick hon värk, hade svårt att sitta i tex bilstol. Åkte vi längre än 10 minuter så var det bara att ta upp henne. Det är inte så lätt med en halvårs baby, att förstå att hon har ont, det är lätt att feltolka, jag fick gå in i total symbios med henne för att förstå…
Tåget… som jag självklart åkte med, var tron att, samhället vet vad det håller på med, att vår sjukvård vill mitt bästa – och vet mitt bästa. Jag levde i tron att jag inte behövde ta ansvar, varken för mig själv eller min familj. Att jag inte behövde tänka utan bara kunde göra som jag blev tillsagd på barnavårdscentralen. Trodde att någon annan visste bättre.
Min egen kropp kollapsade under den här tiden. Fattade ingenting. Visserligen, var det ett hårt jobb med en liten orolig baby… men det här var något annat. Det började med infektionskänslighet, allmän trötthet, tankegröt, blev glömsk, mjölkstockningar, ibland även svårt att riktigt tala. Och trötthet, trötthet. Inte visste läkarvården något om det här? En läkare frågade då jag bad om hjälp ”varför vill du inte jobba?”
Det som blev räddning var att barnens far vid denna tid började på terapeututbildning. Att gå in i alternativ-vården blev helt klart min räddning och gav mig förståelse.
Jag tog bort alla amalgamfyllningar i tänderna. En kvicksilverförening som man lagade alla tänder med fram till debatten på 80-talet. Vet inte, men man gör nog det fortfarande på vissa kliniker.
Jag blev förgiftad av mina fyllningar i tänderna, läckande kvicksilver. Min dotter fick i sig kvicksilver genom mitt blod redan i min mage.Kvicksilver är ett gift som moderkakan – som annars är den naturliga barriären för gifter, mellan ett foster och mamma, inte klarar av att stoppa. När barnet var fött, mådde hon trots allt ganska bra, men sen fick hon en vaccinering. Gissa vad man konserverar vaccin med?
Man konserverar det med en av naturens farligaste gifter – kvicksilver. Sen sprutar min in det i alla små babysar. Hej– å- hå vad det går – och låtsas som ingenting när det sedan blir komplikationer med små barn. ( men man är snabb att skylla på mammor om de dricker- röker eller lever fel på något sätt).
Det kommer ingen från socialstyrelsen på hembesök och säger ”oj, vad fel det blev. Nu ska vi hjälpa dig. Ditt barn ska få bästa vård och du ska få sova ut några dagar” Nix. Det är säkert du som gjort något galet och du sitter själv fast och får ta dig upp på bästa sätt på egen hand.
Går du kvar i den vanliga sjukvården så har de snart knarkat ner dig med sömnpiller, lyckopiller och annat som förvärrar din situation och ditt nervsystem ännu mera. Om du väljer alternativ vård får bekosta alla behandlingar själv .Räkna med att bli fattig… men du vaknar.
Det var här jag stod. Tittade på det där tåget av illusioner, som jag hade åkt med. Insåg att det sket i mig. Den struntade i mitt barns hälsa. Man använder ord, som om man bryr sig. Men det är lögn. Dom bara vill att man ska sitta ner snällt i tåget. Dom… vilka är dom? En kollektiv hypnos som vi valt att tro på.
Jag vägrade att vaccinera mina barn efter det här. Det krävs styrka. Man får bli påläst. Man blir attackerad, provocerad och ifrågasatt. Det är ”mitt fel” att man inte kan utrota påsjukan, smittkopporna och polio! -skitsnack, säger jag, för de sista polioepedemierna har brutit ut på grund av vaccineringar, till exempel i Finland.
Fick veta nyligen av en man som forskat på egen hand i ämnet att statistiken på minskad dödlighet i befolkningen, som man påstår beror på att man införde vaccinationer, var en klar trend som började innan man startade med vaccinering. Dödligheten minskade därför att man införde en infrastruktur med rent vatten i vattenledningar, avlopp och bättre hygien, rent allmänt.
