Ella har landat i Sverige! Hon ska fira midsommar hos oss och dansa Små Grodorna!
Det gillar vi. (den här bilden har jag tagit från Rita)
Inte nog med det, Rita ska också dansa dom Små Grodorna, fast i Dalarna.
Jag tror dom håller på att bli tanter bägge två. Helt klart är i alla fall -tonåren är över! Nu vågar man dansa grodor med behållen självkänsla.Det gillar vi.
Egentligen ska man väl skriva om jordgubbar så här års innan midsommar. Men våra är inte riktigt mogna och nu råkar jag stå här med ett Granatäpple i handen! Alltså blir det ett inlägg om Granatäpple. En märklig frukt som man knappt vet hur man ska bete sig med!
Det är liksom fest när man har ett Granatäpple, kanske tycker jag så för att jag vet att, ingen fest, inget bröllop i Persien utan Granatäpple. En man därifrån berättade vidare att det var Granatäpple man gav till sjuka – då blev de friska! Här i Sverige rankas den numera till ”superfruits” så det ligger en sanning i det.
Ett tag tänkte jag att det heter nog granat för att det sprutar -exploderar blodröd fruktsaft när man försöker ta sej in i den. Den är lite brutal. Det var en Indisk kvinna, Sherly, som lärde mej att man skär, men bara genom ytterskalet, så det blir fyra klyftor…
Med finkänsliga häner lyfter man sen upp klyftorna. Då går inte de små kärnorna i sönder utan ligger där så fint och man slipper bli röd-prickig.
Om du sen bänder ut ytterskalet så öppnar sig innanmätet så du kan börja pilla ut kornen.
Det bästa och mest praktiska är att pilla ur hela frukten medan man är igång. Alla hinnor ska bort.
Det blir ganska mycket, sätt fram det på bordet som tilltugg, nu är det inte kladdigt utan lätt-ätet.
Nu strör vi lite över frukmålet, sen hamnar det små röda pärlor i såsen… i salladen och rakt in i munnen.
Granat-puss på dej!
Idag börjar det smaka sommar säger mina fötter.
Fötterna går runt.
Det blir till att gräsandas en stund. solen skiner och Tornsvalorna tjuter i luften. Vart vill fötterna gå nu?
Aha, ateljén. Rurik har talat om att vill göra en bild med Vättern.
I Ikon-bild-världen avbildar man tex floden Jordanien som ett levande väsen. Rurik vill göra nåt liknande med Vättern.Själv har jag en sur dag. Ska ha utställning i Gränna – och det är roligt. Men jag skulle göra en affisch till utställningen. Men se, när jag tyckte att, nu, nu är den snart klart så stängde programmet sej och allt försvann!! (är det någon som känner igen sej?)
Allvarligt talat, det lätta jobbet är att måla. Suck. Dataprogram som kinkar ger hjärnsmälta. Tungrott. slut för idag!
Detta galleri innehåller 5 bilder.
Vi måste ju bjuda på lite blommor från trädgården också. sist ut är Valerianan. ser kanske anspråkslös ut, men vilken doft!! Söt tung och hypnotiserande…
”Vart tog trädgårdsinlägget vägen” ropar Rurik
Det blir med stora kliv in i grönsakslandet. Kommer du ihåg den norrländska odlingsmetoden? Att så på senhösten efter första frosten?
Se här. Den närmsta raden med morötter såddes i vår, så fort det gick, den bortre höga morotsraden såddes i höstas! Rejäl skillnad. Det här gör vi om. Skönt också att slippa så allt på våren. Det är så mycket ändå.
en titt in i växthuset, här doftar basilikan. vi har redan njutit av en omgång pesto, gott. Bakom står våra rädisor. Dom ser kanske en aning förvuxna ut?
Ända sedan jag fick gula rädisor av Maria (hej Maria!) som såddes och blev bortglömda så är detta en av våra favoriter! Så här odlas rädisan i Thailand, den får gå i blom och sen plockas frökapslarna. fin rädissmak, kan ätas rå eller wokad. Det dröjer inte länge så kan vi skörda.
Tomaterna som jag pysslat med ända sedan i ferbuari blommar nu på femte klasen. Sallad sätter jag alldeles för mycket, men den är så vacker att titta på!
”Tut-Tut” säger Ella. Hibiskusen Ella tronar mitt i glashuset, till Midsommar kommer London-Ella hit. Det gillar vi!
Nu har vi varit på bröllop.
Vi var lite smygisar, så vi hade med oss en korg med finaste blomblad från trädgården.
Medan alla var i kyrkan strödde vi ut blomblad på trappen. Nu är vi vid Örberga kyrka, den ligger vackert, vid Prins Eugens ateljé, nära Vättern.
Det blev väldigt lyckat och uppskattat med blombladsregnet.
Det är Ruriks Brors son, Petter som gifter sej med Ulrika. visst är dom fina!
Det kom långväga gäster, här är stolta grabbar. vi gissar från Tyskland resp Skottland.
Det var välklätt in i minsta detalj! Jag bara undrar var var de Svenska folkdräkterna?
Från riksväg 50 ser man ner till oss, det är väl så där 800 meter , där bakom ligger sen Tåkern. Idag är en dag utan lastbilar . Det är väldigt ovanligt.
