Ett slott fyllt med drömmar

Gunillaberg var ett besök som satte sig djupt.

Allt pratade ett språk som något djupare i oss älskade. Vi nästan försvann..

En trädgårdsarkitekt och vän till mig, Kerstin Junker Lönnerholm sa en gång, när hon gick genom min trädgård där sommarens blomställningar stod kvar trots vinterns vindar. ”Svenskar dom är så övernitiska i sin trädgård, de livrädda för vissna blad. för  Danskarna har ett helt annat förhållningssätt till trädgården. De ser skönheten även i det som håller på att brytas ner”.  Min trädgård såg väl inte  så exemplarisk ut i Svensk bemärkelse, men den levde.Jag minns hennes ord när jag vandrar här, nu och lägger till ”där finns en förståelse för att döden också är livet.” Tage förmedlar en kvalite som vi vanligtvis inte har i våra  Svenska trädgårdar.

Det är mycket järn och rost,   gamla trädstammar och mossa men oj, så förfinat. Till och med skithuset blir till sinnlig poesi – fast det gör anspelningar på
en stia…

Även djuren är utvalda och placerad med total estetik och kärlek.  Bockar med stooora horn, svarta ankor som blänker i grönt och blått, vita ardenerhästar. Dom finns, men som en saga.

Gunillaberg var Drottning Kristinas Jaktslott på 1600-talet, Nu är det Tage Andersens  speciella värld, med smak av H. C. Andersen. En drömvärld. Tage Andersen är en Barock-människa blev jag lärd en gång, Men pipskägg och hästsvans alltid klädd i knickers, byxor som slutar vid knäna och en estet ut i fingerspetsarna. Hans tar inträde för att man ska gå in i  hans affär i Köpenhamn, sägs det.  Välbesökt med andra ord.

Vi från Båstad vet,Tage Andersen drev Norrvikens Trädgårdar några  år, det känns som han här kommer bättre till sin rätt. Helt underbart och värt ett besök. Det här var puffen vi behövde för att verkställa vissa ideer i vår egen trädgård…

Gunillaberg ligger utanför Jönköping.  Värt både ett och flera besök!

Kär i en Toalett

Idag är vi på utflykt men det hjälps inte ett toalettbesök är oundvikligt. Det var då det hände… jag blev kär.

Kan du fatta? Detta är en toalett!! Klädd i tyg/ presenning.  Så öppnade jag dörren…

En pastoral skönhet. Lyckligt gör jag mina behov och märker att min idevärld – mina föreställningar om hur saker och ting ska vara och se ut är härligt ruckade. Vi är på Gunillaberg, Tage Andersens kreativa skapelse, i Småland. Det blir mer rapport i morgon.

grönsakslandet, 17 juni

”Vart tog trädgårdsinlägget vägen” ropar Rurik

Det blir med stora kliv in i grönsakslandet. Kommer du ihåg den norrländska odlingsmetoden? Att så på senhösten efter första frosten?

Se här. Den närmsta raden med morötter såddes i vår, så fort det gick, den bortre höga morotsraden såddes i höstas! Rejäl skillnad. Det här gör vi om. Skönt också att slippa så allt på våren. Det är så mycket ändå.

en titt in i växthuset, här doftar basilikan. vi har redan njutit av en omgång pesto, gott. Bakom står våra rädisor. Dom ser kanske en aning förvuxna ut?

Ända sedan jag fick gula rädisor av Maria (hej Maria!)  som såddes och blev bortglömda så är detta en av våra favoriter! Så här odlas rädisan i Thailand, den får gå i blom och sen plockas  frökapslarna. fin rädissmak, kan ätas rå eller wokad. Det dröjer inte länge så kan vi skörda.

Tomaterna som jag pysslat med ända sedan i ferbuari blommar nu på femte klasen. Sallad sätter jag alldeles för mycket, men den är så vacker att titta på!

”Tut-Tut” säger Ella. Hibiskusen Ella tronar mitt i glashuset, till Midsommar kommer London-Ella hit. Det gillar vi!

KålPalatset

”Nog borde man kunna bygga ett litet tält eller hus över sina kålplantor, så man kan vara där inne och arbeta” sa jag till Rurik.
Rurik tänker stort, så det som var som ett litet tält i mitt sinne, slutade som: ett Palats!

Det var ett projekt. vi sydde huset själva och igår satte vi upp det för året.

Alldeles förfärligt stola är vi, vi har till och med satt i en rejäl dragkedja. Här ska minsann inte bjudas in några kålfjärilar!!
Jorden i palatset är den mest näringsrika vi har, mycket hästgödsel och kompost, för kål är hungriga växter. Näring och vatten, annars blir det gnäll!

