Det är knappt att man ens får ett brev nuförtiden. Inte för att jag är bättre själv. Internet har förändrat vårt sätt att kommunicera.
Så nog blir man paff när man öppnar brevlådan o hittar… ett paket!!

Man tror ju knappt det är sant. Ingen födelsedag utan bara spontan handling. Mjukt och gosigt paket. Jag blir så där barnsligt upprymd så jag måste gå ett par varv runt paketet innan jag kommer mig för att öppna.

Själv slutade jag att sticka nån gång när jag var 20 – för det var mycket dyrare än att köpa färdigt, inte heller stickade jag så bra att jag tyckte det blev bättre än köpt. Nä, deprimerande nog la jag undan stickorna.
En som aldrig slutade, nej, tvärt om är min vän Maria. De allra vackraste handledsvärmare köpte jag av henne en gång. Nu sitter vi här… med handstickade raggsockor… som hon stickat till Rurik och mig.
Jag viftar lyckligt på tårna, för så fina raggsockor har jag inte ens kunnat drömma om!!

Sen trär jag på mig ett specialpar, busiga  inne-strumpor. ”Dom där har hon inte gjort” säger Rurik tveksamt. Dom är så jämnt stickade -men det har hon. Så mycket kärlek och omsorg. Det är nästan så man blir vemodig. Att leva i denna tid, då vi ska hinna med så mycket…. att vi inte hinner med någonting alls! Tänk att hinna att sitta ner och sticka!! Det känns som Maria är ett Naturens Under!

Ett instickat hjärta… att inte bara göra, utan göra med närvaro. Jag njuter av att sitta här och vara mottagare av denna gåva.

Runt varje strumpa fanns en medaljong, i keramik, hon har gjort den med! En riktig estet är hon, Maria, och sådär skönt tillbakadragen som jag gillar. Lever nära naturen. Maria Lindström är keramiker, bor i Laholms kommun. Även där har de konstrunda till Kristi himmelsfärd, då ställer hon ut hemma hos sig. Missa inte det, om du är i närheten. Det är väl värt ett besök!! Och när du är där, köp något. Unna dig något unikt! för vi konstnärer vi gillar när vi får sälja, för vi behövs i denna värld där det blir allt mer sällsynt med handens arbete.