Torsdagar brukar vara fridfulla. Väldigt fridfulla, men ibland  är det på ett annat sätt. Det här var en sådan torsdag.  Därför blev också dagen avslutad med de rutiner vi haft ett tag. Ute i växthuset.

Efter den stora insattsen med kokande vatten för ett tag sen, så har det varit lugnt ett tag. Vi har gått ut varje kväll ( då är alla  myror hemma )  och hällt kokande vatten på de gamla boställena, – man kunde se att där var några överlevare, så vi var envisa.  Plötsligt märkte vi att det åter började krypa oroväckande många myror i persikoträde,t ialla fall! Vi förstod att de hade fler bostäder.

Under några plattor som såg så lugna och oskyldiga ut hittade vi dem.

Så klart, det letar nya boställen, så det är ett bra sätt att fånga in dem, att helt enkelt lägga ut  några plattor eller bräder på marken. sen är det bara att lyfta på dem, och hälla på det kokande vattnet. Ett snabbt, skonsamt och effektivt sätt att göra slut på dem.
Det var min far som kom med idén med kokande vatten, det tackar vi för.
Det känns faktiskt som vi har fått ner myrantalet på en acceptabel  nivå nu. Det är vi glada för.

Det här är en kärleksgåva. Efter att ha bott i Båstad och haft vanan att promenera ner till hamnen på morgonen och ta ett bad… så lider jag faktiskt  av vattenabstinens.

Nu kan jag jag få en dusch när jag vill – i det fria!

Vattnet värms upp i det svarta röret och kan tydligen bli riktigt hett. Där är en varningstext och en vatten-blandare. Hoppas det blir en så soldränkt sommar . Undrar du om baljan bakom duschen? Det är också ett bad. Vi har sand där, det är fåglarnas sand-badkar. Det blir trängsel i vårt gröna bad-rum!

Det här känns ju mest som ett misslyckande! Det är ju citroner vi försöker odla. vår lilla träd har aldrig riktigt sett ut att trivas.

Efter vintern har den inte riktigt kommit igång.  Den borde stått i växthuset nu, men efterdyningar på myrkriget gör att jag är lite försiktig. Den står alltså kvar här inne och ser sliten ut.

Trots att den har citroner och den blommar så är den inte nöjd. Det är glest med bladen och den ser  allmänt missnöjd ut. jag kikar i krukan och blir mer än förvånad. Det är ju citroner vi odlar. Men vem har hört talas om Citronsvamp?

ska vi gissa att den har en mild smak av citron? Har aldrig sett sådan svamp förr ( är det någon som vet, så kommentera gärna!) Tror inte jag vågar äta den, men visst är det märkligt att det växer upp en svamp , färgstämnd med  citronplantan. Ja, den får mig inte att känna mig som nån mästerodlare!  Mer som en Häxmästare! Kolla här! för konstiga saker händer:

Många olika sorters väsen och växter bor i vår trädgård. Men en märklig varelse, som inte är så vanlig, och som kom själv. vi har alltså inte planterat dit Bolmörten. Den kom själv och ställde sej alldeles vid dörren och tittar in på oss med sina blommor.

Bolmört är en alldeles förfärligt giftig växt och som bär på en uråldrig, kraftfull energi. Använd till medicin i bästa fall. (och det leker man inte med själv!)  för Parkinsson, astma, kramper och hysteri. Den har även gått i dödens tjänst då den är en av våra  absolut giftigaste växter.

Jag tycker  livet blir alldeles för tråkigt om man bara t tror på slumpen. Nej, händelser i sig bildar mönster och speglingar. jag ser det som att vi har fått en gäst. Jag ska sätta mig på trappen och prata med honom, vår herr Bolmört.

Tidig vår visade vi stolt upp vår BuskPion.

Sen blev det PÅSK och inte fattade vi vad som hände.  –SNÖ!

En Kinesisk Pion är en sån där  BAby så vi var ganska övertygade att knopparna skulle frysa bort och vi inte skulle få se några blommor i år…

Men, nej, den var inte långsynt. När alla konstrundans besökare hade försvunnit så svällde knopparna.  På bara några dagar så var vi plötsligt mitt i en blom-explosition!

blommorna i trädgården gör precis som vi människor – de utnyttjar det fina vädret maximalt. ALLT vill blomma.

