Ganga erkänner -inte alltid jag har koll på vad jag sätter igång. För något år sedan gjorde en grupp ned oss kvinnor ur Omkultur en helt gigantisk vagina. Den liksom bara blev så stor för att vi alla skulle kunna få plats att måla, typ.

Vi rullar ihop bilden med förhoppning att den ska hålla och lyfter mot scenväggen. Rurik jobbar ned skruvdragaren.

Den kom upp! Tyvärr, liggande, men det är bra det med. Men passade exakt i höjd. Hur kunde det bli så bra! Lite rysningar får en allt, med stora bilder. Det ger mersmak.

Så här ser alltså scenen ut nu, i Hästholmens bygdegård. Här blir Regnbågsfest hela nästa helg med musik poesi konst, hela helgen. Om en tittar med oskyldiga ögon på scenen, så är det en livfull organisk bild av Vättern och naturen. Eller så ser man en stor vagina med en lysande klitoris. Det är bara att välja.