Oftast dundrar det förbi en lastbil varannan minut, dygnet runt.Men idag är en speciell dag. Vättern Runt!! Det är viktigare än fotbollsVM. Det bara pulserar med oändligt många cyklar. dom skiter i Sverige – England, dom har tränat för det här oändligt många timmar. Det här är dom verkliga vinnarna, var enda en!
Fantastiskt. vi har varit i Linköping ikväll, på Oneness Meditation, har suttit still en och en halv timma på en stol och fått träsmak ( men det var/är en fantastisk upplevelse ialla fall) alla dessa cykliser, de är 36 000 (de skulle nog kunnat vara fler, men det är fullbokat!) ska cykla hela natten…. runt Vättern för att komma i mål i Motala. De första elitcyklisterna beräknas komma i mål i morgon vid 7-tiden. Fantastiskt att deras rumpor håller!
Osho beskriver vårt sinne som en bil. Först är vi ute och kör i vår bil. Tänker tankar som gör livet lättare, blir praktiska, löser problem…
Sen kommer vi hem och försöker parkera bilen. -men, va! Hur stannar man bilen? Ingen har lärt oss, så bilen (sinnet) fortsätter att köra och köra…..
”hjäääälp” ropar vi, ”jag kommer inte ur min bil!” Bilen kör omkring allt mer vildsint, far fram på motorvägar och ut i landskapet guppar den. Tankarna mal runt. Upprepar sej, gång efter gång utan att sluta.Helt utmattade fortsätter vi att tro att det är ”jag” som tänker.
Det finns bara ett sätt att stanna sinnet: Meditation, stilla närvaro i det som är, just nu.
Jag har en välbehövlig dag med stillhet. ”Sätt dig ner. Ta det lugnt. Känn dina andetag.” Säger jag till mig själv. Det är spring i kroppen, mycket mer än vad som är nyttigt. Jag varvar meditationen med att ligga på soffan och bara ha det bra. Det är spännande att uppleva hur alla föreställningar om, ja, vad som helst, faktiskt ändras av att bara ta det lugnt. Ju mer stillheten ökar, desto mer doftar jasminen…
”Nog borde man kunna bygga ett litet tält eller hus över sina kålplantor, så man kan vara där inne och arbeta” sa jag till Rurik.
Rurik tänker stort, så det som var som ett litet tält i mitt sinne, slutade som: ett Palats!
Det var ett projekt. vi sydde huset själva och igår satte vi upp det för året.
Alldeles förfärligt stola är vi, vi har till och med satt i en rejäl dragkedja. Här ska minsann inte bjudas in några kålfjärilar!!
Jorden i palatset är den mest näringsrika vi har, mycket hästgödsel och kompost, för kål är hungriga växter. Näring och vatten, annars blir det gnäll!
Högtidligen, värdig ett palats, bar jag idag ut de första plantorna. Det är herr Kålrot och fru Kålrabbi.
Ännu är här inte så många kålfjärilar, men jag minns förra året! Dom dansade mot väven, för de kände att där luktade gott där inne. Men in kom de inte! Kommer de till, så lägger de ägg, som blir till väldigt många och väldigt hungriga kållarver. Dom är inte att leka med. Det blir faktiskt inte så mycket över om man låter dom äta fritt.
Vill man odla giftfritt så får man göra andra lösningar på problemen, så är det ju. Man vill ju inte bara ge bort sin kål till de gröna larverna. Så välkomna herr Kålrot och fru kålrabbi, snart får ni sällskap av broccoli, kålhuvuden och Brysselkål. Det gillar vi.
Vissa dagar är roligare än andra. Det här är en sådan.
För ungefär ett år sen började jag måla ”Livets Träd”.
Jag tycker om att få ”uppdrag” hitta lösningar på andras drömmar. en fyra meter lång hall där man bara kan ett steg tillbaka är ju inte dom bästa omständigheterna. Det gäller att göra bilden så att den är spännande där man står, för man kanske inte alltid har möjlighet att se hela på samma gång.
Att måla hemma hos är också en spännande grej, för det är som att kliva in i någon annans bubbla. telefonen ringer, mat lagas, folk går på toa, diskuterar och jobbar i trädgården.
Både Anira och Martin jobbar med Healing, på lite olika sätt. när de önskade ett ”Livets Träd” så kändes det viktig att vår ”inre Regnbåge”s alla färger och ljus fick vara med. Lekfullheten var en viktig komponent. Jag ville också få fram både det ”jordade” mer fysiska och det mer finstämda, därför målade jag med mer kraftfulla färger och former längre ner på bilden -och ljusare och sirligare högre upp.
Det var svårt att fotografera hela väggen när jag var klar, så jag tog en lite film med Iphonen. Men något fattades för att den skulle vara rolig att visa; MUSIK!
Igår kom den per mail. TAck Siri, för dina fina musik. För att du lyckades skapa toner bland virvlar och fjärilar. Nu får ni/du lyssna och titta!
Vill du se den igen? Det är bara att trycka på pilen en gång till! Det tänker jag göra, det är kul att se sina saker genom ett annat media – som den här väggmålningen… att se den som film. Ja, jag är väl fåfängd. Erkänner.
gangaochrurik 