Idag är tredje dagen på Konstrundan.  Kände mig som jag var på rymmen när jag lite innan det var dags att öppna ateljén satte mig i bilen och  for på ett ärende till Ödeshög. Gick så klart in på vår samlingsutställning.

Detta är platsen för ett intensivt surr. Här planerades det hur turen skulle läggas upp. Ett verk av alla oss i Omkultur finns med. Så det är bara att se vad man vill se mer av och pricka in på kartan!

Så här många är vi som ställer ut i år. en ruta för varje medlem!
När jag nu ändå var på rymmen… blev jag sugen på en kram, så jag svängde inom….

…ja, vem skyltar på detta sätt? Vi är rätt många konstnärspar i föreningen.

Silversmed Stig och Textilare Jane, är ett av paren. visst är han stilig, Stig i  arbetskläder!

Det blev en härlig Kram av både Jane och Stig – och full rulle var det i deras ateljeér. Det är verkligen roligt att så många vill hälsa på oss!

Sen fick jag skynda mig hem för  där var vän besök från Jönköping. Då fick jag visa växthuset. ”Lukta på Blomman” sa jag.  ”Ja, vad fantastiskt den luktar” utropade Kurre lyriskt! Hildi lyste ikapp med Valerianan.
Sen var det tid att vakna upp och inse att idag var inte alls som vi trodde att det skull bli.  Vi trodde vi skulle få så där lite lagom med besök, med pauser  och fika i trädgården. (jag drömde om en (CaffeLatte…)  Men så var inte verkligheten! Rurik hade mer än fullt upp med att ta emot alla.

Det kom besök hela tiden. Massor med härliga möten. Rara, snälla och intresserade. Det var fullt upp. Det är skönt att vara två! Rurik fick pusta lite.
Jag är, trots att vi är två,  glad att vi inte fick nio turistbussar på besök, som Fotograf Lars Rosengren vid Rökstenen. (det var alla körsångarna från Vadstena) Det hade blivit för mycket… Undras hur det känns med fyrahundranittio  besökare på en gång?

Det är allt lite rart, för Rurik och jag, vi går här, helt nöjda för oss själva. Hela året. Vi är inte några med stort umgänge. vi pratar med blommorna och myser av varandra. Sen blir det konstrunda! Nu är det dag två. Jag trodde jag skulle hinna blogga lite under dagen. Men nej,  ett härligt flöde av besökare hela dagen.

Dag nr 2 brukar vara lite lugnare och det är fint. Det blir plats för fler samtal om konsten och livet. Som jag skrev igår, så betyder det tur om de första besökarna handlar något. Så lyckligt vinkar här våra första besökare med diktsamlingar och kort! Vilken tur! Nu har vi tur hela dagen! Det gäller att ha tur!

Så, eftersom vi hade tur, hade solen inget att välja på. Det var bara att flöda på! Det gillar vi.

Så nu plockar vi in lite av känslan för dagen.

Rurik -bilder…

Ganga-bilder. Här ser du hur ”Tele-Tabbyn” blev till slut, Jenny! Bildens namn är nu ”de fyra väderstrecken”.  (Bilden längst upp till vänster .)

Tror faktiskt att vi har lite godis kvar till dej som kommer imorgon lördag!

Det är verkligen underbart att få möta en så stor och intresserad publik som det är dessa dagar!

P-platsen ligger längst bort i trädgården, så det blir en doft av försommar innan man når ateljén.

Ateljén har Rurik byggt. Det är gårdens gamla tvättstuga och matförråd som blivit ihopbyggda och blivit till ateljé.

Vi har även en del kort till försäljning.

ujuj, en trött Rurik. Nu blir det en kvällspromenad i trädgården och lite soppa sen lär vi krypa ner i sängen.

TAck alla dagens besökare och Välkomna alla nya imorgon. vi ses!

Min tanke var att blogga lite när det blev paus i strömmen av besökare. Men, vilken paus?
De första kom prick på minuten när konstrundan startade. De bor på andra sidan av stora vägen. I välfylld bil startade de sin konstrunda hos oss.

När de gick var de  med vackert rostiga fjärilar och blommor i händerna. I många kulturer är det så att första besökaren för dagen  i en butik måste handla om man ska ha tur under dagen. Så vi tog det som ett gott tecken.

Vi har haft en intensiv dag med besökare i ett enda låååångt pärlband. Många härliga möten.  Det är ju ingen stor ateljé vi har, så ett tag undrade jag om dom verkligen kunde se någon konst. Men det är ju detta som är lite av charmen. Det är inte utställning i vanlig bemärkelse utan det är verkligen ”hemma hos”. Så oändligt många som tar sej ut att möta konst.  Våra Svenska Konstrundor har betytt otroligt mycket för vårt kulturliv. Så många som tar sej ut och uppskattar att möta kulturarberare. Det formar  och utvecklar många människors bildmedvetande.

Nu e vi trötta och glada.Det är inte så många tankar som får plats i huvudet!  Det blir till att lägga sej  tidigt. Tack alla ni som besökte oss och Välkomna alla ni som planerar att komma. Tre dagar till, det ser vi fram emot.

Kvällen kryper på. Men här är sanningen.

”ja, just det! Måste fixa det här med.”

Den ändlösa fixarkvällen.

Provflaggning. Visst ser det bra ut!  (Förresten, fatta hur gott det luktar – hela tomten är omfamnad av blommande raps!!)

Härmed lägger jag in en  Kosmisk beställning. Sådant här väder vill vi ha, som idag: Sol, blandat med moln, vindstilla o lagom-varmt. Hela helgen.
Regn är utlovat i morgon, vi gillar det här bättre.

Nä, det det där med deadlines är inte längre min starka sida. Jag behöver sitta och lukta på blommorna också. Egentligen behöver nog alla det. Men då får man ingen duktighetsmedalj.

Vi är så där nästan klara. Men nu e jag trött. Gnääääl!
Imorgon är sista dagen inför konstrundan.  Då kommer den gemensamma utställningen i Ödeshög att ställas iordning.  Vi som bor på landet, vi måste planera, för då är vi ju  i byn, vid affären. Måste köpa godis. Viktigt. Det ska lysa med godis i skålen, det pratar redan grannen om. ”Man ska komma första dagen, så man får godis”.

Nu  är det dags. Nu är det Putsa alla Tavlor som gäller.

Så här sitter jag med knäet fullt. Det här är nya bilder, så jag  har både monterat och putsat glas…. ikväll går jag ut i ateljén. Det är lite som att lägga pussel. Alla bilder ska hitta sin rätta plats. Skönt när man ska hänga hemma man kan gå där o titta och hinna ändra sej några gånger.