Medan Rurik murar det sista på huset, kommet ett litet hästekipage, hon stannat till och säger ” vad roligt att ni bygger ett sånt sött litet hus!”

Så nu har huset fått namnet Lilla söta.

Rurik kör sista varvet med släpvagnen och hem kommer takskivorna. Det ska bli TAK. Det är ett stort framsteg i byggandet. Murandes är klart, nu ska det hamras!

Doften av trä fyller studion, som nu är mer arbetsbod än keramikverkstad.

Solen sken och vindstilla. Vi har varit helt väder-app nojade. Hur blir vädret imorgon? Vind? Regn? Temperatur? När det klaffat har bygget varit första prioritet. Ja, november, vi liksom känner hur vintern andas oss i nacken.

Så många timmar Rurik suttit och räknat, ritat, planerat. Det lilla huset är uträknat nästan på spiket. Träskivor på, takpapp på och NU! Plåttaket inköpt på High Chapparall för 25 år sedan, NU kom det väl till pass.

Taket är på plats och det invigdes genast med ett regn, så ett härligt dropp-dropp sköljde över taket. Ganga och Rurik ler som solar.

Och idag, i dagens sista ljus står vi här… dörr och första fönstret på plats! Stolt Rurik och imponerad Ganga. -Och livet på landet, när det är som mest mirakulöst. Rurik sliter med fönster-inpassningen och grannet kör förbi på sin moppe och stannar… några timmar. Det blir vattenpass i alla led, på millimeter och perfekt inpassning . De teamjobbar och alla problem löser sig. Tacksamt. Sen kör de gemensamt iväg och fixar grannens uppdrag: att sätta upp snöpinnar på vår lilla väg.

Vintern kommer allt närmre. Men Lilla Söta har både väggar,tak, dörr och i alla fall ett fönster

Fortsättning följer i framtiden