Kanske är det så att vaccinationerna till och med håller i liv i sjukdomar som annars skulle varit utdöda?
Sen har vi den där myten om AIDS,. Hur uppkom den? Det får vi väl aldrig veta.Berodde det på ett dåligt smittkoppsvaccin som blev fel eller…?
Jag började titta på det där tåget jag satt på. Insåg att jag inte var ensam om att fara illa. Att vi är massor som är skadade – men som inte blir erkända. Vi finns inte. Jag tittade framåt. Tittade på vart mitt tåg var på väg…
Pengar. Det handlar bara om pengar. En hälso och läkemedels-industri som inte bryr sig ett dugg om hälsa. Den bryr sig om att bli ännu rikare. På min bekostnad. Din ohälsa är deras inkomst. Läkemedelsindustrin är en mycket lönande bransch. Fylld med lögner. Läkare vill väl, men deras utbildning är styrd av… läkemedelsindustrin. De som jobbar på apotek, fick förr lära sig blanda mediciner, av örter, det gör dom inte längre. Deras utbildningar är styrda av… läkemedelsindustrin. Följ pengarna.
Jag hoppade av tåget.
Vad hände med min vaccinskadade dotter? Efter 1,5 års lidande fick vi kunnig hjälp av en alternativterapeut. Det hon gjorde anses olagligt. Hon hjälte mitt barn att bli frisk. Fri från värk fri, från de störningar hon hade i sin förmåga att ta in intryck. Hon har växt upp är vacker, kreativ men blir lätt trött.
Men visst är det intressant? Det är lagligt för en sjuksköterska eller en läkare att spruta in gift i mitt barn. Men förbjudet för en alternativterapeut att göra henne frisk! (hon kanske inte vet vad hon gör?)
Den av min tre barn som bäst klarat av uppväxtårens alla förkylningar, infektioner och hade mest energi var tveklöst den tredje av mina barn, som aldrig någonsin fått en vaccination.
Vaccinationserbjudandena blir allt fler. Vaccinera dig mot Svininfluensa och få Narkolepsi? Varje vinter kommer ett nytt jätteviktigt (!) influensa vaccin att ta. Eller vad sägs om att vi mammor ska känna oss som riktigt dåliga mammor om vi inte vaccinerar våra döttrar mot livmoderhalscanser? Läs det här blogginlägget av en ung vaccinerad kvinna.
Alternativterapeuter arbete blir allt mer kringskuret av snäva lagar och örtmediciner anses ”farliga”.
Vart är ditt tåg på väg?
Det brukar vara min lott att gå ut och hämta in det som ska bli till middag. Idag tog jag skottkärran. Extra hungriga? Nä, men när jag ändå var på skörderunda, tänkte jag ta in ännu några av mina babys för vinter förvaring.
Pumporna har växt sig till ett hav av stora blad… det blir som att gå på skattjakt.
Buttercup
Det är första gången vi odlar Buttercup. En lagom stor pumpa, som lär vara riktigt god. Lagom storlek för en familj på två personer. Dom är verkligen babys, jag vill inte att skalet ska bli skavt, jag har tvättat dom försiktigt, det blir filt i skottkärran. Vi rör oss vidare genom trädgården, fångar in middagen. Broccoli, bönor, sallad, tomater och till sist…. går vi till päronträden.
Skördefull skottkärra
Det är verkligen sorgligt att päron är så svåra att lagra. det är bara att äta för glatta livet! Visst, man kan koka in dom till fina efterrätter, men jag föredrar ändå känslan av att sätta tänderna i ett krispigt päron.
Päron är lugnande. Det kan vara bra att veta. Det är annat än äpple! Man blir piggare av ett äpple än av en kopp kaffe. Det kan också vara bra att veta, för det hälsointresserade. Byt ut kaffet mot ett äpple!
