I gårdagens finväder satt Rurik i ateljén. Som små karameller går han och suger på sina blivande bilder innan de blir verklighet. Hur målar man en bild av Vättern genom att använda Ikonens språk?

”Kolla vad jag hittade i en bok om Ravenna-mosaik!”  (Om du inte vet, kna jag berätta att mosaikerna i Ravenna är världsberömda i hela den kristna världen. för sin skönhet och  storhet.) Vad du ser framför dig nu är floden Jordanien.  I Ikonmåleriets värld målar man alltså en flod som ett levande väsen. Floden Jordanien är ju en helig flod, så det är en mäktig varelse som visar upp sig.

Rurik berättar, ”bilden handlar i sin helhet om  Jesu dop,  det skedde i Jordanien. Ser du hornen i pannan, dom har man satt dit för att visa att det är en vis man (!) vidare så lyfter han handen, det gör han för att han tillåter och ger sin välsignelse till dopet.” Visst blir man paff? Både för att man avbildar en flod så här,  som en människa och för hornen på huvudet. Senare kristendom har ju gjort horn till djävulens tecken, men i sitt ursprung är det alltså visdom!
Ruriks bild?

Det här en del av Ruriks Vättern bild, den har blivit bebodd av en Vätta  men där finns också en Vätte, som vi inte ser här. Bilden är en lek med ett gammalt bildspråk insatt i vår tid. Skog, vatten och hus är allt målat på ikonens vis. Att vi är mitt uppe i vår tid och våra bekymmer ser man med JAS planet som flygande beskjuter den heliga Vätta. Du kan också se Klosterkyrkan i Vadstena. Några horn i pannan fick hon dock inte, lilla Vätta.
Men kan inte låta bli att tänka på en av mina egna bilder.

Rådjurskvinnan är på väg till utställningen i Gränna. Detta är ett utsnitt av henne. Men i en förhistorisk tid fanns här tydligen pästinnor i vår kultur som bar horn på huvudet. som ett tecken på värdighet. Det gillar vi.

Jag vilar. I mig själv. Kravlöst.

I ateljén härskar Rurik. Det är så härligt varmt att det är skönt att dra sej in i skugga, jobba med en bild.

Tycker jag känner så många kvinnor som bär Gudinnans kvalité.  Som vågar vara skör, sann och mjukt envis. Som SKAPAR med sitt hjärta och med sitt varande. så här inför en utställning lägger jag sista handen på några av mina tavlor. Det där sista…. det behöver liksom mogna fram.  Ibland tar det månader innan en tavla känns riktigt klar.

Egentligen skulle jag och Rurik vara på väg mot Skåne. Träffa några av de gudinnor och gudar som vi  känner. Mötas. Men vi är hemma och tar det lugnt. Skickar ett Hurra och Namaste till alla.

Vi lever i en tid av paradigmskifte, där en världsbild håller på att skifta till en annan.  Där den vetenskapligt empiriska världen byts ut mot en förståelse för hur hjärtat och vår tanke verkligen skapar   – där vi inte har något val, för ur hjärtat väller  sanningen fram – och vi måste möta den.  Det gillar vi.

Titta här! Snart är det dags för Konstutställning i Gränna.
Feminin Art är ett laboratorium, att leva och uttrycka den Feminina kvalitén något vi som människor nästan glömt. Feminin Art omfamnar sökandet tillbaka till den källa som håller livet.

Just nu är det ingen ide att gå ut på vår hemsida, för den finns interiktigt än. Men snart.
Det är faktiskt inte så mycket som jag tar mej för, jag är mest hemma. Mitt behov av att vara tillbakadragen är stort, ja, det har ju med utbrändheten att göra. Jag måste helt enkelt vara sparsam med mina resurser. Feminin Art  har varit något som jag  har prioriterat.Du som följt bloggen vet, att Feminin Art, är som en Fridens källa för mig. Vi har med jämna mellanrum målat tillsammans under ett år och det är dom bilderna ( och några till) som vi visar nu. Det här har blivit som ett sätt att både växa och vila tillsammans. Det gillar jag. Mycket. För det är inte bara måleriet vi vill nå, det är något djupare. det som läker vår tid.

Både med eller utan hemsida så är du välkommen att stiga in i den värld som våra bilder gör synlig. Välkommen till Gränna och Hallska gården.

När Ella var här så tjatade jag lite på Rurik…

Så han ställde upp en eftermiddag och var Bonads-Coach! Det gillade vi skarp. Hur mycket jag än gått och tittat på när Rurik målar bonaderna så var det spännande att få strama tyglar och verkligen få grunderna för hur man tänker.  Vi körde igång med en Ängel och lite blommor…

Det är första gången som Ella  målar med tempera, vi har en blandning på en plastflaska: en del ägg, en del linolja och två delar vatten. Sen tar vi pigment lite försiktigt i en blandkopp och rör ihop med penseln. ”hon liknar en Ryska” skrattar Ella .

Jag kan inte bestämma mig för om min ängel ser snäll eller vild ut, men jag vet vem jag ska ge den till.  En bonad är en fin, typ, bröllops eller dopgåva, så nu är det så att, min kusins barn har fått en liten gosse. Han ska heta Elliot. Jag plitar med krusidulliga bokstäver E-L-L-I-O-T,  det blir fint, fast det inte kom med här på fotot!   Rurik var en bra coach, det vill vi göra om.