Högtidligen, värdig ett palats, bar jag idag ut de första plantorna. Det är herr Kålrot och fru Kålrabbi.

Ännu är här inte så många kålfjärilar, men jag minns förra året! Dom dansade mot väven, för de kände att där luktade gott där inne. Men in kom de inte! Kommer de till, så lägger de ägg, som blir till väldigt många och väldigt hungriga kållarver. Dom är inte att leka med. Det blir faktiskt inte så mycket över om man låter dom äta fritt.

Vill man odla giftfritt så får man göra andra lösningar på problemen, så är det ju. Man vill ju inte bara ge bort sin kål till de gröna larverna.  Så välkomna herr Kålrot och fru kålrabbi, snart får ni sällskap av broccoli,  kålhuvuden och Brysselkål.  Det gillar vi.

LördagsTrädgård, 9 juni

Lycka  är en trädgård. speciellt så här års! Den är magisk. Ändrar ansikte flera gånger om dagen. Och bjuder på oändligt överflöd.

försiktigt får man röra sej framåt, uppleva med alla sinnen. färger, dofter, ljud….. allt leker

Följ med och andas in trädgården!

Irisarna sträcker stolt på sig. Iris – det är Siri baklänges. Det blir fint hur man än säger.

Nu vill rosorna också vara med och sjunga

Det växer så det knakar.

Jordgubs-puss (snart) på dig!

 

Blom-rapport 2 juni

Lördagar betyder rapport från trädgården. Det har fått mig att verkligen inse hur fort allt sker. på en vecka har trädgården bytt ansikte helt. Först ut bland våra pioner var den Kinesiska buskpionen. blommade överdådigt förra lördagen….

Ja, blommor talar verkligen om livets sårbarhet, det är bara nuet som gäller. Men det är ju onekligen en del av skönheten. Imorgon kommer ett regn eller det blåser och allt är borta! Därför får våra vita tulpaner medalj.

Mer än fjorton dagars blomning och fortfarande så vackra och fräscha! En doftmedalj utdelas denna vecka:

De här blommorna ser kanske inte så mycket ut men de fyller hela trädgården med sin doft. Det är silverbuske och har blommat i 1,5 vecka. Den är helt fantastisk i sin doft. Jag har aldrig upplevt en växt som kunnat sprida sin väldoft så totalt som silverbusken.
Här kommer några kärleksbilder från trädgården, idag.

Till sist…

Pion-Pussar På Dig!

Lycko-örter?

Alla dagar är inte lika uppåt. Ibland är den inre tonen dov.

”vet du”, sa en vän till mej ”jag har läst om en tysk undersökning: det har visat sej  att  Johannesört  hjälper lika mycket som de där Lyckopiller!”
Visserligen höjde jag på ögonbrynen men jag är ändå inte förvånad. Jag har inte själv sett eller läst den här ”undersökningen” men det får mej att ändå reflektera, att vi så lätt tror att det som är serverat i en vit burk är så undergörande. Ja, du som brukar läsa bloggen,  vet att jag är tveksam till begreppet lyckopiller.

Vi är en del av naturen och det naturen serverar oss harmoniserar ofta väl med våra kroppar.  Det är mycket pengar inblandade i läkemedel. Någon eller några  tjänar  pengar på om vi är sjuka. 60% av alla läkemedel skrivs ut för att lindra biverkningar från andra mediciner, lärde jag en gång.
Växten på bilden heter citronmeliss. Den växer både i vårt växthus och på friland. Den har ett namn till ”Hjärtans-fröjd”. Gissa varför? för att människor alltid har vetat att den skingrar nedstämdhet och ger lugn. vet du om det?
”Jag gav ofta mina barn lite citronmelisste i nappflaska på kvällen” sa en bekant. ”De sov så lugnt sen.”

Stora  burkar står i vårt kök med örter som vi torkat under förra sommarn. Eller sådant som vi köpt och använder flitigt. Kanske är burkarna onödigt stora för två personer, men vi tycker dom är vackra. Det har hänt när jag bjudit våra gäster på eget örtte, att de tittat storögt.  Men naturen är inget onaturligt. Men om vi tar oss för långt ifrån den, så kommer vi att bli främlingar även inför oss själva.
Rurik tar ner burken med Johannesört.

Torkning är en fantastisk förvaringsmetod. När en växt torkat så håller den oftast i flera år utan att tappa i kraft. Johannesört är som ett ogräs i vår trädgård och vi låter den växa, när den går i blom plockar vi över delen av växten.