Päron
Men när det är kväll, så kan ett äpple ställa till det – för det är urindrivande. Det kan kosta några vändor till toaletten och en störd sömn.Då är ett bättre med ett päron, som hjälper sömnen på vägen…
Det gillar vi
Hemma. Morgon. vi sitter med vår tekopp. En stund att bara vara utan att jaga igång. ”Nu ska jag dra ett kort” säger jag och hämtar en nyinköpt kort lek som man inte spelar poker med.
Det har gått många, många år sen jag var sådär frälst på tarotkort. Då var det minst ett kort om dagen som man drog och reflekterade över. Men av olika själ kom jag hem med Änglakort från Englagård. Det kändes väl passande…
”Jag tar också ett” säger Rurik. Så vi blandar och tar var sitt. Jag får ett kort som heter kurser och föredrag. När jag läser vidare står det att det är en del av min utveckling att dela med sig. att ta in och ge vidare. Vidare föreslår den lilla boken som följer med, en liten övning att göra inför att man ska föreläsa…
”Jaha” var min lite nollande tanke. Men sen tänker jag efter. Faktum är, att jag hela mitt liv hållit på med att dela med mig av det jag lärt.Hållit kurser och varit lärare. Så visst, det är en aspekt av mig, det kan jag se. Sen fnissar jag lite, för vad jag tänkt fokusera på idag är att planera höstens yoga-upplägg. Kursen i Hatha Yoga som jag har på Hälsohuset i Vadstena börjar i morgon. Det var helt klar timing på kortet jag drog.
Det brukar vara precis så enkelt. Är du där med din ”närvaro” när du drar kortet, så brukar universum också svara med det du behöver.
Faran är bara om man blir för beroende av det. Ditt högre medvetande brukar inte gilla att man gör sig beroende. En del kan inte göra någonting utan att först checka med korten, eller pendeln eller…. vad det nu är. Då brukar den här dörren stänga sig, för det är meningen att vi ska leva våra liv. Vi behöver inget facit – för allt är helt levande rätt, som det är. Men en reflektion, kan hjälpa oss att växa och förstå. Det är fint.
Innan vi for på Ölandsresan drog jag ett dramatiskt kort.
”Skydda dig själv”, tjo, det kan ju verkligen sätta igång en massa när man ska ut o resa med sin vänner !! Ibland är det skönt med kort minne. Inte var det något jag gick omkring och tänkte på. Men….
Det kom en natt. Vi sov på vandrarhem. underbart fint. det hade varit barnhem en gång. för barn som förlorat sina föräldrar i tuberkulos. Inte hade jag det i tanke när jag la mig. Men, det var en av mina absolut värre nätter!! Jag blev en oro och en sorg som bar ett djup förbi den jag är.
Jag vet att de flesta människor är känsliga. Dom vet sällan om det. Mobbare vet vilka som kan mobbas…. det är ett negativt exempel, men ändå.Tack och lov är inte Ruriks känslighet av samma sort som min. Det är en famn att krypa in i. Lugn höll han mig.
Det är svårt att veta eller förstå när minnena på en plats börjar tala. det flödar in i ens känslor och tar lätt kläder av ens egen minnesbank.
”Önskar jag förstod mer av vad jag känner” säger jag och suckar vid minnet av natten. ”Nä,nä” svara Rurik. ”Då går sinnet igång och analyserar och ska sortera, då plötsligt blir det ännu större och hänger kvar. Bara låt det flöda igenom.”
Det är sant. Så många jag vet som är rädda. Så många tekniker det finns för att ”skydda sig”. Men bästa skyddet , som jag upplever är, att låta sig uppleva, inte hålla kvar, låta det rinna igenom….. då kan det inte fastna.
Du är ändå inte dina tankar. Inte dina känslor….. varför då ta på sig någon annans? Varför tro att vi har ansvar för det?
Tänk dig livet och det du upplever som en film, som spelas upp… om du ökar ljuset så bleknar bilderna allt mer. dom finns, men ljuset tar över.
