en fundering… att värdera sin konst

I ett försök att vara rolig visar jag nu en bild på våra tomater. Dom är vi stolta över och även om de alla heter tomat så ser de absolut ut på olika sätt, ändå.

Så där är med oss människor också – att vi är så olika.  Så vilken tomat är jag. Nu har jag gjort alldeles för mycket ett tag,  så nu är jag bara en liten en. För någon annan så är det säkert ingenting, det ”normala” är nog att ha kraft över. Men jag måste hela tiden ta ställning till vad jag ska lägga min energi på.
Så här sitter jag nu och funderar på hur det är att passa en utställning…

 

Gränna har lite Båstad-känsla. Mycket turister, många som flanerar. Fast antagligen mer ”Svensson”, många som bor på camping och går in till stan och dödar tid. Så där satt jag i onsdags och tänkte ”det här har jag varit med om förr… gillar jag det här?”  Att sitta med sin utställning och folk kommer in – och ut, för att de ska göra av med tid. Det blir många besökare, men är det besök? Är det värt insatsen att sitta där?
…Det är en sak till som jag funderar på.

Jag går runt och tittar vad som mer händer på gården. Det här tycker jag man ser alldeles för ofta. Kvinnor som lagt ner tid och energi på att skapa. Man tex syr, stickar och målar. Jag ser det när jag går på marknad också. Kvinnor som säljer sig alldeles för billigt. Det är verkligen ”lilla jag” över det. Kvinnor, för det är oftast kvinnor, som inte tar sin tid och sitt arbete, kanske inte ens sitt liv på allvar. Mjölk och potatis kostar lika mycket, även om man är ”lilla jag” eller heter  Zlatan. Springa efter en boll…. då är det inte tal om ”lilla jag”. Spelar han inte fotboll för han tycker det är kul? ska han ha betalt också?  Det tar vi för givet – och han är värd hur mycket som helst! Vi ska väl helst tycka att det är synd om honom om han får betala lite skatt också?  Det borde han väl få slippa?
Vi är så märkligt programmerade,  och det lyser igenom hur vi värderar oss själva och andra. Speciellt kvinnors arbete tas för givet och de tar sig själva för givet…  Kvinnor som lägger tid på att skapa, göra något vackert eller tänkvärt… det gör dom väl för att det är kul! Vill de ha betalt! Så löjligt. Marsch ut i tvättstugan, barnkammarn eller köket….. har vi kommit längre? eller?
Nu har vi en IDÈ  om det kvinnliga som vi visar upp, så det  kommer upp till ytan, kanske ännu mer.  Det känns som det är dags att fundera… var lägger jag min energi? Hur värderar jag mig själv? och hur uttrycker jag det?

Men skam den som hänger läpp denna regniga sommar. vi har skaffat banangula stolar på IKEA. Dom är bra mycket gulare än på bilden! Det räcker att titta på dom så går smilbanden upp! Hurra för gult!

2 tankar om “en fundering… att värdera sin konst

    • Åhh Annette! så roligt – jag älskar kommentarer och nu när du äntligen, med stora möda fått in din kommentar kan det vara bra att veta att nästa gång är det lätt. Så bli inte avskräckt! Känner du för att kommentera, så blir jag glad!

Lämna ett svar till gangaochrurik Avbryt svar