Vi sprider ut den på en handduk och låter det ligga varmt, torrt och utan solljus. Sen trycker vi bara ner det i vår burk. Johannesört är lugnande och lättar på sinnet, den ger en djup färg åt örtte som annars brukar vara svaga i färg.

Koka upp vatten, dra ifrån plattan och smula i lite  johannesört ( stor nypa) och gärna citronmeliss ( lika mycket).  Låt det stå och dra 5-10 min. Det räcker för att få ett fint te.
Om jag minns rätt, så pratade min vän om hur effekten var på lång sikt. Varken Johannesört eller Citronmeliss har någon stark effekt rakt av. Du tar inte en kopp te och är annorlunda! Nej undersökningen tittade på vad som hade hänt efter en längre tid. Då visade det sej att ”förmågan” att häva ett lågt stämningsläge var lika stor för Johannesört som för Lyckopiller.  Jag tänker fortfarande, att det som gör den verkliga skillnaden är vår förmåga att mogna, att våga se och ta emot förändringarna i vårt liv, att våga släppa våra gamla föreställningar om oss själva och andra och ta emot det nya. Vi är mycket känsligare än vi tror och det är fint att acceptera det. Tänk om att tavlor skulle vara gula! Så uttråkade vi skulle bli!

Vi brukar ofta trixa lite till med vårt te. Lägga till några blad med nässla ( innehåller mycket mineraler och är allmänt stärkande för kroppen).
Till sist tar vi  i Stevia, nästan tillåten att sälja i Sverige (lobby-politik har stoppat den allt för länge)  Men man kan 0ch får själv odla den.  Det är en Krysantemumväxt som är otroligt söt i smaken, fast det inte är socker. Används mycket  i Asien.

RECEPT? Detta är inte något medicinsk recept. Vi dricker det för att det är gott – och för att det ger sinnet en liten mjuk puff mot hjärtans gläde.
Vi gör det  här  på en höft. Ändra själv efter din egen känsla och intuition.
1 liter vatten kokas upp. Dra vattnet åt sidan och lägg i örterna. Lägg på locket (så inte viktiga ämnen dunstar bort)

en kvist citronmeliss (finns att köpa i kruka )
en stor nypa torkad johannesört
några mindre kvistar med nässla eller en stor nypa torkat
ev en stor nypa Stevia

Drick gärna morgon och kväll. och det du inte dricker upp på morgonen kan du låta stå och dra tills du vill dricka mer, då har det blivit mörkare och mer smakrikt.. Värm upp det försiktigt,  det ska helst inte koka när du har örter i vattnet.
Det här gillar vi.

Myrornas krig, del 2

Torsdagar brukar vara fridfulla. Väldigt fridfulla, men ibland  är det på ett annat sätt. Det här var en sådan torsdag.  Därför blev också dagen avslutad med de rutiner vi haft ett tag. Ute i växthuset.

Efter den stora insattsen med kokande vatten för ett tag sen, så har det varit lugnt ett tag. Vi har gått ut varje kväll ( då är alla  myror hemma )  och hällt kokande vatten på de gamla boställena, – man kunde se att där var några överlevare, så vi var envisa.  Plötsligt märkte vi att det åter började krypa oroväckande många myror i persikoträde,t ialla fall! Vi förstod att de hade fler bostäder.

Under några plattor som såg så lugna och oskyldiga ut hittade vi dem.

Så klart, det letar nya boställen, så det är ett bra sätt att fånga in dem, att helt enkelt lägga ut  några plattor eller bräder på marken. sen är det bara att lyfta på dem, och hälla på det kokande vattnet. Ett snabbt, skonsamt och effektivt sätt att göra slut på dem.
Det var min far som kom med idén med kokande vatten, det tackar vi för.
Det känns faktiskt som vi har fått ner myrantalet på en acceptabel  nivå nu. Det är vi glada för.

Vår badplats i trädgården

Det här är en kärleksgåva. Efter att ha bott i Båstad och haft vanan att promenera ner till hamnen på morgonen och ta ett bad… så lider jag faktiskt  av vattenabstinens.

Nu kan jag jag få en dusch när jag vill – i det fria!

Vattnet värms upp i det svarta röret och kan tydligen bli riktigt hett. Där är en varningstext och en vatten-blandare. Hoppas det blir en så soldränkt sommar . Undrar du om baljan bakom duschen? Det är också ett bad. Vi har sand där, det är fåglarnas sand-badkar. Det blir trängsel i vårt gröna bad-rum!