Det är det man övar genom meditation. Att med sitt inre ljus bara uppleva… låta ljuset omfamna. Inte ta bort…. bara se.
-Dra ett kort? Den bästa Tarotkortlek jag vet, är Oshos. Om någon skulle fråga mig om vilken lek de skulle välja , så är denna mitt svar.
Till varje kort finns fina texter. Ord från en djupt upplyst, Osho. Visdom från en som såg det mänskliga och kunde peka mot ljuset. Det är verkligen visdoms kort. Att dra ett kort eller göra en läggning med dessa gör att man lär sig mycket, både om sig själv och alltet. Me like.
Om man vill köpa sig en egen, visdomslek. Oshos tarot, änglakort eller något annat, så har Englagårds webbshop stort utbud.
Jag har aldrig mått bra av vita/ rosa piller eller vilka färger den kemiska medicinen i vårt välsignade land har. Tycker verkligen att generellt, ört medicin fungerar mycket bättre på mig. Jag tror faktiskt inte att jag är det stora undantaget i Sverige. Det finns säkert fler (jag vet) som tycker vår kemiska medicinering är som stora feta klubbor som skadar mer än de läker!
Lite rysningar både av välbehag och av förvirring blir det ändå, vid åsynen av örter som bara ligger där på taket i solen, på en tidning för att torka…
en del av mig är fortfarande Svensk och den delen tänker ”medicin!! var är de vita rockarna! Var är ordning och reda!”
Läkekonst har liksom fått vissa förtecken i vår värld och det hypnotiserar oss. Därför blir vi trygga av vita rockar. När vi får se staplar och diagram som visar att något så hemskt som svininfluensa är på väg (vem vill vara ett svin!) så blir vi lätt benägna att dra upp ärmen och låta oss vaccineras. Även om vi blir lurade och allvarliga biverkningar visar sig på, nu senast både svininfluense och livmoderhalsvaccinet så vill vi ändå tro på vita rockar. ”det var ju bara ett undantag”.
Däremot blir vi allt räddare för naturen. Örter! Det är minsann inte att leka med! Vet du att man för några decennier hade bokbål i USA och faktiskt medvetet brände upp stora omfattande litteraturverk om ört-läkekonst…. Häxbålen brinner än – men de ser lite annorlunda ut. Massmedia är snabb att rapportera, tex om de ”oansvariga människorna ” i Järna som inte vaccinerar sig (som har dramatiskt mindre med allergier än resten av Sveriges befolkning!).
Oj nu gick jag visst igång, men det här berör mig, att det naturliga hela tiden smutskastas. Det ligger en kemikalie-industri bakom all ”information” om hur skadligt örter eller alternativmedecin eller naturlig odling är. Vi måste se det. Och vi måste förstå att det gör oss rädda för oss själva och naturen, men vi har egentligen inget val i det långa loppet. Vi måste leva med naturen inte leva ett krig! för vi är naturen.
Så här står killarna som mortlar och kokar medicin, en del av den. Annat medecin kom direkt från Kerala. som idag är den del av Indien som är mest känd för Ayur Vedan. Kerala ligger på Indiens västra del, jag var på öst sidan, Tamil Nadu.
Santigiri Hospital had sina rötter i Kerala, men finns lite varstans i Indien. Jag tycker om dom, för de har sin bas i en andlig guru, numera död. De driv inte av profit utan av sitt hjärta. gurun sa, och det är de orden som lever; att det bästa man kan göra för att hjälpa världen är att ge mat åt folket, det näst bästa är att ge helande (läkekonst). därför blir man enkelt men helhjärtat bemött när man kommer till deras hospital.
Jag ringde ner till hospitalet i Punducherry där jag varit innan, det var doktorn där som jag pratade med. Kom, sa han.
En i mina ögon ung man. Han lät mig prata lite när vi sågs första gången, sen tog han min hand och tog pulsen. När en Ayur Vedisk doktor tar pulsen är det något helt annat än när en västerländsk tar pulsen….
