Jag har lovat min doktor i Punducherry att byta ut en bild.( i ett äldre reportage, jag ska göra det, snart)

Här är den officiella bild som han helst vill ha.

En Bild med ordning och reda, som inger förtroende. Det kan vara viktigt, det förstår jag, när man är doktor.
Ser du ringklockan på bilden? Det tror jag inte att våra Svenska doktorer har. Jag hoppade en halvmeter och visste inte om jag var utsatt för ett skämt eller vad, när han plingade på den första gången.

Det tog bara tre sekunder så stod en sköterska där och undrade vad han ville…
Ett besök hos doktorn bestod av ett samtal. hur mår jag? Sedan pulsade han noga. Så pratade vi en stund. Därefter gjorde han en plan över  behandlingarna och medicinerna.
De behandlingar som jag fick var Ayur Vediska. Dom byggde alltså på kunskap från Vediska skrifter. Gamla kunskaps skifter.
”men min specialité  är Siddha”. Siddha Vadya är en likartad läkekonst…. kan man tycka när man ser med ovana ögon på det. Men Siddha(betyder ungefär övernaturlig) Vadya(betyder kunskap) är äldre. Bra mycket äldre.
som jag förstår det här nu, så är den Ayur Vediska kunskapen till största del bevarad i Kerala (sydvästra Indien) medan Siddha Vadya är bevarad i Tamil Nadu (sydöstra Indien) .
De mediciner jag fick var siddha. Det säger ju inte mig som patient så mycket. Men en gång fick jag lära, att siddha teknikerna går djupare och läker mer, medan Ayur Vedan är bra på att upprätthålla hälsa. Men jag vet av egen och andras erfarenheter att man Siddha Vadyas mediciner  och behandlingar  kan vara så starka att man blir golvad! Vi västerlänningar är ofta mycket känsligare än vad Indierna förstår, så det är lätt hänt att man får för mycket!
Jag bad att han skulle vara försiktig. Talade noga om att jag är känslig och ville gå varsamt fram.

Förutom att ”vår flicka” frågade oss varje dag om kiss, bajs , sömn och humör, så var doktorn alltid tillgänglig, för att tala om hur man kände sig. Det var en pågående dialog genom behandlingen. Medicin och behandling ändrades efter hand.

Siddha Vadya, doktorn berättade något nytt för mig. Det fick mig att tappa hakan.  Så här förklarade han Siddha Vadya, det är en läkekonst, äldre än Ayur Vedan – den är från Lemurien. Det enda jag visste innan var att Siddha Vadya härstammade från den Dravidiska kulturen.

Tamil är stolta och framhåller gärna sin koppling till Draviderna. Den kultur som fanns innan  Hinduismen och Vedaskriftera. Egentligen vet ingen vad det är för tidsrymder det handlar om Vedaskrifterna beräknas vara mellan 6-12000 år gamla, men man vet inte. Draviderna är ännu äldre.
Nu står doktorn där och ser ut som ”ja, det vet väl alla”.  Kanske är det en självklar sanning i Tamil att Lemurien har funnits där och att de är bärare av den kulturen.
Man ser ofta de här tecknet som på bilden ovan.  Ett gult sandalwood treck med en röd kum-kum prick på.  En tradition från Draviderna. Är detta rester från Lemurien?

Lemurien är en kontinent som ingen egentligen vet om det funnits, fick jag lära en gång, en myt om en kontinent äldre än Atlantis. Som en vemodig saga. Atlantis gick under för att människorna missbrukade sin kunskap, så säger den myten. Om Lemurien säger man något liknande. Att det var som paradiset, men att med tiden blev där en motsättning. där en del av människorna gjorde avancerade experiment med det levande. där man blandade olika varelser med varandra, genetiska experiment. Det gick över styr.Vi har kvar myterna i det grekiska, iform av   människor med häsbakkropp och andra blandningar.  Det var mot slutet en tid med stort lidande. Så är myten.
Människor som levt tidigare liv på Lemurien brukar instinktivt tycka väldigt illa om genmanipulation. De känner rädsla inför det.

I stället för Lemurien, använde min doktor ett annat namn: Kumari Kandam. en stor kontinent som höll ihop Australien och Indien. Tamil Nadu är den del av Indien som skulle varit närmast denna försvunna kontinent.
Mitt hjärta blev varm för jag älskar verkligen Tamil Nadu, trots all rufflighet. här finns en osynlig andlig energi som genomsyrar allt, som en bakgrundston, helt underbar. Jag blir lugn bara av att vara här. Kanske hade de helt enkelt en teknik att dra till sig och behålla andlig energi? Kanske ligger det något där på botten i Bengaliska viken och än i dag ackumulerar denna energi?

Så visade han mig en film på You Tube , så, varsågod att titta om du vill. Vad man nyligen har hittat på djup havbotten, utanför Indiens kust. något som som förändrar våra tidsbegrepp om hur gamla våra äldsta civilisationer är.

Tillägg 16 jan 2013: Hoppsan, vilken sammanträffande! ( visst är det så, världen liksom synkroniserar sig allt mer.  Sammanträffanden visar sig allt tydligare.)Igår när Rurik tittade på BBC News, fann han ett reportage om att det numera är genetiskt bekräftat att den australienska urbefolkningen och Indier har en samhörighet….. likadant med hundarna, man kan genetiskt se att de är av samma ursprung.
Liiiite långt mellan Indien och Australien så som det ser ut idag….