Hela busken sjunger

Pion-Puss på dej!

Tillbaks till rutiner. Så underbart.  Även om det är roligt så blir jag ju för uppskruvad av konstrundan.

Gott att skruva ner igen. Idag är det stillhet som gäller. Tankarna får segla som moln på himlen. Jag låter den inre solen lysa.

Nä, vi ska inte vara med på någon Trädgårdsrunda. Det var många som frågade när de kom på föra årets Konstrunda. Det räcker så bra med att visa KONST. Men man vill ju att det ska vara fint, så där lagom fint i trädgården ialla fall, nu när vi får massbesök.

I full stridsutrustning ger sej Rurik i kapp med detaljerna. Det där som gör att det mesta ser bra ut, fast det egentligen är ganska mycket oordning. Nässslorna växer i kapp med det annat nyttigt ogräs – som målla. Trädgården är till för glädje. Jag vägrar ”jobba” i trädgården, den är avkoppling och sinnesro. Vi kommer aldrig att vara med på någon Trädgårdsrunda!

Så, vid ankomst av alla betraktande  blickar, då får man ta till mästarknepet. Nyklippt gräsmatta och fina kanter.

Då ser oordning plötsligt väldigt romantisk ut…. och det är den ju!

Nu handlar det om myror – igen. När vi väl gjort iordning vattenbadet/ myrstopparen i växthuset tittade jag på de fräck myruslingarna…. De nådde visserligen inte in till krukväxten  som stod i badet, men…  De sprang galant omkring bland vindruvsrankor och persikoträd.  Även om sköldlössens attack är stoppad så vet jag vad myrornas plan är: att göra allt som växer i växthuset till en enda stor sköldlös-socker fabrik. De kommer enträget att springa från kvist till kvist och sätta ut nya små sköldlöss barn. Jag såg hur vi med klibbiga  händer och fötter  gick där inne, allt medan allt liv tynade bort. Inte nog med det, ser man att katastrof är på väg, så har man inte så många dagar på sej! Hu, inte lätt att vara odlare!
Något drastiskt måste göras!  Vi måste stampa med foten! NU!

Det är lätt att bli för upprörd när de små liven tar över. Men vi valde att ge dom en chans. ”OK” sa jag igår kväll när jag satte mej ner i växthuset. ” I morgon blir det massaker, ge er av nu, eller så vet ni vad som gäller!”
Om där var några myror som hörde mig, det vet jag inte. Småfolket hade i alla fall dragit sig tillbaka. Så vi lyfte upp plattorna och körde med gasolbrännaren. Det blev wokade myrägg och grillade myror. Där de hade bosatt sej på djupet hällde jag kokande vatten. Snabbt och skonsamt – och inte minst -giftfritt.

Jag blir blödigare med åren. Tycker att allt liv blir allt mer lika. En myra påminner om en människa som påminner om en katt som påminner om en fågel som påminner om…  Myror är fantastiska organisatörer. Under de olika plattorna fanns olika barnkammare, fyllt med myr-Nannys. De olika kamrarna hade olika storlek på äggen.  Men nu var vi tveklösa. Myr-Nannys sprang omkring och försökte rädda vad som kunde räddas, men vi brände på.
Stillheten spred sej. Bara en och annan förvirrad myra rörde sej långsamt bland vindruvsrankorna. Alla myror i växthuset tycktes veta vad som hänt, oavsett om de var nere i boet eller krypigt uppe i växterna. Vi pustade ut. Det var en intensiv insatts vi gjort idag.  Vi vet, myrorna kommer tillbaka. dom är världens vinnare. Men just nu är det lugnt i vårt glashus. ” Om vi nu har plattor i växthuset, så får vi nog göra så här varje år, för att minska på dom ” säger Rurik. Jag nickar och vi är nöjda att vi sluppit använda gift bland våra grönsaker och vår frukt.

Dags för rapport. Rurik springer ut med nya kameran medan  jag sitter med bloggen.

Ett varv i trädgården idag presenteras härmed. hur är våren hos dig?

Hälsning från den småkalla, blyga  våren vid Tåkern.