Genom att läsa av subtila nyanser i pulsen, på olika djup och på olika ställen på handleden ställde han sedan en klockren diagnos. Jag kände mig nöjd, trygg och sedd. ( vilket jag sällan gör när jag är hos en doktor i Sverige) Utifrån vad han avläst la han sedan upp en plan för behandlingarna under de 14 dagar jag var hos dem.
Jag råkade hamna i någon slags vakum på deras hospital, men doktor, som jag kom att kalla ”my flying docktor” (han ligger bra till för att själv hamna i utbrändhet!) en man med välvilja rakt igenom, han fixade och donade. Mina terapeuter blev två systrar som var med och startade upp en liknande verksamhet lite längre upp på gatan. De gav mig mat, ett rent svalt rum att sova i, vänskap och behandlingar två gånger om dagen. De hade daglig kontakt med doktorn.
De hade jobbat som massörer i flera år redan. Jag fick en känsla av att det är ganska vanligt i Kerala, när man är ung. Ungefär som våra ungdomar vill ut och se världen. Man jobbar några år som ung som massör, både killar och tjejer. På det sätter kommer man ut och får uppleva någon annan del av Indien ( som är stort som hela Europa)Sen fortsätter man med studierna eller gifter sig.
Här är mina terapeuter, Sony 21 och Shelmy 26.
Precis som de kvinnliga massörerna på de andra hospitalet, så sjöng de, devotional songs medan de masserade. det var väldigt fint. Jag vet av erfarenhet att det lätt blir till massa småprat massörerna emellan annars. Då är det lätt att man, där man ligger, naken och utlämnad börjar fantisera om att dom pratar tok om mig eller att dom inte bryr sig om mig alls…. (självplågande tankar, antagligen helt i onödan)
De här små änglarna hade händer av stål! De kunde massera så man satt nitad. Men tack och lov frågade de hur man ville ha det, så jag fick det så mjukt som jag ville.
De var starka både för att de masserat så mycket, men också på grund av det här. Kolla. Detta är familjens ”tvättmaskin”. Här lägger de upp den blötlagda tvätten. här blir den bankad och gnuggad – för hand. De två kvinnorna lagade all mat till i alla fall 10 pers varje dag, tvättade all tvätt, städade och masserade mig. Inte för att de beklagade sig eller såg olyckliga ut. Tvärtom, men jag kände mig lite skamsen ibland….
Den Ayur Vediska massagen är underbar och total. Det är hela kroppen. Från hjässan ner under fötterna. Bestämt påminner den kroppen om alla energibanor, masserar bort stagnationer. Jag var faktiskt riktigt risig när jag kom men redan efter två dagar hade jag glömt den utmattande resan.
bänken är som ett konstverk. ”hur ligger du på den?” frågar Rurik.”är det inte hårt?” Nä det var inte så hårt som man kanske tror. Men efter dagliga behandlingar i 14 dagar så började det kännas i svanskotan. Men jag såg att de hade små kuddar så de hade nog lösningar på det med. Det är mycket hällande vid en behandling och bänken har avrinning både vid huvud och fotända. Skålen längst fram är alltså för avrinning och halvmåneformer är där man har sitt huvud.
När jag lite förvirrat frågade efter den minimala remsan av tyg som man brukar binda över sitt kön vid behandlingen (jag hade innan fått behandling av en man och en kvinna) tittade de bara helt oförstående på mig. När kvinnor masserar kvinnor så är det helnäck. så det var bara att lägga upp sig. Men de har sett hur många andra nakna kvinnor som helst så jag är ju inget konstigt iheller.
Att det är två som masserar, samtidigt är helt fantastiskt. Doktorn förklarade, ”det är två, men det ska kännas som en”. Så var det oftast. De var så helt synkroniserade att allt var som en dans med min kropp. Höger och vänster sida av kroppen samtidigt. Alla rörelser var samstämda.
