Höstdagjämning. Vi brukar försöka göra något extra av det. Natt och dag är lika långa, över hela världen och väggarna mellan världarna, är tunna. En bra tid för att ta inre beslut och för helande arbete.
Vi ville ta oss till Ale stenar, nu när vi ändå var i Skåne till höstdagjämning -varför inte utnyttja det fullt ut och åka till kraftplatsernas kraftplats!

Vi förväntade oss att här skulle vara fullt med folk, av alla de slag. Själva hade vi laddat med varma kläder, sittunderlag, trumma och skallra.
Det var bara vi och en fotograf som fotograferade stjärnhimmeln ( som var fantastisk). Vi förvånas över att vi är ensamma här -en sådan här speciell kväll, som Ale stenar är byggd för! här är som en kosmisk tunnel eller pelare och här är lätt att kommunicera, är vår upplevelse.
Men, skönt också, med stillhet och ensamhet. Ganga går runt och hälsar på alla stenar.

Ganga går sedan in i mitten av stenformationen och börjar trumma. Hon berättar själv: ”Några dagar tidigare hade jag givit ett handgjort vaxljus till en vän. Ljuset föreställde en uggla och jag föreslog att hon skulle tända den på höstdagjämningens kväll, så att vi synkade i hop oss, jag skulle trumma och göra en resa för henne.
Redan i bilen, långt innan vi var framme på platsen, kändes kraften, det är som att gå in i en bubbla. sinnet förändras. Jag ringde henne på mobilen och bad att hon skulle tända ljuset.

Ale stenar ligger på en höjd, nära havet. när vi kom upp på platån ropar några kråkor som en välkomnande signal, jag svarar.
Efter att ha gått runt platsen och gått runt och hälsat på stenarna satt jag mig i mitten o började trumma. I början halv-ser jag, sedan blundar jag och låter inre bilder ta över. Utan att berätta resan, så var det en tydlig och stark resa, Ugglan är central, den är den helande länken mellan mig, uppdraget och vännen, den kändes kraftfull och jag kände att jag hade fullgjort uppdraget.”

Det är nu Rurik berättar vad han sett. Han vandrade först omkring medan Ganga trummade och det var då han såg skuggan av en stor uggla som flyger in i stensättningen och flyger över Ganga medan hon trummar.

Det kom alltså en uggla rent fysiskt. Den flyger bort och kommer tillbaka, cirkulerar över Ganga ännu en gång och sätter sig sedan på en av stenarna.

Kvällen har blivit till natt. Ljuset är svagt och rödaktigt. Det är stilla och både fotograf och Uggla är bort när Ganga slutat trumma.
Vi sitter en stund förundrade över vad som skett. Ganga har ingen aning om det som Rurik sett. vi är nästan lite omskakade. Vi njuter av himlavalvet, fotografen har visat för oss var Jupiter är och Saturnus. Månen lyser med en liten smal nymåneskärva. Mars kommer upp och Plejaderna skimrar svagt. Ganga tänker på en bild hon målat, några år tidigare

Känslan. Känslan av att vara nära. När vi åter går ner från platån och går ner för backen möter oss dimman. Vi går rakt ner i tjock dimma, Ale var verkligen som en egen värld denna natt.
Det här kommer vi att minnas!