Nä det är inte gratis i Turkiet. Jag har faktiskt aldrig varit turist på det här sättet förr. Komma i grupp, stanna till och alla går in i samma basar och försäljarna börjar prata Svenska.
Priserna är oftast satta i Euro och det förstår man ju, bara det, är en varningslampa. Vana som vi är av Indien, så tycker vi inte det är så där vrålbilligt.

Men Antalya är vackert, omgivningen är helt otrolig och värmen o solen är med oss. Men hur charmigt här egentligen är, när det är högsäsong, är jag tveksam till. Allt kretsar runt turisterna.

Nu blir vi körda till en den ena eller andra möjligheten att handla. Vill man handla så är det säkert förmånligt, men varken mattor eller diamanter är några behov i våra liv just nu. Inte heller skinnkläder. Men vi låter oss bli imponerade!

Otroligt fina skinn, vilket fall! Så vad sägs om en Karl Lagerfelt jacka för 22 000kr? Vi får halva priset… 11 000kr, för att vi kommer med bussen. Känns lite humor. Man köper en resa för 990kr, får göra en uppgradering på 2000kr för att mat och inträde ska fungera. Sen vill dom man ska spendera 150 000 på diamanter, skinn och mattor? Det är ju vi snålisar som åker på en sådan här budgetresa .

Var vi än är, blir vi bjudna på te, eller Raki, Turkis sprit, eller vin. Man ska väl mjukas upp… sen är det en försäljare som skuggar en….
Ja, det är bara att hålla dom varma och se till att man har kul. Men vi handlar inte, det är det andra i gruppen som är bättre på.

Däremot trillar vi ju dit på Turkish Delight, godis.
Vad ryktet säger är, att den här resan är subventionerad av Turkiska staten! Jag är glad vi åkte. Vi har haft toppenresa, och fått uppleva mycket till ett lågt pris…
Nu är det final.

Turkisk afton med magdans. Nu känner vi oss som riktiga turister!!

Imorgon åker vi hem. Skönt nöjda!
Tack solen för att du var med oss!