En av behandlingarna var med örter i mjölk. Mjölken var sval, de lät den rinna längs kroppen gång på gång. Huden ”äter”, det var en del av behandlingen men även den stilla rinnande strålen når delar av hjärnan och nervsystemet med den mjuka beröringen som det blir med mjölkstrålen.
Ofta avslutades behandlingar med en stund i ångbastun. Skåpet bakom Sony. Där fick man sitta på en pall. De hade ett rör från den kokande grytan på gasspisen till boxen. Där satt man och svettades. Både för att öppna upp och ta emot mer av behandlingen och för att rensa ut och svettas bort slagg genom porerna. Det är alla väldigt fina behandlingar. Men man ska också veta, att det sätter igång grejer inom en när man får så mycket omsorg varje dag, dag efter dag. Fast jag betalade och dom var glada så märkte jag att jag mot slutet började tänka ”men inte ska väl jag…. få så mycket” Vi är så vana vid att vara oss själv nog. Att lämna över sig själv så här ställer en del inre program på huvudet. Det är verkligen fantastiskt att vi har möjlighet att få dessa fantastiska behandlingar .
Alla gudar samsas på kliniken. Varför utesluta någon? Och även de var med på behandlingarna. Innan de startade så slöt de ögonen och bad – för mig. Så, hur mår jag nu? drygt två veckor efter behandlingens slut?
”Varför ger du mig bara två veckor?!” utbrast doktorn. Han tyckte han såg massor behandlingar som skulle vara bra.
Men jag vet av erfarenhet att det kan bli lite för bra, jag är nöjd om jag så bara blir lite,lite bättre.
Jag mår bättre, har bättre kvalite på min sömn, lite mer energi och har bättre koncentration. Ingen revolution men jag mår bättre. Hur väl det håller, det får vi se med tiden. Den här utbrändheten som är neurologisk har ju en tendens att komma som långsam våg. Om jag tar ut mig så kan symtomen blomma ut kanske efter en vecka eller två.
Innan jag for var det illa. Då var det stopp på det mesta. Bara att åka bil var utmattande då. Då måste man gå långsamt, som en gammal människa.Jag kunde överhuvudtaget inte ens tänka mig att putsa ett fönster, därför att sträcka upp armarna och putsa i det läget skulle inte gå. Idag pustade jag ett fönster…. ett, men i alla fall! Jag går lite fortare också, har jag märkt.
Jag tycker just nu att det var mig till hjälp att åka på behandlingen. Två behandlingar per dag och boende med mat betalade jag 3000rupies för. Det är inte ens 600 kr i dagskostnad.
Utanför kliniken står en stor skylt. Det står ofta en sådan utan de Ayur Vediska klinikerna. Den lovar mycket. För min egen del kan jag bara säga att jag fått ännu mer respekt för deras traditionella, gamla beprövade tekniker att nå hälsa.
Närvaro. Man ska vara närvarande. Jag använder ofta det ordet, märker jag. Men det har inte slagit mig förrän idag att de flesta nog använder ordet på ett annat sätt…
…närvaro… komma i tid till jobbet?…. nä man kan vara hur sen som helst och ändå vara totalt närvarande.
Men jag vet. Jag minns.
En del vet varken minns hur det gick till när de borstade tänderna eller hur de kom till jobbet. OK de kom med bil, men de minns ingenting om hur det gick till. Det är ganska vanligt. Jag har också levt så. Plötsligt stannar man till och undrar, ”hur kom jag hit?”Man tänker på annat, nåt som hände för femton år sen kanske. eller vad man ska säga till den förskräcklige grannen…. eller …. ja, det kan vara vad som helst.
Nä, närvaro handlar inte om att komma i tid till jobbet, eller vara på lektionen. Frågan är, till dig – och till mig:
Är jag närvarande i mitt eget liv? Är jag närvarande i NUET?
Upplever jag att jag andas? Känner dofter, smaker hör jag? Ser jag? Upplever jag livet eller har jag fullt upp med att vara duktig? prestera? Hinna med?
En gång i tiden trodde jag att jag var duktigare, mer värd, om jag hann med mycket. Jag tror att tempot är ännu högre nu. Man ska så mycket -vilket gör att man ofta inte upplever alls. Det blir till innehållslösa bilder i ett album, ett slags CV utan substans. ”Jag har sett alla de här filmerna” ”lästa alla de här böckerna” ”sett alla de här länderna” ”jag är vän med den o den o den”????
Men vem är jag?
Närvaro är att känna sin egen andning…. känna fötterna och hjärtas puls.
Här ligger någon och myser….
Det är en vindstilla milt lysande Sverige-varm kväll. Vi är med badkar ( Tack Jenny!!)
Vi eldar i det gamla tvättkaret som står i trädgården.
Det ryker ur skorstenen, knastrar av elden, vattnet värms upp. Rurik går en runda i vår vilda örtagård.
Generöst lägger han på med örter i badet. Det blir daggkåpa, lavendel, oregano, johannesört, smultron och gullris.
Vi väntar – och njuter av kvällsolen. när vattnet nästan är i kok så är det dags.
Vi har fått ett alldeles lagom litet badkar, som passar vårt lilla hus. Men idag inviger vi det i vårt stora utomhus badrum.
Ja, det tog inte många sekunder innan jag hoppade i!
Kära vän, man äter med huden. Mycket mer än man tror! Att ta ett örtbad är ett väldigt bra sätt att få i sig allt värdefullt som finns i örter. Man får i sig mer än om man druckit det som te! Det är något och tänka på när man tex smörjer sig med hudkräm – ta aldrig något på din kropp som du inte kan tänka dig att äta – för du kommer att äta det.
Livs poesi!
Det var ju för att få behandlingar som jag kom hit till Pondycherry. Jag bor hos familjen som behandlar mig. Det här ligger uppe på taket och torkar. Blivande medicin. Det har kommit med kurir från Kerala, snart är det del i någon väldoftande blandning.
Här är mina terapeuter, i ålder som mina döttrar. De är systrar.
De lagar maten till alla som jobbar här och masserar de kvinnliga klienterna. Starka händer har de. Ser du kannan som hänger i luften? Den används vid behandlingar då man häller olja över pannan o huvudet, jätteskönt.
Här är bänken jag får ligga på. Visst är den vacker? Det är mycket oljor och blandningar. Mycket hällande, gnuggande och masserande. Därför är där ordentligt med avrinning.
Dags för behandling. Först en olja med örter att masseras in.
Efter det ska jag bada i mjölk och… Kunde varit honung, men det är örter, väldoftande. Ser oskyldigt ut som blek chokladdryck. Men även om jag torkat av mig efter behandling blir kläderna röda.
Det här vill jag också visa. Förutom lillasyster Sony som är nygift, 19 år. Bakom henne, ser du skåpet? Det är mig de stoppar där. Det är bara huvudet som sticker ut. Sen har de en slang med vattenånga från en kokande gryta, ett ångbad helt enkelt.
Här är expiditionen. Det är här jag sitter med min lilla telefon o bloggar på deras wi-fi. Det är tolv år sen jag var i Indien första gången. Då fanns det STD telefoner du kunde ringa ifrån, de fanns verkligen överallt. Nu ha Indien fått en mobilexplosion och de små telefonkontoren finns i princip inte längre. Denna gången hittade jag inte ens internetcafe, alla turister verkar komma med sina surfplattor. Det är trådlöst som gäller och det där gamla Enkla Indien är på väg bort med raketfart. Det gör mig faktiskt lite förvirrad.
Tillbaka till kliniken. Två behandlingar per dag och boende med mat betalar jag 3000rupies för. Det är inte ens 600 kr i dagskostnad.
gangaochrurik 